Jag har vissa tendenser att vilja allt. Det är nödvändigtvis inget dåligt, snarare ganska bra. Min chef instruerar vad som är superviktigt och vad som kan göras vid ett senare tillfälle. Jag förstår och håller med, men tänker att ’jag nog kan få allt gjort om jag jobbar över lite varje dag’. Samtidigt har jag ett ambitiöst årsmål i hur många mil jag ska springa 2013 (ganska mycket mer än en mil i veckan). Och varje dag måste jag läsa x antal sidor i boken inför träffen med bokklubben jag numera är en del av. Nu får vi inte glömma att jag ska göra matlådor till fem luncher i veckan och såklart vara supersocial och träffa mina fina vänner typ jämt. Och inte heller glömma alla projekt som pågår här hemma samtidigt som jag strävar efter ett konstant rent hem eftersom jag hatar smuts. Så planerar jag fester, resor, förändringar och annat livskoordinerande som fyller skallen. ”Du måste onanera mer” sa en vän ”det frigör endorfiner och är bra för dig”.

Är det allt? Är onani lösningen till att jag hinner med allt min överambitiösa hjärna vill uppnå?