Det här med killar

Efter ett tag som singel, kanske för lång tid i vissas ögon, men ska jag vara ärlig så är singellivet oftast rätt härligt. Jag behöver inte äta middag varje kväll eller diska varje dag. Jag kan prutta när jag vill och ingen ifrågasätter varför det finns skor över hela lägenheten.

I alla fall så har jag ju självklart funderat på vad som är fel på mig. Efter noga granskning är det inte så mycket fel på just mig. Och antagligen är det inte så mycket fel på killarna jag dejtat heller. Men någonstans går det snett. Visst kan det vara så att jag inte träffat rätt, eller att jag ratat de bästa exemplaren. Antagligen så vill jag bara ha den jag inte kan få. Tröttsamt beteende kanske, men en rolig jakt (trots att jag verkar förlora ständigt).

Just det felet! Jag är bra på att ragga/bli uppraggad. Lyckas hålla killens intresse tillräckligt för att han vill veta mer och träffa mig mer än en gång och behålla kontakten med mig. Jag är också väldigt bra på att vara flickvän. Problemet är ju det mittemellan. Att efter uppraggningen bibehålla intresset hos objektet (sorry för ordvalet killar) så att jag får visa upp mina fantastiska kunskaper som flickvän.

Tro inte jag är en bitter singel. Nejdå, mest är jag fascinerad över hur människor agerar mot varandra och mina egna svagheter jag inte lyckats förbättra. Mitt singelliv är jag himla nöjd med, jag kan ju dansa naken i vardagsrummet utan att bli ifrågasatt av någon som tycker det är ett märkligt beteende.

Hej

Jag är hemma igen. Tillbaka på jobb och allt. Har inte glömt er, kameran är full av bilder till er. Sladden ligger på lämpligt ställe som jag inte kan hitta, kanske för att jag inte riktigt letat så noga. Är nämligen rätt upptagen. Skyndar mig hem från jobb för att syssla med saker som kräver att jag tänker, koncentrerar mig och så tar det himla massa tid. Kanske blir det bra till slut, kanske inte. Jag är i alla fall motiverad till tusen. Och nu måste jag sova. Är någonstans mellan Japan och Sverige tidsmässigt, men det är nog lika bra för jag har inga problem att kliva upp när klockan ringer på morgonen. Återkommer självklart om fantastiska Japan. När sladden är funnen dvs…

Lillkillen

Igår spenderade jag eftermiddag och kväll med den finaste lille killen. Vi började med att övningsköra vagn i Slottsparken innan vi höll handen hela vägen till Trelleborg där han skulle få äran att vara ensam kille på en tjejkväll.

Det var så spännande med tjejsnack att han inte ville sova. Istället fick han mysa i mitt knä hela kvällen och lyssna på skvaller. Hans mamma var ju såklart med, men hon fick händerna fria och jag fick bebislyx. Nästa gång lånar jag med honom hem. Finns det något bättre än en kramgo bebis?!

Att säga att jag är snygg ger dig inte rätten att gnugga din kropp mot min

På ett dansgolv fyllt av människor som rör sina kroppar i takt (och otakt) med musik som pulserar ur högtalarna. Fram kommer en kille och berättar att jag och min vän är jättesnygga. Tack! säger vi och dansar vidare. Killen står kvar. Dansar lite trevande. Min vän och jag dansar bort en bit från honom. Han dansar efter. Börjar gnida sin kropp mot min. Vi dansar bort. Han efter. Och så börjar det rytmiska kroppsgnuggandet. När katt-och-råtta-leken pågått ett och ett halvt varv runt dansgolvet och killen fortfarande inte fattat att när vi vänder ryggen mot honom och går bort så betyder inte det snälla följ efter och gnugga din kropp mot min. Det är då vi beslutar oss för att det är färdigdansat för kvällen och undrar vad som ger killar rätten att gnugga sina kroppar mot en tjejs bara för att han vill. För det är ju inte första gången det har hänt…

Ibland finns det bara en sak att göra

När kroppen gör så ont att man knappt kan gå, när tekniken strular hela dagen på jobb, när det är dag innan lön och kontot tomt, när ungefär tjugo småsaker går emot en och som resultat av all frustration så vill man helst bara gråta. Då finns det bara en sak att göra. Finna någon som har det sämre så det återigen känns bättre. Om ni undrar spenderar jag den närmsta timmen framför Cold Case. Där blir folk mördade och det är nog värst av allt.

I brist på intelligens

Önskar jag hade en endaste vettig tanke att förmedla till er, men icke! Har redan lyckats somna två gånger sittandes och fotbollen har inte ens börjat. Jag fryser tårna av mig samtidigt som huvudet kokar (förutom min isnäsa). Hostattackerna byter av varandra och jag är inte längre sugen på chokladet jag längtat efter hela dagen. Har förresten haft svårt att se ordentligt idag, som att ögonen inte vill fokusera. Ryggen och nacken värker, musklerna ömmar och huvudvärken pulserar. Det finns omtänksamma personer i min närhet som tycker jag ska kolla upp det och det kan ju vara något allvarligt, men det är ju bara en liten förkylning. Visserligen inne på sjätte veckan… Ni märker ju själva, all intelligens har bytts mot klagan.

En liten livslögn


Jag har i många år trott att jag är en stabil person som är mer rationell än emotionell. Att min hjärna styr och inte hjärtat. Men det är så jävla fel! Jag är en känslomänniska ända ut i fingerspetsen. Inte den typen av känslomänniska som gråter för allt och inget, för gråta gör jag rätt sällan.

Jag gör bara det jag vill och känner för. Och tänker jag efter har jag alltid gjort så. De största besluten i mitt liv har jag tagit på impuls, för att jag känt för det. Jag gillar att jag inte grubblar över att flytta 60 mil utan bara gör det. Vill jag byta karriär så gör jag det. Vill jag ändra riktning i mitt liv så göra jag det. Förutsatt att jag känner för det! Men även de små sakerna styrs av känsla. Om jag vill ha en kram till exempel. Klippa av mig håret. Eller om jag vill sms:a någon något gör jag det. Och fasar för svaret…

Jag blir som en trotsig tonåring när någon säger vad jag borde göra, känna och tycka. Och i ren trots vill jag tvärtom oavsett om jag egentligen vill det eller inte. Jag är ganska lättprovocerad och går igång på alla möjliga sätt vid provokation, till mångas underhållning. Vänner och bekanta har nog alla fått höra en och annan bitchig kommentar som jag sedan fått lite dåligt samvete över. Jag är inte ostabil, jag bara reagerar!

Jag har säkert hundra projekt på gång samtidigt. Ett halsband som ska göras, kuddar som ska sys, lägenhet som ska möbleras om i, garderob som ska omorganiseras. Det rensas och fixas och inhandlas och göras om. De flesta projekt blir aldrig klara. Målet är sällan att färdigställa utan bara testa och få se idén bli realitet även om tyget till kuddarna inte är igensydda på ena sidan. Men det gör inget, för jag känner ju inte för att göra klart!

I många fall är jag faktiskt den rationella och låter hjärnan styra. Som när mina vänner har problem, då står jag där stadig och kommer med rationella råd. Eller på jobbet, där kan jag inte göra som jag känner jämt.

Oavsett vad så är jag himla glad över att jag är jag!

Jag projektleder mig själv

Titlar är ju skoj att ha, så jag har utdelat en till mig själv. Jag är numera projektledare över ett litet… ja projekt jag har. Det är lite hemligt ännu, men det gör inget ni får ju reda på vad det är så småningom. Antagligen.

I min projektgrupp finns jag själv. Tyvärr är projektgruppen lite slö så nu förbereder jag mig själv för att skälla på projektgruppen som sitter i soffan och bloggar. Och blogga är ju trevligt men projektet gör inte sig självt.

Kalla mig schizofren, konstig eller bara dum i huvudet. Jag gör ju bara vardagen liiite roligare för mig själv!

Att göra något för sig själv

20121003-213437.jpg

Idag skulle jag egentligen som de flesta andra onsdagar träffa lite folk, äta och dricka ett glas eller två. Men ibland måste man lyssna på sin kropp. På senaste har jag varit helt utmattad av trötthet, hostan har hängt med i tre veckor och det ömma bröstet i fyra. Idag spetsade jag öronen och minskade kraven på mig själv. Så efter ett par timmar i stan med mamma åkte jag hem. Städade lite och placerade mig i sängen med det senaste avsnittet av Grey’s Anatomy på datorn och en kopp te i handen. Nu väntar det senaste avsnittet av New Girl och sedan tänker jag somna ungefär prick klockan tio. Precis en sådan kväll jag behövde och ser fram emot en likadan imorgon!