Kategori: I huvudet på

Jag märker visst skillnad

Postat av sophialonnergard

Var på apoteket häromdagen för att köpa försvarets hudsalva. Min trogna vapendragare sedan flera år tillbaks. Men de hade inte försvarets längre. Killen bakom disken sa att detta var deras egna och det var i stort sätt ingen skillnad. Han garanterade att jag inte skulle märka någon skillnad. Den ser ju likadan ut förutom etiketten, så jag testade. Han hade fel. Jag märker visst skillnad. Den känns lite vattnigare på läpparna och doftar inte lika mycket vanilj. Den är ju inte sämre, men den är inte samma.

Långkallingar, raggsockar och mössa

Postat av sophialonnergard

Just packat för helgen. Känns som att åka tillbaka i tiden. Till då det var vinter. Här försvann snön för längesedan och den tjockaste jackan har legat i garderoben några veckor. Det är inte varmt, men det är inte riktigt vinter. Temperaturen är runt nollan och allt är grått, ibland luktar det vår ibland höst. Dit jag ska är det många minus och flera decimeter snö. En abstrakt tanke mitt i den skånska vintern. Vilka skor funkar? Hur många halsdukar måste jag ha? Vilka byxor funkar med långkallingar? Svår packning med vårkänslor i kroppen. Men destinationen älskar jag.

Den osjälviska vänligheten

Postat av sophialonnergard

Igår fick jag ett sms från min gamla ordförande. Hon tipsade om ett jobb hon tyckte passade mig. Jag blev självklart glad och kollade  genast upp mer information. Idag när jag skickat iväg min ansökan skickar jag ett sms och tackar för tipset. Som svar fick jag att hon direkt ringde upp den ansvariga (som hon känner) och rekommenderat mig. Och jag känner en sådan tacksamhet så det finns inte. Det betyder inte att uppdraget är mitt, absolut inte, men denna osjälviska handling knockar mig.

Jag är van vid att slå mig fram, känna hopplöshet, en i mängden. Världen och livet är hårt. Så gör någon detta för mig. Vi är inte nära, vi jobbade ihop under ett år. Hade mycket trevligt när vi sågs, jobbade bra ihop, men ringer inte och snackar skit i timmar om våra liv. Hon vinner ingenting på att göra detta för mig. Det är en snällhet man tyvärr inte ser så ofta. Tack Anna för att du gjorde min dag lite gladare!

Glad alla hjärtans dag

Postat av sophialonnergard

Skulle kunna tro att jag, idag, sållar mig till de bittra, men jag har tänkt om. Visst kan jag tycka det är tragiskt att det krävs en speciell dag för att visa sin kärlek till nära och kära. Hur mycket jag än vill att människor ska visa sin kärlek precis vilken dag som helst, så är det inte så. Ibland kanske det behövs en speciell dag där man nästan tvingas visa sin kärlek. Tragiskt.

Jag är singel, men inte extra bitter över det idag. Istället tänker jag på alla jag har nära och äter en alla hjärtans bakelse för mig själv. Hur mysigt som helst och jag vill forma allt till hjärtan idag. Hoppas ni har en underbar hjärtedag!

Att överleva en zombiekatastrof

Postat av sophialonnergard

Igår på min powerwalk lyssnade jag på P3 Populär där de bland annat pratade om en ny abf-kurs. Att överleva en zombiekatastrof. Jag trodde först att det var ett skämt, men det var ju varken första april eller första maj och killen som ska leda kursen lät ju seriös. Jag gick hem och kollade upp detta. Och visst var det på riktigt!

På radion fick jag lära mig mycket vettigt. Som att man ska fylla ett badkar med vatten, hagelgevär kan vara bra om man vill skapa lite yta men kofot är nog det bästa vapnet och mycket mer. Han lät så allvarlig och jag gick och fnissade lite åt honom. Nu när jag funderat på det ett tag är jag sugen på att gå. Visst vore det värt femhundra spänn för att få reda på allt om hur man överlever en zombiekatastrof? Klicka på bilden för att anmäla er eller bara för att läsa mer.

Kommer de alltid på samma ställe?

Postat av sophialonnergard

Jag har otroligt dålig koll på finnar. Antagligen för att jag aldrig haft några problem med finnar. Ibland får jag en finne och då klämmer, pillar och river jag hysteriskt i flera dagar tills den försvunnit. Inte så smart kanske, men det är så jag jobbar. Nu är det så att jag oftast får en finne på hakan. På samma ställe. Är det normalt? Brukar man få finnar på samma ställe? Är det typ en sjuk stackars por som aldrig får vara ifred från finnar? Vet ni? Eller måste jag googla?

Det är en väldigt blåsig dag idag

Postat av sophialonnergard

Inatt låg jag vaken och lyssnade till monstret. Monstret med den bullrande rösten, som inte bryr sig och det råkar vara ett träd eller några takplattor i sin väg. Jag låg och lyssnade hur hela huset knakade i väntan på en katastrof. Att fönsterna inte skulle orka hålla monstret ute. Jag somnade till slut och fönsterna höll.

Idag är himlen blå och vid en första anblick råder lugnet. Men en blå himmel eliminerar inte stormen. Jag ser ut på gatan och blicken möts av människor som får kämpa sig fram i motvinden. Monstret ryter fortfarande högt och ställer till problem för de flesta. Trots känslan av att hållas fängslad av monstret och obehaget det ger, stannar jag ändå inne. Fegis som jag är vill jag inte möta honom om jag kan låta bli.

Det var nog lika bra

Postat av sophialonnergard

Hade tv:n igång ett tag igår när jag pluggade. Just när jag bläddrade förbi tv4 såg jag att Björn Ranelid skulle dansa. Jag som har utsett Ranelid till min drömgranne och därmed hejjar lite extra på honom var ju bara tvungen att titta. Han bjöd på sig själv och på många skratt. Taktkänslan är inte hans starka sida. Såg nyss på Aftonbladet att han åkte ur programmet senare under kvällen. Det var nog lika bra så. Någon dansstjärna är han inte. Jag föredrar att lyssna på honom när han han pratar och fantisera om att bo i ett litet hus bredvid hans.

Tänk er själva att ha Björn Ranelid som granne. Gå ut för att hämta posten, möta Ranelid och få höra några ljuva meningar. Eller kanske ha en grillkväll med grannen. Sitta halva natten och dricka vin och filosofera på dikt. Det är vad jag drömmer om ibland.