Tänkte sätta mig och ta tag i layouten här på bloggen. Ta hem några flådiga typsnitt, göra ny header, ljusa upp sidan och helt enkelt göra den sommarfin. Så inser jag att jag varken har InDesign eller Photoshop längre. Och kreativiteten dör. Jag vill ju sätta mig och nörda vid programmen, grotta in mig i knasiga verktyg och misslyckas gång efter gång för att slutligen nå ett resultat jag känner mig nöjd mig. Det var rackarns trist.
Kategori: I huvudet på
Jag vill ha en egen Willy Wonka
Usch, vad jag ur form. Trött och huvudvärk har sinkat mig hela dagen. Var på stan för ett par ärenden förut och när jag kom hem attacksomnade jag på soffan utan att riktigt förstå det själv. När jag vaknade efter en knapp timma tog det nästan tjugo minuter innan jag fattade vilken dag det var, vad jag höll på med och vem jag var.
Nu vill jag ha lite choklad. Sån med nötter. Framförallt en Willy Wonka som kan fixa chokladen till mig. Det regnar ju ute och inte tänker jag gå ut i regnet för lite choklad. Tror jag i alla fall… Först ska jag skriva ut lite papper och förbereda lite inför morgondagen därefter tas alla viktiga chokladbeslut.
Oförstående besviken
Nyss hemkommen från matchen. Jag är lite arg, besviken och butter. MFF spelar skrämmande dåligt och har så gjort hela säsongen. Idag hade de bra spel i tio minuter efter pausvila, så gjorde Göteborg mål och sen dog spelet igen. Jag tror tränarbytet gör laget instabilt. Rolle har Köpenhamn i huvudet och spelarna vet inte vad eller vem som väntar. Däremot kan jag tycka att de ska kunna lägga det vid sidan och spela ordentlig fotboll när det är match, jag menar Wilton tappar varenda boll har rör vid och sånt är inte okej. Äsch, jag är ingen expert bara en grinig supporter efter en onödig förlust.
Man firar aldrig någons död
I morse möttes jag, liksom er, av en världsnyhet. Usama Bin Ladin är död. Det är fakta. På Facebook, Twitter och i tidningar syns människor som firar. Det gör mig illamående. Man firar inte en annan människas död. Usama Bin Ladin må ha gjort vidriga saker och att de drabbade känner sig lättade och till och med glada är självklart. Att gå ut på gatorna och fira, uppdatera sin status med glädjerop och glada smileys gör att det kryper i hela kroppen på mig.
Usama Bin Ladin hade många söner och många anhängare. Det är säkert många som är villiga att ta hans plats som ledare. Al Qaida försvinner inte med Bin Ladins död. Istället sitter de i sorg för att deras ledare är död och ser när världen firar det de sörjer. Ni som firar strör salt i såren, motiverar till hämnd.
Att fira någon annans död är vidrigt. Oavsett hur hemska saker människan gjort. Jag känner för första gången någonsin oro för en ny attack. Det är inte Bin Ladins död som skapar oron det är firandet av den.
Återhämtning pågår
Min högra fot brukar inte vara lila, röd och större än den vänstra. Mina armar och händer brukar inte vara svullna och rödflammiga. Min kropp brukar inte heller vara öm, inneha träningsvärk i rumpa och lår som gör det svårt att sätta sig ner. Men det var värt det. Volleyboll och fotboll kommer kanske inte göra mig rik, men attan vad skoj det är. Jag gjorde mål i fotbollen och plockade poäng i volleybollen så skadorna är lätt värt det.
Lite lagom förvirrat
Det blev inte alls någon powerwalk idag. Så går det när två förvirrade brudar försöker göra något. Så jag tog en lite lugnare promenad som avslutades på Willy’s med matinköp. Kan inte påstå att kylen är full, men den ekar inte längre i alla fall. Annars har dagen gått från deprimerad till glädjerus och verkar avslutas någonstans mittemellan med ett leende. Så har jag ställt försvarets hudsalva någonstans där jag inte hittar det. Det är just nu i denna minut mitt största problem (de andra har jag förträngt för tillfället)
Nu får det räcka med särskrivningar
Jag är ingen rättstavningsguru, men jag har otroligt lätt för språket och ser oftast om stavningen stämmer. Svenskar verkar bli sämre och sämre på att stava. Det är särskrivningar och stavfel i nästan varenda blogg och facebookstatus och det får mig att fysiskt må illa, fundera på att sluta läsa bloggen eller ta bort vännen från Facebook. Barnmatsburk stavas INTE barn-mats-burk. Handgjort stavas INTE hand gjort. Både vattenmelon och magsjuka är ETT ord, inte två.
Har funderat lite på om jag ska kommentera varje status och blogginlägg. Poängtera alla felstavningar som görs. Få dessa människor att uppmärksamma sina språkliga brister. Jag inser att det skulle göra mig hatad, vilket inte alls är skoj men kanske värt det för att få folk att lära sig stava. Denna okunskap om sitt eget språk är skrämmande. Eller är det bara jag som är en överkänslig språknazist?
Lite stormigt ute
Läste just att maten i Nordkorea kommer ta slut. Att folk tvingas äta gräs, bark och löv för att överleva. Jag har svårt att få grepp om detta, kan inte förstå. Född och uppväxt i ett i-land har jag svårt att greppa hur maten skulle kunna ta slut. Visst kan maten i kylen ta slut för att mina pengar är slut, men det finns ju alltid mer i affärerna. Skulle maten i affärerna ta slut skulle min instinkt INTE vara att gå ut i skogen och plocka bär eller skjuta en hare.
Om några timmar ska jag ut i stormen och powerwalka med Jessie. Tills dess söker jag jobb, dricker upp mitt sista kaffe och betalar räkningar. Antagligen funderar jag lite på Nordkorea och det faktum att maten tar slut. Bara sådär. Slut!
Rörig röra
Är det bara jag som blir tokig och känner mig oorganiserad i livet när skrivbordet är rörigt? Ni som känt mig länge tror kanske jag blivit sjuk, men jag har bara förändrats (till det bättre). Jag är fortfarande bra på att stöka ner, men jag är ännu bättre på att städa. Röran gör att jag känner mig hindrad och trängd. Så idag röjde jag upp röran och satte mig med pappersarbete några timmar. Och nu mår jag bättre igen. Den mentala begränsningen är borta och friheten är plötsligt större. Det ska firas med apelsinsaft och jobbsökande. Wohoo!
Med en svag doft av bajs
Idag vaknade jag illamående efter en nattlig tårtätartävling. TVÅ tårtor en med chokladbotten, chokladfyllning och chokladfrosting och en med grädde, nästan bara grädde och lite marsipan. Mitt sug försvann i alla fall, choklad och tårta står inte högt på min lista idag. Så fick jag ett fint sms, en förfrågan om kaffe. Så Mari tittade upp på en snabb kaffe och vi gjorde lite planer inför helgen. Jag öppnade fönsterna innan hon kom för att få ut sovdoft och in med frisk luft, det var helt förgäves. För in sipprade en svag doft av bajs. Är det så att bönderna gödslar nu och varför luktar det då mitt i stan?!