Onani är lösningen vid överambitiöshet?

Jag har vissa tendenser att vilja allt. Det är nödvändigtvis inget dåligt, snarare ganska bra. Min chef instruerar vad som är superviktigt och vad som kan göras vid ett senare tillfälle. Jag förstår och håller med, men tänker att ’jag nog kan få allt gjort om jag jobbar över lite varje dag’. Samtidigt har jag ett ambitiöst årsmål i hur många mil jag ska springa 2013 (ganska mycket mer än en mil i veckan). Och varje dag måste jag läsa x antal sidor i boken inför träffen med bokklubben jag numera är en del av. Nu får vi inte glömma att jag ska göra matlådor till fem luncher i veckan och såklart vara supersocial och träffa mina fina vänner typ jämt. Och inte heller glömma alla projekt som pågår här hemma samtidigt som jag strävar efter ett konstant rent hem eftersom jag hatar smuts. Så planerar jag fester, resor, förändringar och annat livskoordinerande som fyller skallen. ”Du måste onanera mer” sa en vän ”det frigör endorfiner och är bra för dig”.

Är det allt? Är onani lösningen till att jag hinner med allt min överambitiösa hjärna vill uppnå?

Jag förstår inte andra människor

Kanske är det därför jag är så fascinerad av dem. Jag gillar att betrakta, bedöma och berätta. Det är precis vad jag får göra i mitt jobb, det är bra. Jag lär mig mycket på mitt jobb som jag har nytta av i mitt privatliv. Som negativitet. En negativ sak på förmiddagen kommer påverka resten av dagen. Ditt humör, resultat och tankar till exempel. Därför är negativa saker bättre en sen eftermiddag, då förstör de mindre. Är jag negativ påverkar det alla i min omgivning. Därför skrattar och skojar jag om min negativitet numer. Kräker ur mig allt negativa på två minuter, säger sak samma och skattar åt min löjlighet. Jag hoppas att det avslutande skrattet smittar mer än det negativa.

Jag har alltid gillat att studera människor. Titta, tänka och undra. Varför de gör som de gör, säger det de säger osv. Jag tror jag kan läsa människor rätt bra, samtidigt som jag vill tro att alla talar sanning. Berättar uttömmande. Så är det inte. De flesta döljer mer än de säger. Det förklarar också deras beteende och varför jag inte förstår beteendet. Mest av allt är människor konstiga. Men ack så fascinerande.

Kanske det är män som är sämre trots allt

Igårkväll läste jag Robert Petterssons inlägg Män vs. Kvinnor. Om ni inte har läst det finner ni det HÄR. Jag tänkte stackars ensamma, bittra karl. Så tänkte jag att han kanske bara skämtade, HOPPADES att han bara skämtade. Framåt slutet skriver han att han lever med sina tre döttrar och sin flickvän. Där försvann alla tankar om att detta kan vara en bra kille trots allt. För det kan han omöjligt vara.

Hur kan man vara far till tre tjejer och skriva rad efter rad hur dåliga tjejer är. Att det enda de är bra att användas till är städa, diska och laga mat. Vilket killarna egentligen är bättre på, men orkar bara inte göra. Han kanske inte skrev det på allvar, men det finns INGET i texten som tyder på att det skulle vara ett skämt. Speciellt inte då han skriver att det är sanningen att män är bättre på det mesta än kvinnor.

Vilken bild förmedlar han till sina döttrar? Att de är sämre än pojkar, att han önskar han hade söner och att de aldrig kommer bli bäst på något. Jag mår illa av att läsa det han skriver. Killen i Robinson som påstod att män är bättre än kvinnor är korkad, när Arne Hegerfors påstår att fotboll är för komplicerat spel för kvinnor att förstå pratar han strunt och när Pettersson skriver som han gör är han en genomkorkad idiot. Att han har satt sig ner och formulerat dessa meningar och sedan valt att publicera dem, det kräver tid och tanke.

Visst män har en fysisk grundförutsättning som är bättre än kvinnors, men det finns många kvinnor som är starkare än män. Generellt sätt har kanske män högre lön än kvinnor, men det finns många rika kvinnor som tjänat varenda öre själv. Framförallt finns det många starka kvinnliga förebilder och väldigt få manliga. I alla fall ur min synpunkt. Många manliga så kallade förebilder beter sig som svin, de knullar runt, snackar skit och tror de äger både människor och världen. Jag är ingen feminist, jag gillar olikheterna hos människor och tycker alla ska få vara som de vill. Vill en man vara hemmaman och baka bullar så får han det, vill en kvinna hellre bli vd eller entreprenör så får hon det. Jag gillar att koka sylt och baka bullar, men jag vill också göra karriär.

När jag läser sånt som Pettersson skriver tänker jag bara på hur inskränkta människor kan vara och tänker att kanske är det så att kvinnor är bättre än män. För om en man som lever med fyra tjejer kan uttala sig så negativt om det kvinnliga könet är nog inte så smart. Alls.

Idag färdas jag i fosterställning

Idag känner jag mig gammal. För några år sedan hade gårkvällen knappt haft någon påverkan på min kropp, men nu… Jag är sliten. Det som skulle vara mat och två glas vin blev nattklubb och i säng var jag inte förrän klockan fyra imorse. Min telefon dog tidigt under kvällen så några bilder blev det inte. Kanske bäst så. Ett gäng cirka 27-åringar som står och dansar på ett dansgolv fyllt av artonåringar är kanske inte så kul att se. Artonåringar har liksom en annan energi och ser så pigga och osvettiga ut i jämförelse. De är så hungriga på livet och tycker att det bästa som finns är att dansa och sjunga längst fram på scenen till den låten de gamla aldrig hört. Vi blev glada av nittiotalsmusiken artonåringarna inte kunde texten till men artigt dansade med till. Till slut blev vi glada för att den bra musiken byttes till den sämre så vi äntligen kunde sätta oss och vila med en öl. Inte för att ytterligare spä på illusionen av att jag snart är pensionär, men är inte musiken hiskeligt hög?! Mina öron ringer fortfarande efter artonåringarnas favoritlåt, för inte kan den bra musiken skapa obehag i efterhand. Jag såg pojkar som inte såg ut att vara en dag över femton, mest ville jag ge dem en kram och ta hand om dem så som en mamma tar hand om ett barn. Så sent bör de inte vara ute i Malmö och den där ölen är garanterat INTE bra för deras unga kroppar. Jag menar, de växer väl fortfarande?! Men vet ni vad? Fy tusan vad kul jag hade. Det är lätt värt dagens trötthet, huvudvärk och det faktum att kroppen helst vill befinna sig i fosterställning. Och behovet av en flottig hamburgare från valfri snabbmatsrestaurang är inte så himla tokigt, för dagen efter man försökt vara arton för en natt behöver man faktiskt inte vara nyttig. Alls. Ska nog öppna en påse chips också. Om öronen bara vill sluta ringa.