Mina fina ryskor står på led
Välkommen stormen Emil. Du är inte alls populär hos mig just i denna stund. Om exakt tjugo minuter ska jag gå ut. Du stormar och regnar. Jag vill tro att mitt hår är allergiskt mot regn så jag kan inte går ut. Egentligen är det bara nytvättat. Idag är en inomhusdag som bör ägnas åt bokläsning, tedrickande och filmseende inte långpromenad med Emil.
Gårdagens minst sagt stillsamma dag tar jag igen idag genom trippel hurtighet. Jag har just varit på en springtur (beach 2012 här kommer jag!) och så fort reserverna är påfyllda beger jag mig på långpromenad till Ica Maxi för den storhandling som aldrig blev av häromdagen och avslutningsvis ska jag röja hemma, skicka mail, ringa telefonsamtal och invänta träningsvärken. Jag blir trött bara av tanken, men mår bra av ert dåliga samvete för att ni inte kommer vara hälften så hurtiga som jag idag. I min fantasi är det så i alla fall. Ja, just det! Ni ska få se bilderna från nyårsafton. De kommer senare. Jag lovar.
Jag tror att man bestämmer själv hur ens liv blir. Visst finns det utomstående saker man inte kan påverka, däremot kan du påverka hur du hanterar de. Ingen bestämmer över dig mer än dig själv. Du tar dina egna beslut och reagerar och agerar precis som du själv vill.
Jag bestämmer att mitt 2012 blir bättre än mitt 2011. Att jag inte kommer låta andra ta min energi (ni vet, de personerna som tar mer energi än de ger…). Så bestämmer jag att jag kommer göra saker jag aldrig gjort tidigare och våga mer. Vad bestämmer ni?! Hur blir ditt 2012?
Ja, nästan i alla fall. Får ju inte jobba på jättelänge för hela kontoret är stängt. Fast jag kommer fuska och smyga upp och vattna blommor, ta in post och gå runt och kolla läget liksom. Kändes konstigt med sovmorgon på en torsdag. Stannade länge i sängen drack kaffe och såg House (har bara två avsnitt kvar och behöver en ny serie att grotta ner mig i), sen klev jag upp drack mer kaffe, åt smörgåsar med leverpastej och läste ett glossigt magasin.
Nu skriver jag listor. Listor över saker jag ska leta efter på mellandagsrean. För jag är så shoppingsugen att jag nästan spricker! Det botas tydligen med listor. Så är jag krasslig (igen!). Lite tjock i halsen och lite snorig, men eftersom det bara är lite så ignorerar jag. Tänkte börja träna idag, men det lilla snoret får mig att låta bli.
Tänkte ta en långpromenad på väg till affären, men höftont fick mig att halta fram. Ja, HÖFTONT! Dag två av någon typ av låsning i höften som får mig att känna mig som 65 år. Istället får det bli att göra nyttigt i hemmet. Sortera papper, betala räkningar, diska disken, läsa bok, se de sista avsnitten av House och göra sådant som 65-åringar mest gör.
Kanske är det därför jag är så fascinerad av dem. Jag gillar att betrakta, bedöma och berätta. Det är precis vad jag får göra i mitt jobb, det är bra. Jag lär mig mycket på mitt jobb som jag har nytta av i mitt privatliv. Som negativitet. En negativ sak på förmiddagen kommer påverka resten av dagen. Ditt humör, resultat och tankar till exempel. Därför är negativa saker bättre en sen eftermiddag, då förstör de mindre. Är jag negativ påverkar det alla i min omgivning. Därför skrattar och skojar jag om min negativitet numer. Kräker ur mig allt negativa på två minuter, säger sak samma och skattar åt min löjlighet. Jag hoppas att det avslutande skrattet smittar mer än det negativa.
Jag har alltid gillat att studera människor. Titta, tänka och undra. Varför de gör som de gör, säger det de säger osv. Jag tror jag kan läsa människor rätt bra, samtidigt som jag vill tro att alla talar sanning. Berättar uttömmande. Så är det inte. De flesta döljer mer än de säger. Det förklarar också deras beteende och varför jag inte förstår beteendet. Mest av allt är människor konstiga. Men ack så fascinerande.
Tja! Tog på mig den nonchalanta minen till bilden idag. Idag är sista dagen jag ska till jobb på jättelänge. Eller jag ska dit och packa ihop och avsluta allt inför julsemestern och äta finlunch med cheferna innan jag traskar hemåt igen. Vaknade med lite ont i halsen och tänkte att nu kommer jag vara sjuk de dryga två veckor jag är ledig. Vilken pessimist va!? För lite ynklig halsont.. Nä, nu tar jag och borstar bort kaffeandedräkten och promenerar till jobb.
Jag var hemma halv fem idag. Jättekonstigt för tidigare i höst har jag inte varit hemma förrän sju. Jag har massor av extra tid helt plötsligt. Imorgon jobbar jag halvdag, därefter är jag ledig i över två veckor. Tidigare tyckte jag det skulle bli skönt, nu tänker Herreguuu vad ska jag göra med all tid?! Självklart sovmorgon. Så ska jag börja träna. Fira jul och nyår, men sen då?! Tvångsumgås med nära och kära är mitt bästa alternativ, eller vad tycker ni?
