Att säga att jag är snygg ger dig inte rätten att gnugga din kropp mot min

På ett dansgolv fyllt av människor som rör sina kroppar i takt (och otakt) med musik som pulserar ur högtalarna. Fram kommer en kille och berättar att jag och min vän är jättesnygga. Tack! säger vi och dansar vidare. Killen står kvar. Dansar lite trevande. Min vän och jag dansar bort en bit från honom. Han dansar efter. Börjar gnida sin kropp mot min. Vi dansar bort. Han efter. Och så börjar det rytmiska kroppsgnuggandet. När katt-och-råtta-leken pågått ett och ett halvt varv runt dansgolvet och killen fortfarande inte fattat att när vi vänder ryggen mot honom och går bort så betyder inte det snälla följ efter och gnugga din kropp mot min. Det är då vi beslutar oss för att det är färdigdansat för kvällen och undrar vad som ger killar rätten att gnugga sina kroppar mot en tjejs bara för att han vill. För det är ju inte första gången det har hänt…

Cinco de mayo

I lördags invigde vi kräftsäsongen ungefär tre månader för tidigt.

Vi gick vidare till Grand, men där var ont om sitt- och bordsplatser så efter ett glas vin drog vi oss vidare.

Vi hamnade på det som tidigare hette Vinylbaren där intogs det lite mer vin.

Så smet vi in på KB och avslutade kvällen på dansgolvet.

Åldertecknen hopar sig

Idag har jag söndagskänsla fast det är lördag. Så kan det gå när fredag nästan blir till lördag. Har hittills sett en och en halv film och googlat på ryggont. Jadå, i takt med att 28-årsdagen närmar sig kommer ålderstecknen. Igår högg och strålade och hade sig ryggen idag smärtar det vid varje rörelse. Alldeles oförskämt tråkigt kan jag tycka. Ska ta och gå mot bussen som tar mig Trelleborg och Mari för lite lördagsmys. Därefter är planen inflyttningsfest, förutsatt att ryggen blir bättre och inte sämre. Att gå på partaj utan att kunna röra sig känns ju urtrist. Hoppas ni har en finfin lördag ute i solen!

Festen vi kommer minnas

I en lägenhet i Malmö samlades femtio personer för att fira just lägenheten. Ja, igår var det inflyttningsfest och jag var bihang till Mari. Lägenheten var en sådan man ser i inredningsmagasin. Tre meter till tak, stuckaturer och klanderfritt inrett. Värdparet bjöd på mat och taxfree-dricka. I köket stod bartendern och blandade drinkar kvällen lång. Och jag dansade mig svettig, kramades med Köpenhamns alla bögar och skaffade nya vänner. Och tränade på min danska såklart! För att sammanfatta kvällen finns bara ett ord; Fantastisk!

Min dag som slav

Jag kom ner och blev bjuden på lunch, so far so good. Så fick jag se på när mamma jobbade i köket och blev skickad till affären två gånger. Lite pyntande senare och jag var redo att klä mig fint och jobba hårt. Jag lade upp nio kilo kräftor och placerade de strategiskt längs med bordet. Bar ut bröd, ost, öl och serverade snaps innan det var dags för mig att slå mig till bords. Några minuter i alla fall innan jag fick springa och fixa mer saker. Stackars Karl-Otto som hade mig till bordet var mest utan bordsdam, men vilken lycka för mig; Karl-Otto är ju helfestlig. Så fortsatte kvällen med lite spring, kaffekokande och diskande, men mest av fest och vin. Sammanfattningsvis var det en fantastiskt fest. Vem kan tacka nej till en kräftskiva med mamsen och femton av hennes festglada vänner?!

Idag färdas jag i fosterställning

Idag känner jag mig gammal. För några år sedan hade gårkvällen knappt haft någon påverkan på min kropp, men nu… Jag är sliten. Det som skulle vara mat och två glas vin blev nattklubb och i säng var jag inte förrän klockan fyra imorse. Min telefon dog tidigt under kvällen så några bilder blev det inte. Kanske bäst så. Ett gäng cirka 27-åringar som står och dansar på ett dansgolv fyllt av artonåringar är kanske inte så kul att se. Artonåringar har liksom en annan energi och ser så pigga och osvettiga ut i jämförelse. De är så hungriga på livet och tycker att det bästa som finns är att dansa och sjunga längst fram på scenen till den låten de gamla aldrig hört. Vi blev glada av nittiotalsmusiken artonåringarna inte kunde texten till men artigt dansade med till. Till slut blev vi glada för att den bra musiken byttes till den sämre så vi äntligen kunde sätta oss och vila med en öl. Inte för att ytterligare spä på illusionen av att jag snart är pensionär, men är inte musiken hiskeligt hög?! Mina öron ringer fortfarande efter artonåringarnas favoritlåt, för inte kan den bra musiken skapa obehag i efterhand. Jag såg pojkar som inte såg ut att vara en dag över femton, mest ville jag ge dem en kram och ta hand om dem så som en mamma tar hand om ett barn. Så sent bör de inte vara ute i Malmö och den där ölen är garanterat INTE bra för deras unga kroppar. Jag menar, de växer väl fortfarande?! Men vet ni vad? Fy tusan vad kul jag hade. Det är lätt värt dagens trötthet, huvudvärk och det faktum att kroppen helst vill befinna sig i fosterställning. Och behovet av en flottig hamburgare från valfri snabbmatsrestaurang är inte så himla tokigt, för dagen efter man försökt vara arton för en natt behöver man faktiskt inte vara nyttig. Alls. Ska nog öppna en påse chips också. Om öronen bara vill sluta ringa.

Trea Nolla

Här har ni honom, födelsegrisen him self a.k.a min bror. Klockslaget är mitt i natten och presentöppning efter festen.

Många timmar tidigare, vid förberedelserna hängde jag upp ballonger. Och fnittrade hysteriskt för mig själv när jag hängde upp en ballongsnopp att vakta alla öl i skottkärran. Okej, jag skrattar fortfarande åt min ballongsnopp…

Fyrtio personer kom och firade. Pappa skakade loss på dansgolvet till Svennebanan. Och mat har jag fått så det räcker resten av veckan. En helkul kväll (speciellt då jag och mitt lag vann tipsrundan i Johan-kunskap) med släkt och vänner. Lägg noga märke till tältet som jag och Johan slet med dagen efter. Tack alla för en fin helg!