Var en sväng på torget

Kom hem med en löpsedel. Inte för att jag vet vad jag ska ha den till. Visst håller jag på Malmö och är otroligt glad för segern, men löpsedeln kommer nog ligga i en låda några år innan den slängs. Om inte nån av er vill ha den? Säg till så fixar jag den till er.

Det var i alla fall kallt på Stortorget. Och mäktigt. Gonza, Timbuktu och han som sjunger hymnen (jag vet jag borde i alla fall orka ta reda på hans namn…). Han sjöng hymnen live när spelarna kom upp på scen. Gåshud? JA Tappad känsel i tårna? JA Kanske lite vattniga ögon för att det var så fint? Erkänner motvilligt… Ja, jag är lite blödig när det gäller sport ibland, men alla är så glada tillsammans och målen visades och tifona visades och alla sjöng och hoppade.

När jag var en ispinne cyklade jag hemåt. Min klädsel var inte riktigt planerad då jag bara skulle förbi snabbt efter jobb och blev stående en timme. Nu har jag spenderat ett par timmar under täcket i soffan och har fortfarande inte tinat. Nu dricker jag te, sen ska jag sova och någon gång innan tolv imorgon ska ytterligare 3000 tecken ha skrivits på min essä. Otroligt tråkig info, men så är det just nu.

Sophia 5 år

Sitter här och tjurar lite, tänker: Jag vill inte. Ungefär som om jag vore fem år. Om jag verkligen gjorde så när jag var fem får mina föräldrar berätta för mig. Jag vill hävda att jag var världens bästa/snällaste/gladaste unge (sanningen ligger nog närmare ett busigt litet vilddjur).

I alla fall så sitter jag här nu och vill inte skriva. Jag var liksom lite taggad (med betoning på lite, just essäuppgiften motiverar mig inte just jättemycket just nu). Har en gammal text jag omarbetar och utökar, ser de skrivna orden och tänker: Här borde jag namedroppa en forskare, eller slänga in ett tjusigt citat, eller kanske beskriva en svår teori. Tror ni jag gör något av det? Inte då! Jag läser vidare och tänker samma sak igen och igen och igen. Jag måste skriva klart denna essä, därför vill jag inte. Precis som en femåring. Alla måsten är tråkiga (trots att de var roliga innan de blev måsten).

Måndagsmorgon

Så är det nya vecka igen. Jag ligger i sängen och myser medan doften av kaffe sprider sig i lägenheten. Jodå, för när jag var uppe och kissade nyss så passade jag på, alldeles trött och förvirrad, att sätta på kaffe. Har jag förresten berättat för er att jag ofta vinglar när jag är trött? Det är sant, jag vinglar som om jag vore full, men är bara trött.

Nu får jag nog sätta mig och jobb på den där deadlinen jag har tills imorgon. Har egentligen föreläsning på skolan nu på förmiddagen, men uppgiften känns viktigare. Dessutom så handlar föreläsningen om research och det läste jag på journalistiukkursen och hade tenta på till och med. Så det är nog ingen större fara om jag missar. Ska ju jobba i eftermiddag så då blir det inget skrivet.

Denna vecka väntar jag på tre(!!!!) paket från posten. Hoppas alla kommer jättesnart, typ idag eller imorgon. Ett är jag tveksam till om det kommer denna vecka alls, men det vore trevligt för innehållet är en jacka och idag är det frostigt på bilarna, alltså kallt. Nu ska jag bespara er från mitt svammel och lägga orden och energin på min essä istället.

Som ett eko i huvudet

Jag har inget annat att göra än att skriva. Alltså två recensioner, en krönika, en essä, en hemtenta och massor med jobbansökningar (och självklart min bok). Tv tråkar ut mig idag. Jag saknar sommaren. Inte så mycket sommaren i sig (gillar ju höst och vinter), men sättet att umgås med människor. Att hänga med vänner var och varannan dag, få bli lite tisdagsfull utan konstiga blickar, vara fylld av inspiration men slut på tid. Nu är jag slut på inspiration, inte ett enda ord skriver jag ner utan sitter och stirrar på de få tecken som redan är skrivna och förstår inte hur jag ska fortsätta. Förstå mig rätt nu; Jag älskar att skriva och vill syssla med det varje dag, men ibland tappar man orden. Imorgon är det jag som köper hem en flaska vin och skriver tills fingrarna blöder. Sålänge letar jag efter orden i en bok och i drömmarnas värld.