Jag märker visst skillnad

Var på apoteket häromdagen för att köpa försvarets hudsalva. Min trogna vapendragare sedan flera år tillbaks. Men de hade inte försvarets längre. Killen bakom disken sa att detta var deras egna och det var i stort sätt ingen skillnad. Han garanterade att jag inte skulle märka någon skillnad. Den ser ju likadan ut förutom etiketten, så jag testade. Han hade fel. Jag märker visst skillnad. Den känns lite vattnigare på läpparna och doftar inte lika mycket vanilj. Den är ju inte sämre, men den är inte samma.

Långkallingar, raggsockar och mössa

Just packat för helgen. Känns som att åka tillbaka i tiden. Till då det var vinter. Här försvann snön för längesedan och den tjockaste jackan har legat i garderoben några veckor. Det är inte varmt, men det är inte riktigt vinter. Temperaturen är runt nollan och allt är grått, ibland luktar det vår ibland höst. Dit jag ska är det många minus och flera decimeter snö. En abstrakt tanke mitt i den skånska vintern. Vilka skor funkar? Hur många halsdukar måste jag ha? Vilka byxor funkar med långkallingar? Svår packning med vårkänslor i kroppen. Men destinationen älskar jag.

Den osjälviska vänligheten

Igår fick jag ett sms från min gamla ordförande. Hon tipsade om ett jobb hon tyckte passade mig. Jag blev självklart glad och kollade  genast upp mer information. Idag när jag skickat iväg min ansökan skickar jag ett sms och tackar för tipset. Som svar fick jag att hon direkt ringde upp den ansvariga (som hon känner) och rekommenderat mig. Och jag känner en sådan tacksamhet så det finns inte. Det betyder inte att uppdraget är mitt, absolut inte, men denna osjälviska handling knockar mig.

Jag är van vid att slå mig fram, känna hopplöshet, en i mängden. Världen och livet är hårt. Så gör någon detta för mig. Vi är inte nära, vi jobbade ihop under ett år. Hade mycket trevligt när vi sågs, jobbade bra ihop, men ringer inte och snackar skit i timmar om våra liv. Hon vinner ingenting på att göra detta för mig. Det är en snällhet man tyvärr inte ser så ofta. Tack Anna för att du gjorde min dag lite gladare!

Dålig morgondisciplin

Jag ger mig själv minus. Ställer klockan varje morgon för att kliva upp och skriva, söka jobb och fixa o dona. Däremot så är jag usel på att faktiskt kliva upp när klockan ringer. Jag vet om att jag inte har några tider att passa och då lyckas jag stänga av väckarklockan och sova en extra timme innan jag kliver upp. Okej, att kliva upp klockan nio istället för klockan åtta är kanske inte hela världen. Jag spenderar ju ändå lika mycket tid framför datorn och får gjort det mesta jag vill, men retar mig ändå lite. Mest längtar jag efter en sysselsättning, ett heltidsjobb. Det vore grymt. Tills dess skriver jag på min bok, min sista tenta och kontemplerar över livet. Och söker jobb såklart!

Glad alla hjärtans dag

Skulle kunna tro att jag, idag, sållar mig till de bittra, men jag har tänkt om. Visst kan jag tycka det är tragiskt att det krävs en speciell dag för att visa sin kärlek till nära och kära. Hur mycket jag än vill att människor ska visa sin kärlek precis vilken dag som helst, så är det inte så. Ibland kanske det behövs en speciell dag där man nästan tvingas visa sin kärlek. Tragiskt.

Jag är singel, men inte extra bitter över det idag. Istället tänker jag på alla jag har nära och äter en alla hjärtans bakelse för mig själv. Hur mysigt som helst och jag vill forma allt till hjärtan idag. Hoppas ni har en underbar hjärtedag!

Mina tankar om Melodifestivalen del 2

Brolle – Kvällens kanske bästa låt, vilket inte nödvändigtvis betyder bra. Den satte sig på huvudet och kändes som en riktig schlager. Och visst var den bra i sammanhanget. Brolle behöver dock träna en hel del på sin dans, det där 80-tals gungandet i kombination med Elvis-rörelser blev fel. Gungandet MÅSTE bytas ut!

Loreen – Kan kanske funka på ett dansgolv i fyllan. Annars skulle jag inte lyssnat på den, men man ska aldrig säga aldrig. Hon får ett plus för en vågad styling, men dansarna såg inte kloka ut.

Babsan – Kvällens snyggaste ben? Visst var det en rolig låt, som skämt. Som ett allvarligt bidrag i Melodifestivalen går den bort. För sjunga är kanske inte hennes starka sida…

Elisabeth Andreassen – En Disneyballad utan gåshud. Hon såg ut som om hon tillhörde en Disneyfilm också. Dock inte som prinsessa utan snarare drottningen, alltså gammal och tråkig…

Sanna Nielsen – Jag minns inte låten, hur mycket jag än försöker. Däremot minns jag att hon stod i en stor fruktskål från Alessi och hade totalt missat i stylingen. Boleron skulle funkat till ett tajt litet fodral. Klänningen skulle funkat om den vore 30 centimeter kortare och utan bolero. Tillsammans? Det såg lite ut som om hon var på skoldisko i nian alternativt som en 38-åring som försöker klä sig ungt.

Anniela – Sjöng skrämmande dåligt. I närbild ser stackarn livrädd ut, var är självfötroendet? Kläderna gör mig otroligt fundersam. Varför har hon en stor krans av vad som ser ut som salladshuvuden? En svart catsuit kan jag acceptera, men accessoarerna… Låten var inte bra. Kanske beror det på hennes andfådda falsksång.

The Moniker – Thomas DiLeva möter The Beatles. Kanske inte den bästa låten, men herregud vad glad jag blir av den. Mest fundersam blir jag över namnet. Han heter ju Daniel, släppt skivor som Daniel, så varför The Moniker?

Christian Waltz – Varför gick inte denna låten vidare? Den var ju bra! Ett stillsamt driv i låten och hans röst som är så mysig. Kanske lite elakt att sjunga she’s like suicide, men låten är ju bra. Så gillar jag pärlhalsbandet och den fina flugan (?) han har.