Etikett: Quasimodo

Quasimodo

Postat av sophialonnergard

Allt sittande vid dator de senaste veckorna har satt sina spår. Någonting har typ gått sönder i ryggen eller hamnat i kläm eller möjligen låst sig. Hur som helst kan jag inte luta huvudet bakåt utan att det strålar smärta hela vägen till fingertopparna. Hastiga rörelser med huvudet är ingen bra idé. Efter några misstag så har jag blivit stel som en pinne. Nacke, rygg, axlar… buhuu och stackars mig. Känner mig som Quasimodo, men han har både krona på huvudet och mantel, så ser han väldigt glad ut så så farligt kan det ju inte vara.

Mitt liv som patient

Postat av sophialonnergard

Tidigt i måndags morse lämnade pappa av mig vid Landskrona lasarett. Där fick jag nya fina kläder. En mjuk skjorta med matchande trosor och knästrumpor. Jag var så nervös att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Världens bästa narkossköterska lovade mig extra mycket anti-illamående-medicin och sedan råkade hon spräcka byxorna. På riktigt, det var rätt skönt att få skratta två minuter innan jag sövdes.

Nästa sak jag minns är en massa röster som säger mitt namn. Jag har ingen aning vad de ville och det tog ett tag innan jag återfick mitt medvetande. Då låg jag på uppvaket och kunde inte riktigt öppna ögonen och inte heller prata. Sköterskorna uppmärksammade att jag vaknade och efter att jag lyckats få fram ont och kall, fick jag smärtstillande och filt. Nästa gång jag vaknade fick jag mer smärtstillande och vatten. För oj vad torr jag var i halsen efter att jag haft slang i halsen under tiden jag var sövd.

Slangar hade jag överallt också. Syre i näsan, klämma på finger, två dropp genom mitt armveck, elektroder som hade koll på hjärtat, blodtryckskollare på armen och säkert något annat jag glömt bort. Så hade jag två syrror som tog av mig mina kläder och tittade på mina plåster flera gånger. Och tjuvlyssnade jag när de pratade så hade jag tydligen varit lite dålig under tiden jag var sövd men repat mig snabbt igen. När jag kom hem såg magen ut såhär:

Svullen och med fyra blodiga plåster. Och så har jag ont och är rätt gnällig. Som en gammal pensionär är jag. Det är ett helvete att ta på mig strumpor, gå i trappor och sitta upp. Mest ligger jag i soffan framför tv:n eller sitter i en bakåtfälld fåtölj med en bok. När jag går staplar jag sned och kutryggig fram likt Quasimodo och inget orkar jag bära eller lyfta. Jag är yr och svimfärdig, mår illa och är rätt obekväm.

Mest sover jag. Återhämtningen tar längre tid än jag trodde, men jag har mina smärtstillande som heter Retard och det tycker jag är jätteskoj för det betyder ju efterbliven. Och tack för att ni håller ut för dåligt bloggande. Orken är inte på topp just nu.