Det är en väldigt blåsig dag idag

Inatt låg jag vaken och lyssnade till monstret. Monstret med den bullrande rösten, som inte bryr sig och det råkar vara ett träd eller några takplattor i sin väg. Jag låg och lyssnade hur hela huset knakade i väntan på en katastrof. Att fönsterna inte skulle orka hålla monstret ute. Jag somnade till slut och fönsterna höll.

Idag är himlen blå och vid en första anblick råder lugnet. Men en blå himmel eliminerar inte stormen. Jag ser ut på gatan och blicken möts av människor som får kämpa sig fram i motvinden. Monstret ryter fortfarande högt och ställer till problem för de flesta. Trots känslan av att hållas fängslad av monstret och obehaget det ger, stannar jag ändå inne. Fegis som jag är vill jag inte möta honom om jag kan låta bli.