Jag har sett alla avsnitt av årets Big Brother. Har jag missat ett, har jag sedan sett det på nätet. Måste ju ha koll… Men det slutar inte där. Jag har verkligen blivit beroende av ett tv-program. Jag längtar tills klockan slår tio och jag får se ett nytt avsnitt. I lördags sa en tjej på jobb att hon köpt 24-7. Hon kan alltså när som helst titta in till deltagarna och se vad som händer i huset. Tro att jag blev avundsjuk?!
Jag har inte glömt er. Har bara varit bakfull och på äventyr (lämnat tillbaka bilen till mamma, fått middag och åkt buss). SNART Idag är jag inte riktigt med ännu, utan häller i mig kaffe och försöker vakna. Men får ni se fina bilder med tillhörande historia. Tills dess ville jag bara säga Hej! och meddela att jag har lite dåligt samvete för att jag inte bloggade igår. Puss på Er!
I lördags var det dags igen för Earth Hour. En manifestation som sedan 2007 återkommer årligen för att skapa tanke som ska leda till handling. Om jag släckte? Eftersom jag var på 25-årsfest var min lägenhet nedsläckt, på festen behöll vi ljuset på. Jag försöker att alltid spara på energin. Släcker och stänger alla apparater när jag går hemifrån eller går och lägger mig. Standby finns inte i mitt hem eftersom jag stänger fördelningsdosan. Och tack vare föreningens avancerade soprum blir källsorteringen ett nöje. Släckte ni i lördags? Eller ni kanske gör som jag och gör lite varje dag istället?
Igår på radion sa de att morgontrötthet var hjärnan som var svullen. Alltså att den svullnade under natten och när man sedan piggnat till på morgonen hade hjärnan återgått till sitt normala. Jag vet inte, antingen är jag lättlurad eller så är det sant. Tycker i alla fall att det låter rimligt. Undrar däremot om hjärnan börjar svullna framåt kvällen när man blir trött igen? Och vad händer med hjärnan om man sover en timme mitt på dagen?
Tror SSU att jag skulle prestera annorlunda i skolan med en annan utbildningsminister? Och varför skulle jag gå med i SSU för att Jan Björklund ger mig IG? Och varför betygsätter Jan Björklund mig? Han har aldrig varit min lärare. Och varför så många utropstecken? Jag förstår inte SSUs reklam. Den har hånat mig sen i somras och nu var det dags att visa den för er. Förstår ni?
Först trodde jag det var en tillfällighet. Sedan tänkte jag dräpa den. Men så tänkte jag på konsekvenserna. Det kunde knappats vara hundens fel heller. Dräpa ägarna känns lite väl drastiskt. Och de konsekvenserna är garanterat värre än konsekvenserna för hunddråp och inte skulle jag slippa skallen för det. Det kan tyckas lustigt speciellt då hunden antagligen är oskyldig medan ägarna har hela skulden.
Inte är det på någon nivå rätt att hunden skäller flera timmar varje dag. Speciellt inte rätt mot hunden. Undrar varför den skäller. Vad det är som gör att den varje kväll fyller sina små lungor med luft för att sedan på högsta nivå skrika ut sin klagan? Vad är det den vill ha sagt?
Mina känslor har förvandlats från hat till sympati. Plötsligt vill jag hjälpa. Kanske ge ägarna ett medlemskap i brukshundsklubben och köra dem dit en gång i veckan för att de ska lära sig ta hand om sin hund. Kanske vore det bäst att dräpa hunden, för att den ska sluta lida. Och sedan svartlista ägarna från alla kennlar i hela världen. Men jag är för feg för att göra något. Istället sitter jag här och lyssnar på hunden som skäller och får ont i hjärtat av skallen som aldrig tar slut.
Jag längtar till som ett dygn. Kanske inte för att jag kommer vara pigg och glad och må toppen, utan för att då är min operation över. Jag är så nervös. Funderar och tänker på vad jag nånsin kan tänkas behöva och vilja ha efter. Men egentligen har jag ingen aning hur jag kommer må, det är ju inte så att jag opererar mig varje månad. Jag planerar även vilka mjukisar jag ska ha på mig, för det är så viktigt?! Gah, blir alldeles tokig på mig själv.
Vi brunchade i alla fall på Southern Kitchen. Jag borde ha tagit bilder, finns så mycket fint där. Väggarna är prydda med gamla skivomslag och affischer, där finns både en jukebox och en blind pianist. Och självklart äkta sydstatsmat. Nästa gång blir det bilder, jag lovar… Tycker mina fåglar är så fina, så de fick sitta i örat och kvittra idag med, jag misstänker ett framtida missbruk av de örhängena.
Jag måste verkligen sluta med min nya vana att vakna vid nio varje dag. Jättetråkigt på en sovmorgonsöndag att vakna nio. Igår var en riktigt rolig kväll, trots att jag var helt ovan vid nykterhet vid fest. Det var så längesen jag var nykter på en fest att jag nästan glömt bort hur man gör, eller hur de onyktra gör. Men trevligt var det i alla fall.
Idag är det stora fixardagen inför morgondagens konsekvenser. Jag ska in till stan och hämta mjukisar och andra varma sköna kläder, fixa film och storkok. Eller i alla fall köpa på mig många färdigrätter. Tror nämligen att mjuka saker och mat är allt som behövs efter en operation (och smärtlindring). Hörde rykten om en brunch med trevliga människor också och det är en välkommen distraktion i fixandet.
