Nu är det tredje, eller kanske fjärde gången idag solen är framme. Däremellan har det ösregnat, stormat och haglat. Inatt var det storm, igår en dag fylld av regn och innan dess, det finaste vårväder man kan tänka sig. Nu börjar himlen återigen bli blå, solen smyger sig fram och dagsljuset strålar in i huset. För en halvtimme sedan var allt mörkt, grått och blött. Grannens lilla bjäbbiga hund firar solen med bjäbb-festival. Skall och ylningar om vartannat. Det gör mig lite tokig, för det är inte första gången jag hör den hunden skälla. För det gör den mest hela tiden, en ouppfostrad liten sak som driver mig till vansinne. Annars är det tyst här. I stan är det bilar och grannar som står för de mesta ljuden, dock ingen hund. Det var allt. Jag fortsätter skriva i mitt Red Bull-rus och försöker blocka ljudet av hund-bjäbb.
Kategori: I huvudet på
Hej fredag!
Sitter med frukostbullar och kaffe och försöker tänka. Hela huvudet snurrar idag. Under natten har jag drömt om operationen, jag är livrädd att den ska ställas in. Håller nämligen på att bli förkyld. Mitt tunga huvud har nu värkt i tre dagar, min andning är ovanligt tung och ögonen kolossalt trötta. Därför låter jag bli att gå ut på promenad i blåsten, har jag köpt Red Bull (mot tröttheten) och gör allt för att hålla mig varm. Så snart vankas varm dusch, pyjamasbyxor och plugg i soffan under täcket. Kanske gör jag en lite för stor grej av det hela, men så får det vara.
Läser om Japan. Jordbävning. Tsunami. Det är verkligen hemskt och jag hoppas att varningar gått ut så det inte slutar som i Thailand. Alltså med dödsantalet. Det är svårt att skydda bilar, bostäder och andra ting. Människorna är det viktigaste. Jag vill bara skrika till de att fly, sätta sig själva i säkerhet och se till att överleva. Mina bekymmer är kanske inte stora i proportion, men likväl jobbiga för mig. Nu får jag får jag filosofera vidare för mig själv och hålla mig frisk. Döhäftiga Sophia med is i magen är som bortblåst och nojjiga lilla nervvraket är framme.
Bara några dagar kvar
På måndag ska jag opereras. Min galla ska plockas bort. Det är första gången jag ska blir sövd. Jag ska bli opererad. Jag blir av med ett organ. Nu börjar nervositeten bli påtaglig, liksom fysisk. Tidigare har jag funderat och mentalt oroat mig, nu känns oron i bröstet liksom. Jag försöker fylla mina dagar med sysslor för att distrahera mig själv, det har gått bra hittills. Idag ska jag till sjukhuset för ännu fler prover och i eftermiddag har jag telefontid med kirurgavdelningen. Däremellan söker jag jobb som syssla. Jag känner mig lugnare i huset så dit åker jag ikväll. Jag vet att det är en rutinoperation som med största sannolikhet kommer att gå bra. Men det är min första och det är faktiskt läskigt. Jätteläskigt.
FETtisdagen
Semlor och kvinnor, det är vad dagen handlar om idag. Många medier publicerar statistik om orättvisor, om alla de områden där kvinnor är svaga och underlägsna. På vilket sätt är detta ett bra sätt att fira internationella kvinnodagen. Varför inte förbjuda tråkig statistik om det svaga könet och lyft fram alla fantastiska kvinnor i världen istället. DN listar de hundra mest mäktiga arabiska kvinnorna och det är ett ypperligt sätt att fira internationella kvinnodagen på.
Min tolkning av dagen är kanske lite komisk, men inget illa menat. Jag tar fasta på FET i fettisdagen och äter en semla för fettisdagen, en rosa macaron för kvinnodagen och choklad för pms:en. Semlan är en sån med wienerbröds bröd istället för vetebulle, tror de är danska från början om jag inte har fel för mig. Men visst är dagen mer än att försöka bli fet, dock får jag passa på när det ändå står i almanackan.
Kejsarens nya kläder
Söndagen som heter Grå
Efter en första plågsam timme på jobb igår kom jag igång och magen var förträngd. När vi städat klart framåt kvällen, gick jag hem för en snabb dusch med mat (alltså jag åt inte samtidigt som jag duschade) sen gick jag hem till fina Emma och Erik. Med mig hade jag onyttigheter i form av läsk och chips. Vi såg Melodifestivalen och spelade piratspel. Jag och Emma blev utklassade av Erik. Trots det hade jag världens mysigaste lördagskväll.
Idag är allt grått. Jag hade hoppats på lite sol och en långpromenad. Istället är allt grått, jag är uttråkad, rastlös och inte alls sugen på något. Har lite ångest över diskberget och dammtussar jag inte är sugen på att ta tag i. Däremot så klarar jag inte av att ha stökigt och smutsigt längre. Tvärtom var jag som ung, då kunde jag inte bry mig mindre om smuts och stök.
Idag saknar jag lite sällskap kanske. Någon att strosa med, samtala lite då och då med och titta på i smyg. I brist på denne någon får jag bestiga diskberget själv och dansa med dammsugaren och kanske gå ut med hörlurar som sällskap. Men det är inte fy skam det heller; en söndagskväll med Sophia i ett nystädat hem och kanske även med nylagad mat.
Jag vann!
Kärt barn har många namn?
Heter han Gaddafi, Khadaffi eller Kaddafi? Eller får man kanske välja själv? Det uttalas likadant, men stavas olika i olika tidningar. Tyvärr så distraheras jag så mycket av de olika stavningarna att själva konflikten faller bort. Alltså jag hänger ju med i händelserna, men stavningen intresserar mig lite mer. Och då är jag intresserad av omvärlden och vad som händer och sker. Är kanske mer fel på mig, trots allt.
Bara en gång till
Tv-förbud
Min tv tar över mitt liv. Lite tidigare var dag sätter jag mig i soffan för att stirra på lådan i flera timmar. Vidrigt beteende är det. Ibland önskar jag att min tv gick sönder, men bara lite. Istället förbjuder jag tv-tittning. Inte all, men i alla fall dagstittning OCH eftermiddagstittning. Tänk allt jag kommer få gjort. Häromdagen satt jag och skällde på killen i The Bachelor, det var då jag insåg att det här inte håller. Imorgon måndag börjar mitt tv-förbud. Spännande!