Skäms på mig

Jag har varit hemma flera timmar utan att berätta det för er. Jaa, det var ju trist att ni inte fick läsa nytt i bloggen på hela dagen. Jag smäller till nu istället. Det var skäms nummer ett till mig. Att jag inte uppdaterade omedelbums jag kom hem.

Skäms nummer två är dagens inköp. Ytterligare en svart klänning… Eftersom den fina lila var skum i passformen (om jag inte vore kortare med större tuttar dvs…) så skickades den tillbaka. Idag efter jobb tog jag en snabbing på stan och fann en svart klänning. Det var inte alls den modell jag var ute efter, eller färg heller, men jag blev liksom lite förälskad. Och så såg jag helt smal ut i den, vilket är ett grymt plus.

Jakten på kärleken

Har funderat en del på detta med kärlek. Jag är singel och har kanske varit det lite för länge. När man letar efter drömjobbet är det helt okej att söka, besöka och liksom armbåga sig fram. När när man letar efter drömlägenheten är det okej att leta, bygga, betala och se till att man får sin dröm. Men när man letar efter kärleken uppfattas man som desperat? Ska man acceptera att man är singel bara sådär. Man får leta och kämpa efter alla drömmar förutom kärleken, den ska bara komma sådär poff när man minst väntar det.

Är inte det lite konstigt? Vad tycker ni?

Tappade modet

Ibland orkar jag inte ignorera och bara fortsätta. Jag vet att jag har ont i magen dagligen, jag vet att det även är andra småsaker som gör att jag mår dåligt. I flera år har jag varit hos läkare och gjort massvis med undersökningar, men inte får jag några svar. Idag är en sådan dag när jag liksom inte orkar hålla modet uppe. Det blir så ibland. Idag har jag fått grymt ont i magen så fort jag ätit något eller druckit (värre än den konstanta värken). Jag har fått byta ut mitt tajta linne mot en pösig tröja för jag är så öm över magen att allt gör ont. Då känns allting liksom hopplöst. Som tur är så vet jag att modet är tillbaka imorgon, men just nu är det tillfälligt borta.

Facebook?

Jag erkänner gärna att jag är lite beroende av facebook. Det är sant. Jag och många med mig är facebook-nördar. Idag verkar det inte funka att gå in på facebook. Häromdagen klyddade också sidan. Vad är det som händer? Ska facebook läggas ner? Göras om? Vad har de för problem? Behöver de min hjälp? Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta faktum att facobook är nere. Tragiskt är det. Eller så är det jag som är tragisk.

Jag peppar för matchen istället. Malmö måste liksom vinna nu för att jag ska må helt bra i hjärtat. Heja, heja!!

Inbördeskrig i själen

Efter valvaka, hetsiga diskussioner och grubbel blev det inte mycket sömn inatt. Tankar om utanförskap, mobbing, vänskap, politik har fyllt nattens mörker. Inte för att jag blir klokare av grubbel, svaren är få och frågorna många. Känslorna strider mot hjärnan och sömnen är svår att finna med ett inbördeskrig i själen. Det är en trött och ofokuserad Sophia som cyklar till skolan med ett hopp om en föreläsning som skingrar tankarna.

Har ni glömt Sveriges grundlagar?

Sverigedemokraterna i Riksdagen. Vad kan man säga om det? Jag ser många på facebook som skriver på sin status att de som röstat på SD ska ta bort de från sin vännerlista. Det tycker jag är dagisnivå. Som att jag skulle be alla som röstat på rödgröna sluta vara mina vänner. Vi har yttrandefrihet som en grundlag i Sverige. Vi har åsiktsfrihet. Vi har rätt att tycka vad vi vill. Det är en av sakerna som gör Sverige så himla bra. Kränk inte den rätten genom att be människor med andra åsikter dra åt helvete.

Nej, jag sympatiserar inte med Sverigedemokraterna. Men jag sympatiserar inte heller med Vänsterpartiet eller deras rödgröna vänner. Jag accepterar andras åsikter. Kan till och med njuta av diskutera med någon av annan åsikt. För hur kul är det om alla håller med? Jag kan till och med tycka att Sverigedemokraternas inträde i Riksdagen kan vara bra för Sverige. Av den anledning att det kan få samtliga partier att kanske skärpa till sig, välja sina frågor och lyssna mer på folket. Bevisligen finns det ett missnöje bland folket som gynnat Sverigedemokraterna.

Jag är ingen expert (mer än på att tycka och tänka). Däremot tycker jag det är viktigt att alla får ha en åsikt och också uttrycka den. Kasta inte skit på de som faktiskt tar sitt ansvar och röstar. Kasta skit på de som sitter hemma och struntar i att rösta istället. Passa även på att vara stolt över att vi bor i ett land där alla faktiskt får säga sin mening. Gillar ni inte andras åsikter så får ni väl försöka få de att ändra sig, men tyck inte illa om någon för att den utnyttjar sin rätt att tycka och rösta.

Lörrrrdag

Just alldeles sådär blöt och trött är jag just nu. Blöt för att jag just duschat av mig åtta timmars kaffeos, diskånga, gästvänliga leenden och ett överfullt, högljutt café. Om jag älskar allt det där jag just duschat av mig? Jojjomensan! Kanske för att det är ett grymt bra ställe jag jobbar på. Idag har vi haft så mycket att göra att knappt en toapaus har hunnits med. När jag kom hem var det himla skönt att för första gången på nio timmar sitta ner.

Någon Indienmat blev det inte för mig idag. Varför? Vi kan kalla det komplikationer. Äh, jag var sent från jobb var väl huvudorsaken. Men misströsta inte. Jag tar mig ett glas rött och beställer pizza. Drar kanske ut sen ändå. Egentligen så orkar jag knappt gå och hämta pizza, men jag orkar än mindre laga mat och efter en skål yoghurt, en cappuccino och en cola idag behövs nog lite mat i magen.

Det här med sarkasm går inte riktigt fram alltid. Det vet jag. Igår skickade jag ett mess till en kille Hoppas du längtar efter mig mer än du längtar efter bakispizza på söndagsmorgon. Undrar hur det uppfattades. Fick inget svar. Tystnad betyder ja, eller?! Bör jag vara orolig? Äh, låter han kontakta mig nästa gång (för visst är det så det ska funka?) Äsch… Jag är kass på lite allt möjligt ibland.

Medan jag hämtar pizza får ni lyssna på min nya favvo. Lova att lyssna, för den är grym!

Frukost i sängen

Visst låter det lyxigt? Det är det inte. Jag hämtade en skål med yoghurt och müsli och la mig i sängen igen. Här fanns ju datorn. Alldeles snart ska jag iväg och jobba. Blir en lång dag idag och sen vill människor att jag ska följa med ut och äta indiskt. Jag kan bara tänka mig doften som finns där och framförallt hur den fastnar i kläder och hår och följer med hem. Det lockar inte alls. Det största problemet är dock att jag kommer ha svårt att hinna i tid eftersom jag jobbar. Jag förstår inte folks besatthet av att ses så tidigt. ”Nu bor vi i Sverige, då måste man äta middag senast klockan sju. Annars händer något jättefarligt” Eller så händer det inget farligt alls. Jag har testat. För jag är så modig. Jag vill nästan påstå att det är mysigare att komma till en senare sittning. Jag vet helt wild and crazy. Slutar väl med att jag sitter hemma och äter snabbmakaroner istället, för att jag faktiskt inte hann till deras bestämda Svensson-klockslag.

Ostämd kropp

Mitt ben somnade förut och det vill inte riktigt vakna igen. Istället känns det som i sovandet så krampar benet fast i växtvärk stil. Fattar ni? Nähäpp. Men fattar ni att ögonen vill sova, men inte huvudet? För hjärna och hjärta vill göra tiotusen saker, men ögonen vill inte. Inte riktigt hjärnan heller, egentligen. Viljan finns dock! Det måste räknas på något sätt. Jag är lite som en ostämd gitarr idag.

I ett rum utan fönster i tre timmar

Med nytt smink och ett glatt humör cyklade jag i stormen till skolan. Eller storm är det inte, men motvind i alla fall. Tre timmar i ett litet rum med åtta andra personer diskuterandes text, stil, termer, skiljetecken, stycken, satsradning, metaforer, intryck, känsla… Ja det mesta som kan komma ur en text. Sju texter diskuterades och mycket lärdom sögs in. Men fyy för det lilla rummet utan fönster. Ett enda smalt fönster ut mot korridoren omges av fyra grå väggar. Tur jag tycker det är skoj det som sker inne i rummet i alla fall.

Ikväll funderar jag på att vara kulturell. Litteratur som scenkonst på Inkonst. Med huvudvärk och tiotusentals saker att göra, som deadlines, städning och läsning så känns det tveksamt att jag kommer iväg. Igår och idag har jag funderat på om jag har lite för mycket just nu. Skola, jobb, styrelseuppdrag, musikrecensent, utveckla mina egna idéer och få de nedskrivna och fritid(?). Lite mycket i kalendern nu och några veckor framöver. Jag gillar att ha mycket att göra, men jag vill även kunna prioritera mig själv, min fritid och mina vänner och familj.