Jag sitter liksom fast

I soffan alltså. I en galet obekväm ställning. Trött är jag så ögonen knappt hålls öppna, men ändå går jag inte till sängen. För slö för att sova? Har suttit här sedan jag kom hem. Min mage är lite svettig efter att ha haft en varm dator på sig i tre timmar. Jag gäspar flitigt och tänker drömmande på min säng. Sängen är fem steg och ett slide härifrån. Om jag ändå kunde knäppa med fingrarna och så: poff! är jag i sängen. Hade jag kunnat hade jag skullat.

Jag vill hem

Idag går tåget extra långsamt känns det som. Jag mår lite illa, saknar både min soffa och min säng och har liksom lite hemlängtan. Nu är jag visserligen framme om drygt en timme, men det känns som världens längsta timme. Ska inte skriva mer, för det blir bara klag och detta ska ju inte vara en klagoblogg (bara ibland).

Nu har hon tänkt igen

Funderat lite på det där med Bologna ett tag. Varför stavas det Bologna? Det uttalas Bolonja, hur kommer n:et före g:et, fast g:et uttalas som ett j. Det kan väl i alla fall ändras till Bolonga, men då måste kanske g:et uttalas som ett g, eller som ett ng-ljud som typ bara finns i Sverige. Men om jag skriver får väl jag bestämma?! Eller ska vi alla enas om att döpa om det till Bolonja? Eller ska vi uttala det precis som det stavas i ren protest. Känner mig lite förvirrad.

Med en finne i ögonbrynet

Jag struntar i att jobba ikväll. Det innebär att jag måste jobba mer en annan dag, typ helgen. Måste försöka stressa ner, men det hjälper inte riktigt. Sitter och liksom känner hur bröstet är skört av stress. Aja, blir säkert bra snart.

Upptäckte just att jag har fått en finne i ögonbrynet. Tyckte den förtjänade en liten plus/minus-lista. Vissa finnar är tydligen bättre än andra.

+ Den syns inte så mycket, ögonbrynet är ju för

Den gör liksom mer ont än andra finnar.

Stress

Merparten av minutrarna i mitt liv är planerade. Visst kan jag ändra planerna, men jag har så mycket att jag måste offra något för att hinna med nåt annat. Människor verkar inte alltid förstå det. Att komma med något i sista minut till mig innebär att jag måste offra något annat. Den senaste veckan har skolarbetet blivit drabbat. Att pressa mig på att hänga med och hitta på skojjiga saker ger mig bara panik. Att i sista stund få mig att gå ut på stan för att hitta någon detalj jag plötsligt måste ha, får jag att gå i taket. Jag menar min sömn är planerad (dock inte inskriven i almanackan).

Visst gillar jag att ha mycket, men nu är det lite för mycket. 100% skola + 3 jobb!! Två av jobben gör jag hemifrån, vilket innebär att jag aldrig släpper jobbet. Det stör mig inte heller så mycket. Jag kan gilla att ligga i sängen med datorn och jobba tills jag somnar. Det som stör mig är när människor inte respekterar mig och min tid. Att jag får många sista minuten saker, som förväntas fixas direkt. Jo, jag kan fixa direkt, men då offrar jag skolan, mitt egna företag och de chanser jag har till att få arbeta med det jag vill. Mina minutrar är planerade.

Nu går jag till jobbet. Det är så himla gött. Jag fokuserar på det arbetet. Inga telefoner, inga mail, bara kaffe, disk, mat, beställningar… Rena avslappningen mot vad jag har hemma ibland.

Näsmössa

Sitter i soffan, under täcke med världens största temugg. Tror ni jag fryser eller? Har i flera år funderat på att skaffa en näsmössa. Näsan är ju alltid så himla kall. Kanske är dags att slå slag i saken och uppfinna en näsmössa, eller kanske bara tillverka. Vad tycker ni? Ja eller nej till näsmössan??

Som ett vakuum

Kollar schemat. Bra, börjar tolv imorgon. Kollar mailen. 13 nya mail. Hjärtat dunkar, huvudet orkar inte. 11 från facebook. Bra, radera, de sista två var reklam och raderas. När började jag jobbet imorgon? Kollar igen, tolv. Bra. Ställer väckarklockan. Kollar nästa mail. Tre nya. Fan, tre jag måste läsa. Lika bra att få det gjort. Var det elva eller tolv jag började imorgon? Jäkla guldfiskminne. Varför ligger jag ensam i sängen? Hade du varit här hade jag inte kollat mailen en fredag vid midnatt. Struntar i den tredje mailen. Kollar den imorgon innan jobb. Det var tolv jag började va? Borde sova, borde jobba, borde skriva. Jag ska kanske börja träna, bli av med det extra dallriga jag ogillar så mycket. Eller banta av det? Kanske söka ett jobb? Nu får jag nog sova. Ska ju jobba imorgon. Tolv om jag inte minns fel.

Jag och mina nötter

Jag knaprar på en nötmix. Hällde fint upp mina nötter i en liten skål och började knapra. Olika nötmix-ätar-strategier diskuterades med mig själv och till slut kom jag fram till den bästa. Jag sparar de godaste till sist. Nu sitter jag här med de godaste nötterna kvar. Mumselimums. Hade jag haft sällskap hade jag börjat med de godaste. Inte vill jag väl låta någon annan få chansen att äta de bästa. Pff… Nån måtta får det vara på givmildhet.