Mitt undermedvetna ledde mig till fotboll

När jag slår på tv:n blir det automatiskt på tv3 eller kanal5. De har oftast de mest lättsmälta tv-programmen och en bra börjar på dagens tv-tittande. Men idag hände det något. Kontrolltummen tryckte på sjuan där tv11 befinner sig. Och just då är det försnack inför kvällens match. Jag har aldrig förr startat tv:n med sjuan och jag visste inte heller att matchen skulle visas på tv idag. Lite läskigt kan man tycka att det var mitt undermedvetna leder mig till fotboll, men är man mff:are så är man…

MFF anno 1949

Idag har jag varit på match. MFF mot IFK Norrköping. MFF gick segrande ur kampen, rättvist resultat tycker jag. Kul att få se de spela igen, var ju ett tag sedan sist. Även kul att Norling låter så många unga spela, kanske att han måste då det är många skador och någon avstängd. Vissa var så färska att de inte ens hade sitt namn på tröjan, men söta och duktiga var de små.

På bussen hem satt en gubbe bredvid mig. Han frågade vad det hade varit med tanke på alla människor. Jag svarade och några minuter in i samtalet avslöjar gubben att han spelade med MFF 1949 när de vann. Fast han hade sett på tennisen idag, tyckte det var trevligare sa han och undrade när de svenska damerna hade sin nästa match. För damfotboll tyckte han var roligare att se än när grabbarna spelade. Jag ångrar att jag inte frågade efter hans namn innan han klev av, för vilken härlig gubbe han var.

Oförstående besviken

Nyss hemkommen från matchen. Jag är lite arg, besviken och butter. MFF spelar skrämmande dåligt och har så gjort hela säsongen. Idag hade de bra spel i tio minuter efter pausvila, så gjorde Göteborg mål och sen dog spelet igen. Jag tror tränarbytet gör laget instabilt. Rolle har Köpenhamn i huvudet och spelarna vet inte vad eller vem som väntar. Däremot kan jag tycka att de ska kunna lägga det vid sidan och spela ordentlig fotboll när det är match, jag menar Wilton tappar varenda boll har rör vid och sånt är inte okej. Äsch, jag är ingen expert bara en grinig supporter efter en onödig förlust.

Himmelsblått

Min favoritbror ringde i eftermiddags till mig och frågade om jag ville hänga med på matchen. Eller egentligen ringde han till min chef, de är ju lite polers och min telefon ligger i källaren när jag jobbar, så jag svarade ju inte. I alla fall så tackade jag självklart ja och fick först utstå en pinsam första halvlek innan det började hända saker. Resultatet 3-1 går absolut inte att klaga på och även fast det tog ett tag innan de kom igång så gillar jag att gå på match. Så denna måndag blev ju alldeles jättebra.