Tisdagar känns som ingetdagar. Som att de nästan inte finns eller gör någon nytta. En dag som lämpar sig för ingetaktiviteter. Läsa en bok eller promenera planlöst över stan. Det ska jag inte göra idag. Jag ska promenera med bestämda steg till jobb och läsa en skolbok fylld av konstiga teorier. Dock inte samtidigt.
Hjärtat är varmt som rinnande lava efter en fantastisk födelsedag. När man var liten var födelsedagen så mycket pirr i magen och nya leksaker. Idag värmer alla sms, telefonsamtal och facebookhälsningar. Att människor kommer ihåg mig och vill gratta och fira mig gör mig så glad. Kanske att jag har gett alla de närmre åttio människorna någon glädje mer än en kylig facebookrelation.
Jag tänker avsluta dagen (som ni får höra mer om imorgon) med en varm dusch. Sedan kryper jag ner i sängen med all hjärtevärme.
I över två veckor har vågen visat 66,6. I trötthetens tecken igår stod det 58,7. Kul, tänkte jag. Det tog över fem minuter innan morgontrötta hjärnan sakta men säkert förstod att vågen inte riktigt hade rätt. Upp igen. 66,0. Kul att gå ner visserligen, men roligare när siffrorna har en betydelse som Djävulen. Nu väger jag helt obetydliga 66,0. Kul men obetydligt.
Det händer mycket nu i mitt lilla liv. Från och med måndag jobbar jag inte bara heltid utan jag kommer även plugga heltid. Har kvar en nedrans tenta innan examensbrev kommer som på posten (och antagligen med posten också!), för att få den klart kommer jag att följa kursen. Den är på heltid på plats. Jag följer på distans på min fritid. Vill man så kan man!
Samtidigt är det stambytesplanering. Gah! Det driver mig till vansinne, men jag ska allt få rätt på det tillslut. Som tur är rivs mitt badrum en vecka efter pluggandet tagit slut om allt går som planerat. Sedan har jag sex veckor utan badrum och vatten att vänta.
Samtidigt händer det roliga saker också. Som bröllop där jag är tärna. Det kommer bli grymt skoj, men innebär självklart en del planering och organisering. Jag har fått extra motivation gällande mitt företag och smider planer för min lilla verksamhet. Så ska jag fortsätta springa så magen får rutor, eller slutar dallra i alla fall.
Våren 2012 kommer bli galen, som ni smarta läsare kanske förstår. Det kommer bli sjukt jobbigt och sjukt roligt. Jag älskar att ha för mycket saker att göra. Och på nätterna drömmer jag om mina dagar. Jag drömmer om tärneklänningar, handfat och jobb. Snart också skola och torka. Just nu är allt i planeringsstadium, även på jobb. Hjärnan jobbar på högvarv och jag njuter av varenda liten stund. Så inspirerad! Men ikväll ska jag njuta av att kunna ligga på soffan en kväll och göra ingenting! På sin höjd äta chips om jag orkar mig till affärn.
Oorganiserade människor som organiserar ett stambyte är inte en bra grej. Att datum ändras fyra gånger på en vecka, likaså tillval och bilder samt namn på tillval i visningsrummet stämmer inte överens med tillvalslistan. Jag. Blir. Galen.
Funderar på att hyra ut mig själv som konsult. Organisera och planera, få ut rätt papper (utan stavfel och särskrivningar) och ta betalt i gratis duschdörrar. Tar de illa upp det förslaget?! Äh, lyckas de inte besvara ett mail (med efterföljande påminnelsemail och telefonsamtal med ett löfte om svar) på en vecka kanske de uppskattar min hjälp…
Äh, jag går och lägger mig istället. Godnatt!
Jag gillar att konsumera. Tycker det är skoj med kläder, skor, inredning och andra små onödiga ting. Jag är till och från väldigt slö. Föredrar att köpa färdig mat istället för att laga och diska och ha mig. Men nu blir det paus i konsumtionen.
Från och med idag ska jag sluta konsumera. Jag får inte köpa kläder, skor, inredning och andra små roliga ting. Jag måste ta med lunchlåda till jobb minst tre dagar i veckan. Jag ska ta tillbaka kontrollen över min ekonomi och mitt köpebeteende.
Jag får köpa mat, strumpbyxor och ersätta saker som går sönder eller tar slut. Strumpbyxor är mer förbrukningsvara än kläder och tar mascaran slut får jag köpa en ny. Jag får äta ute en fredags eller lördagskväll med mina vänner, gå på nattklubb, köpa hem blommor lite då och då eller gå på bio.
Varför gör jag detta?! För att ta tillbaka kontrollen över min ekonomi. Det blir en del shopping i veckan; en blus här, doftljus där, lunch oftast (många bäckar små, sägs det…). Hur länge jag kommer ha paus vet jag inte. En månad är nog inte tillräckligt för den aha-upplevelsen jag letar efter, kanske två månader. Och pengarna som blir över?! De kommer gå till badrummet (vilket jag får köpa saker till, dock inte prydnader), ett bröllop (inte mitt) och kanske en byrå, matta eller resa när pausen är över, men mest av allt ska det nog sparas. Och självklart vill jag att pausen leder till förändrat shoppingbeteende i framtiden, en eftertanke liksom.
Önska mig lycka till! Jag kan behöva det, gillar ju fina saker…
Nyss varit på möte med bostadsrättsföreningen. Ångrar att jag inte engagerat mig i styrelsen just nu. De hade jag fått vara med och bestämma. Okej, vi tar det från början.
Vi ska göra stambyte och få nya badrum. Det är en bra grej. Att jag nyss varit på informationsmöte och att allt är i uppstart är också en bra grej. Nu kommer det dåliga. Inredningen. Får föreningen (styrelsen) bestämma ska allt vara skitfult. Lysrör. Toapappershållare och handdukskrokar samma som på lågstadieskolan och andra offentliga inrättningar. Handfat större än badrummet. Duschdraperi. Visst får jag göra egna val och byta ut och lägga till, men det kostar.
Jag vill inte ha fula standardgrejer. Som är dyra! Jag har googlat nämligen och funderar på om det inte vore billigare att låta de göra fult badrum och fixar duschdörrar, badrumsskåp och krokar själv i efterhand. Har de någonsin besökt IKEA eller Bauhaus?! Jag plockar fram miniräknaren, papper och penna och räknar ikväll. Sedan skickar jag ett mail med så många frågor att projektledarkillen blir tokig.
Jag tvivlar inte på deras kunskaper, däremot tänker jag vara nöjd med mitt nya badrum utan att gå i personlig konkurs. Kalla mig kontrollfreak eller bitch, men så är det! Hade jag suttit i styrelsen hade jag kunnat övertala de andra att gå på min linje.
Halvvägs genom den drygt sexhundra sidor tjocka boken. Dem har redan börjat dö. Antar att ni hört talas om förbannelsen. I alla fall. I helgen har jag kramat boken mer än någonsin. Så mycket att jag drömmer om dem på natten. Familjen Kennedy har arbetat sig in i mitt undermedvetna. Och mer än halva boken är kvar. Sen har jag en bok till om Bobby och Jackie. Kanske slutar med att jag tror jag är en Kennedy. Tills dess ses vi i drömmarna. Och i boken.
Jessica släpade ut mig i stormen igår. Det var det värt, var inte så farligt som jag trodde i förhand. Vi styrde stegen mot Erikshjälpen i jakt på djupa tallrikar till Jessica. Självklart lyckades vi med vårt mission. Och gick så småningom hem i stormen igen.
Det här med andra hand. Jag gillar det och tycker det är lite obehagligt samtidigt. Kanske mest doften jag ogillar. Det unkna, dammiga och instängda. Erikshjälpen doftar mest av de butiker jag besökt. Det kan också ha varit personerna där som doftade illa. Jag vet att jag är lite skrämmande besatt av dofter, men jag gillar inte äckliga dofter. Har väl en känslig näsa eller nåt.
På tal om andra hand så köpte jag en jättesöt blus på Humana förra veckan som ska invigas imorgon. Imorgon är första dagen tillbaka på jobb efter över två veckors julledigt. Känns bra att det är en arbetsdag följt av långhelg. Men bäst känns nog min söta blus.
Okej, ännu stormar det inte så galet jag trott det skulle. Jag har i alla fall stormsäkrat lägenheten dvs dragit ner persiennerna. Läste någonstans att det skulle vara bra. Jessica tyckte det lät klokt och Max vek sig dubbel av skratt. Jag tycker det känns tryggt, om det än må vara en falsk trygghet så är det bra för mitt paranoida hjärta och sinne.
För övrigt känner jag mig lite nere. Kanske pms. Så har jag träningsvärk och imorgon tänker jag springa igen förutsatt att regnet upphört. Nu är det dags för sängen för min del, kanske blir det bok kanske serie på datorn. Känner mig liksom likgiltig såhär på kvällskvisten. Tur att det antagligen försvinner med sömnen inatt.