Vintern är knappt här, men redan talas det om vår

Igår på väg hem från jobb såg jag en löpsedel. Det var kanske KvällsPosten eller Aftonbladet och löd som följer: Håll ut! Våren kommer tidigt till Malmö. Jag vill bara poängtera en sak (eller några). Det har varit minusgrader i en vecka, alltså bara typ TVÅ minusgrader (knappt kallt om det inte vore för blåsten). Vi har inte ens sett någon snö. Det är fortfarande januari. Jag vill ha lite vinter innan jag får vår, om jag får be!

Vargavinter

Med dubbla raggsockar, dubbla långärmade tröjor och mjukisar fryser jag ändå. Mina ben är som två isglassar utan smak. På armarna står det bleka håret upp i protest. Och tårna har jag äntligen vickat liv i. Elementen står på max, men det har ingen betydelse för där är ändå ingen värme. Funderar på att sätta igång min älskade gasspis och sätta mig på en stol bredvid de värmande små eldarna. Sneglar mot duntäcket i soffan, dit ska jag. När inte ens tre koppar hett te hjälper kroppstemperaturen finns det ingen annat val. Jo, idag är det från soffan under täcket all verksamhet sköts.

Jag läste att det kommer bli ytterligare en svinkall vinter. Det gör mig glad. Vilket kanske inte alls stämmer med hur frusen jag är, men jag gillar de kalla vintrarna. Snökaos, snöboll, snögubbe och snöfort. Tända ljus, stickade koftor, stora halsdukar och varma mössor. Något av det bästa jag vet. September har knappt börjat, jag fryser till is och längtar efter kallare tider. Jo, så funkar jag.

Långkallingar, raggsockar och mössa

Just packat för helgen. Känns som att åka tillbaka i tiden. Till då det var vinter. Här försvann snön för längesedan och den tjockaste jackan har legat i garderoben några veckor. Det är inte varmt, men det är inte riktigt vinter. Temperaturen är runt nollan och allt är grått, ibland luktar det vår ibland höst. Dit jag ska är det många minus och flera decimeter snö. En abstrakt tanke mitt i den skånska vintern. Vilka skor funkar? Hur många halsdukar måste jag ha? Vilka byxor funkar med långkallingar? Svår packning med vårkänslor i kroppen. Men destinationen älskar jag.

Kallaste vintern någonsin

Det ska det tydligen bli denna vinter. Och jag längtar. Som en liten tok. Förstår dock inte hur de kan veta det. Okej att spå väder en vecka eller några dagar framåt, men månader?! De kanske bara gissar, för det är lika ofta som de har fel som rätt. Jag hoppas på kallaste vintern någonsin. Jag älskar vintern och kylan och snön och halkan. Tänk att få burra in sig i en tjock jacka, känna snoret frysa till is och tårna domna bort. Kan det bli mycket bättre?

Ser däremot redan nu människor med dunjackor. Alltså mitt på dagen, i höstsolen. Är de galna eller?! Vem behöver en tjock täckjacka nu? Dagtid i solen är det så varmt att jacka känns överflöd. De kommer frysa till vintern. Jag vet att jag är frusen, men jag är mest frusen inomhus. Tokigt, jag vet. Jag älskar vintern (och alla andra årstider för den delen) men min entusiasm delas av få. De flesta bara klagar så mycket att jag nästan skäms för att gilla det. Som att de med grupptryck försöker få mig att ogilla vintern. Därför gillar jag den i smyg. Sjunger jul och vintersånger redan nu, för att värma upp. Men bara tyst för mig själv. Ni gnällfisar får inte vara med och förstöra glädjen med vintern. Så! Kallaste vintern någonsin, give me what you got….