Jag samlade all energi jag någonsin kunde och satte mig i bilen och körde till Ica. Det var smärtsamt bara att köra bil och sen gå runt på ica och plocka varor var inte mycket skönare. Väl i kassan stod jag och kallsvettades. MEN jag gjorde det alldeles själv. Kände att jag liksom var tvungen att komma ut och handla för att jag inte skulle bli alldeles galen i huvudet. Ikväll ska jag ha lördagsmys med räkmacka och en bit rödkittost. Först måste jag vila och samla ny energi så jag orka fixa iordning i köket. Tragiskt men sant. Vad gör ni denna soliga lördag?
Månad: mars 2011
Ingen bra dag
Jag mår illa, har hållt på att svimma tre gånger idag. Ni vet så att det flimrar för ögonen och tjuter i öronen, balansen vacklar och man måste lägga sig ner snarast annars svimmar man. Mina sår gör ont. Och så känns det som att gallan gör ont, men den är ju borta. Kanske fantomsmärtor eller så gör det ont i närheten. Inte tusan vet jag. Lite butter och osugen idag. Funderade på att åka in till stan, men vad ska jag göra där? Nej, precis. Lyckas jag klättra upp fyra våningar till min lägenhet blir jag väl fast där istället. Nu bäddar jag nog ner mig i soffan resten av kvällen. För min butterhet är det nog ingen som vill ta del av.
Pappa kom med pizza
Parma, mozzarella, ruccola och annat gottit. Det var första gången denna veckan jag faktiskt kände viss antydan till matlust. Åh, så gott det var. Och nu är jag jätte-mega-übertrött, men ska försöka hålla mig vaken till klockan slagit tio i alla fall. Och ni har inte gett mig någon underhållning idag. Det var tråkigt, jag behöver lite underhållning.
Här ligger jag
Hej, hej! Här ligger jag och väntar på ingenting. Hittills idag har jag vaknat, tagit ut en soppåse och hämtat in gårdagens post och ätit frukost. Nu är jag åter i soffan framför tv:n, klockan är snart elva och jag är trött efter morgonens alla sysslor så jag ska sova lite nu. Lunchvila, fast det blir kanske frukostvila. Vad gör ni idag? Kan ni inte skriva en rolig kommentar? Eller bara ett hej… Börjar få tråkigt i sjukstugan…
Mitt liv som patient
Tidigt i måndags morse lämnade pappa av mig vid Landskrona lasarett. Där fick jag nya fina kläder. En mjuk skjorta med matchande trosor och knästrumpor. Jag var så nervös att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Världens bästa narkossköterska lovade mig extra mycket anti-illamående-medicin och sedan råkade hon spräcka byxorna. På riktigt, det var rätt skönt att få skratta två minuter innan jag sövdes.
Nästa sak jag minns är en massa röster som säger mitt namn. Jag har ingen aning vad de ville och det tog ett tag innan jag återfick mitt medvetande. Då låg jag på uppvaket och kunde inte riktigt öppna ögonen och inte heller prata. Sköterskorna uppmärksammade att jag vaknade och efter att jag lyckats få fram ont och kall, fick jag smärtstillande och filt. Nästa gång jag vaknade fick jag mer smärtstillande och vatten. För oj vad torr jag var i halsen efter att jag haft slang i halsen under tiden jag var sövd.
Slangar hade jag överallt också. Syre i näsan, klämma på finger, två dropp genom mitt armveck, elektroder som hade koll på hjärtat, blodtryckskollare på armen och säkert något annat jag glömt bort. Så hade jag två syrror som tog av mig mina kläder och tittade på mina plåster flera gånger. Och tjuvlyssnade jag när de pratade så hade jag tydligen varit lite dålig under tiden jag var sövd men repat mig snabbt igen. När jag kom hem såg magen ut såhär:
Svullen och med fyra blodiga plåster. Och så har jag ont och är rätt gnällig. Som en gammal pensionär är jag. Det är ett helvete att ta på mig strumpor, gå i trappor och sitta upp. Mest ligger jag i soffan framför tv:n eller sitter i en bakåtfälld fåtölj med en bok. När jag går staplar jag sned och kutryggig fram likt Quasimodo och inget orkar jag bära eller lyfta. Jag är yr och svimfärdig, mår illa och är rätt obekväm.
Mest sover jag. Återhämtningen tar längre tid än jag trodde, men jag har mina smärtstillande som heter Retard och det tycker jag är jätteskoj för det betyder ju efterbliven. Och tack för att ni håller ut för dåligt bloggande. Orken är inte på topp just nu.
Ser man på, jag överlevde visst
Jag är bara livrädd, men annars är det lugnt
Jag längtar till som ett dygn. Kanske inte för att jag kommer vara pigg och glad och må toppen, utan för att då är min operation över. Jag är så nervös. Funderar och tänker på vad jag nånsin kan tänkas behöva och vilja ha efter. Men egentligen har jag ingen aning hur jag kommer må, det är ju inte så att jag opererar mig varje månad. Jag planerar även vilka mjukisar jag ska ha på mig, för det är så viktigt?! Gah, blir alldeles tokig på mig själv.
Vi brunchade i alla fall på Southern Kitchen. Jag borde ha tagit bilder, finns så mycket fint där. Väggarna är prydda med gamla skivomslag och affischer, där finns både en jukebox och en blind pianist. Och självklart äkta sydstatsmat. Nästa gång blir det bilder, jag lovar… Tycker mina fåglar är så fina, så de fick sitta i örat och kvittra idag med, jag misstänker ett framtida missbruk av de örhängena.
Hej söndag
Jag måste verkligen sluta med min nya vana att vakna vid nio varje dag. Jättetråkigt på en sovmorgonsöndag att vakna nio. Igår var en riktigt rolig kväll, trots att jag var helt ovan vid nykterhet vid fest. Det var så längesen jag var nykter på en fest att jag nästan glömt bort hur man gör, eller hur de onyktra gör. Men trevligt var det i alla fall.
Idag är det stora fixardagen inför morgondagens konsekvenser. Jag ska in till stan och hämta mjukisar och andra varma sköna kläder, fixa film och storkok. Eller i alla fall köpa på mig många färdigrätter. Tror nämligen att mjuka saker och mat är allt som behövs efter en operation (och smärtlindring). Hörde rykten om en brunch med trevliga människor också och det är en välkommen distraktion i fixandet.
Turturduvorna
Godmorgon lördag
Inatt har jag inte drömt om operationen och idag är mitt humör på topp. Den envisa huvudvärken verkar ha lämnat (men jag ska inte ta ut någon seger i förskott) och jag är glad och sprallig. Det humöret ska bibehållas tills ikväll för då är det fest. Okej, jag kommer vara spiknykter och med bil, men Emma ska firas ändå. Det är inte riktigt hennes födelsefest, men typ. Jag fattar lika lite som ni men ska snart iväg och köpa en liten present till henne. Idag har jag en lite för hög, lite för sned och lite för mycket 80 på min hårtofs. Det är sömnen som skapat detta underverk jag snart ska ta ner. Ha en bra dag till Er!