Har funderat en del på detta med kärlek. Jag är singel och har kanske varit det lite för länge. När man letar efter drömjobbet är det helt okej att söka, besöka och liksom armbåga sig fram. När när man letar efter drömlägenheten är det okej att leta, bygga, betala och se till att man får sin dröm. Men när man letar efter kärleken uppfattas man som desperat? Ska man acceptera att man är singel bara sådär. Man får leta och kämpa efter alla drömmar förutom kärleken, den ska bara komma sådär poff när man minst väntar det.

Är inte det lite konstigt? Vad tycker ni?