Idag är det måndag som är en söndag som är nationaldagen. Meningarna om dagen är delade. Det finns folk som tycker det är dumt att fira landet när det finns så mycket kvar att jobba på, att enfalden hyllas och att dagen mest är till för främlingsfientliga. Jag har sett många med invandrarbakgrund fira Sveriges nationaldag och med all rätt. Varför skulle vi inte fira det land där vi bor i? För det är ett nedrans bra land vi bor i och det förtjänar att uppmärksammas en dag varje år. Visst finns det mycket kvar innan perfektion infinner sig, visst finns det de som använder nationaldagen i ett inskränkt syfte men det ska väl inte hindra oss från att göra nationaldagen till en positiv dag? Jag ska i alla fall fira mångfald, välfärd, gröna skogar och åkrar idag.
Kategori: Sophia tycker
Idag får jag pris i kärring
Jag trodde aldrig detta om mig, men nu har jag skrivit en lapp. Imorse när jag klev in i tvättstugan möttes jag av hårtussar, utspillt tvättmedel, ludd från torktumlaren över hela golvet, godispapper och ett ANVÄNT PLÅSTER!! Lite ludd, några hårstrån eller tvättmedel är väl okej, men plåster?! Hade jag vetat vem eller vilken lägenhet som hade tvättiden innan mig hade jag gått dit och ringt på eller lagt en lapp i människans brevlåda, men nu har deras bokningskolv flyttats. Därför har jag nu skrivit en lapp jag ska sätta upp utanför tvättstugan, där har jag förklarat hur vidrigt äckligt det är att städa upp främmande människors använda plåster. Och modig som jag är har jag skrivit under med mitt namn och lägenhetsnummer. Så nu är jag livrädd för att bli attackerad av gamla plåster och kommer inte våga öppna dörren om det ringer på, så modig var jag… Tycker ni jag överreagerar?
Andrahand, räkmacka och personal shopper
Igår möttes vi upp, fyra glada tjejer för en fika. Vi började på Humana med lite andrahands-shopping. Därefter hjälpte vi Emma hitta lämpliga kläder att jobba i på Vero Moda. Två affärer, två timmar.
Vi satte oss på Hollandia för en fika. Och visst var räkmackan god, kanske inte to-die-for… Däremot var den dyr och de tre förvirrade tjejerna bakom disken gjorde mig förvirrad och irriterad över deras dåliga service. Och kaffet? Rena rånet. Tur att sällskapet var alldeles ypperligt och fyra timmar på stan kändes som två. En alldeles underbar lördag som avslutades med pizza och film för mig och Jessie.
Man firar aldrig någons död
I morse möttes jag, liksom er, av en världsnyhet. Usama Bin Ladin är död. Det är fakta. På Facebook, Twitter och i tidningar syns människor som firar. Det gör mig illamående. Man firar inte en annan människas död. Usama Bin Ladin må ha gjort vidriga saker och att de drabbade känner sig lättade och till och med glada är självklart. Att gå ut på gatorna och fira, uppdatera sin status med glädjerop och glada smileys gör att det kryper i hela kroppen på mig.
Usama Bin Ladin hade många söner och många anhängare. Det är säkert många som är villiga att ta hans plats som ledare. Al Qaida försvinner inte med Bin Ladins död. Istället sitter de i sorg för att deras ledare är död och ser när världen firar det de sörjer. Ni som firar strör salt i såren, motiverar till hämnd.
Att fira någon annans död är vidrigt. Oavsett hur hemska saker människan gjort. Jag känner för första gången någonsin oro för en ny attack. Det är inte Bin Ladins död som skapar oron det är firandet av den.
Below the Belt
Läs min recension på nyaskivor.se.
Mina tankar om Melodifestivalen del 4
Melody Club – Jag hade rätt höga förväntningar på Meody Club. De infriades inte. MEN jag blev ändå förundrad över att de kom näst sist. Jag ogillar inte låten, men tror inte den kommer till sin rätt i Melodifestivalen. Det är rätt dåligt ljud, av någon anledning, och det känns som låtarna försvinner, speciellt denna. Jag inväntar radio-versionen.
Julia Alvgard – En trevlig låt, men man vinner inte med trevlig. Egentligen en ganska bra låt, men detta är en P4 hit inte en melodifestival hit
Lasse Stefanz – Nej, nej, nej. Dansband kanske säljer skivor (mest för att deras målgrupp inte fattar att man kan lyssna utan skivor) men ett dansband kan inte representera Sverige i Eurovision. Hellre Babsan. Sök till Dansbandskampen istället och låt oss andra vara!
Linda Pritchard – Äntligen den balladen jag har väntat på dessa veckor. Den är mäktig och funkar på en stor arena. Sen är den fylld av klyschor; vindmaskinen, desperat liggandes på knä och sjunga, de dramatiska handgesterna, men de kan jag ha överseende med.
Anders Fernette – Snark, vad tråkig kille. Tar man in cirkuskonstnärer på scenen är det för att dölja något, som en tråkig låt.
Linda Bengtzing – Äntligen schlager! Däremot är en kycklingklänning med vadarstövlar aldrig okej. Byt kläder och det kommer gå bra för henne i globen. Om det kommer gå hem i Tyskland? Aldrig, men det är svensk schlager i alla fall.
Nicke Borg – Återigen höga förväntningar och visst var den bra. Mest imponerande att han lyckas med sina gnällande ljud hela låten igenom. Hans byxor var från 1920-talet och när han tar av sin kavaj ser han oproportionerlig ut. Tanig överkropp, stort huvud och för stora byxor. Men på något underligt sätt funkar låten.
Love Generation – Fyra snygga tjejer, med olika hårfärger/frisyrer är ett välbeprövat koncept som alltid funkar. Och så med ett gäng bra låtskrivare och du har en hit. Det krävs inte mer än så för att skapa en en ny danshit. Och deras scenkläder var klockrena!
Mina tankar om Melodifestivalen del 3
Linda Sundblad – Tjejen är 29 år, har sjungit med Lambretta och framför en låt som flörtar med ungdomar?! Hon borde sjungit låten för tio år sedan, och den där tandställningen borde hon haft för femton år sedan. Det är ingen jättedålig låt, men bara omatchande med Linda och rätt tråkig. Men mest stör jag mig på tandställningen.
Simon Forsberg – Det enda nya namnet denna veckan. Han var lite utdömd från början kanske. Ballad utan refräng, eller refrängen låter väldigt lik versen. En låt som Peter Jöback hade kunnat släppt. Dåligt med gåshudsmoment för att vara en ballad. Tråkigt.
Sara Lumholdt – Det bästa hittills, kanske inte så bra för det. Men jag gillar en hel del med denna låten och skulle inte byta kanal om den kom på radion. Däremot är hennes catsuit med kassler effekt över sidorna inte riktigt bra. Helt övertygad om att låten lyfter när jag får höra studioversionen.
The Playtones – Kul, introt lovade en bra låt. Förstördes lite av sångaren dock. Han hade mycket svårt för att sjunga på engelska och ett obehagligt ansiktsuttryck så jag tröttnade.
Sebastian – Inget nytt, en alldeles vanlig P3 låt, men det gillar jag i smyg. Refrängen är för mainstream för min smak, men den kommer ändå fastna.
Shirleys Angels – Snark. Kvällens absolut tråkigaste låt. En konstig popballad med en dans som är mycket popigare än låten. Det bästa var de snygga dansarna som kom framåt slutet. Annars ville jag mest byta kanal
Sara Varga – Spring för livet hette låten och det var vad jag ville göra när jag hörde låten. Okej, det var en fin text, en fin låt, musikaliskt var den bra, men det passar inte i Melodifestivalen. Hennes styling var tråkig, jag blev uttråkad. Kanske att jag inte är målgruppen bara.
Eric Saade – Vilken härlig popdänga. Denna låten kommer vi inte kunna undvika det närmsta halvåret. Numret är väl genomtänkt, förutom den där handsken. Wannabe Michael Jackson? Det är, under inga omständigheter, okej att ha endast EN handske på sig.
Mina tankar om Melodifestivalen del 2
Brolle – Kvällens kanske bästa låt, vilket inte nödvändigtvis betyder bra. Den satte sig på huvudet och kändes som en riktig schlager. Och visst var den bra i sammanhanget. Brolle behöver dock träna en hel del på sin dans, det där 80-tals gungandet i kombination med Elvis-rörelser blev fel. Gungandet MÅSTE bytas ut!
Loreen – Kan kanske funka på ett dansgolv i fyllan. Annars skulle jag inte lyssnat på den, men man ska aldrig säga aldrig. Hon får ett plus för en vågad styling, men dansarna såg inte kloka ut.
Babsan – Kvällens snyggaste ben? Visst var det en rolig låt, som skämt. Som ett allvarligt bidrag i Melodifestivalen går den bort. För sjunga är kanske inte hennes starka sida…
Elisabeth Andreassen – En Disneyballad utan gåshud. Hon såg ut som om hon tillhörde en Disneyfilm också. Dock inte som prinsessa utan snarare drottningen, alltså gammal och tråkig…
Sanna Nielsen – Jag minns inte låten, hur mycket jag än försöker. Däremot minns jag att hon stod i en stor fruktskål från Alessi och hade totalt missat i stylingen. Boleron skulle funkat till ett tajt litet fodral. Klänningen skulle funkat om den vore 30 centimeter kortare och utan bolero. Tillsammans? Det såg lite ut som om hon var på skoldisko i nian alternativt som en 38-åring som försöker klä sig ungt.
Anniela – Sjöng skrämmande dåligt. I närbild ser stackarn livrädd ut, var är självfötroendet? Kläderna gör mig otroligt fundersam. Varför har hon en stor krans av vad som ser ut som salladshuvuden? En svart catsuit kan jag acceptera, men accessoarerna… Låten var inte bra. Kanske beror det på hennes andfådda falsksång.
The Moniker – Thomas DiLeva möter The Beatles. Kanske inte den bästa låten, men herregud vad glad jag blir av den. Mest fundersam blir jag över namnet. Han heter ju Daniel, släppt skivor som Daniel, så varför The Moniker?
Christian Waltz – Varför gick inte denna låten vidare? Den var ju bra! Ett stillsamt driv i låten och hans röst som är så mysig. Kanske lite elakt att sjunga she’s like suicide, men låten är ju bra. Så gillar jag pärlhalsbandet och den fina flugan (?) han har.
Mina tankar om Melodifestivalen del 1
Dilba – Kul att se att hon lever, att hon inte åldrats på femton år. Tyvärr är både kläderna och verserna tråkiga, stackarn är inklämd i en kjol och ett par skor hon inte kan röra sig i utan står mest framåtlutad med en utsträckt arm. Det enda med potential är refrängen, men den hjälper inte uppträdandet och kan inte lyfta de dåliga verserna.
Swingfly – Jag blev först förfärad och började skratta, vad tusan är detta egentligen?! Pinsamt tyckte jag att det var. Så ändrade jag mig lite. Låten växte och jag började digga med. Om jag tycker den skulle direkt till Globen? Absolut inte, andra chansen på sin höjd.
Jenny Silver – Schlagerdänga med ABBA influenser, hon iklädd en muskort klänning som glittrar. Det här kan gå bra för henne i tävlingen och att hon kom till andra chansen kan bara vara positivt. Låten växer desto fler gånger den spelas.
Jonas Matsson – Lite nervös kanske? Sången var allt annat än tajt och musiken, var är den? Lite komp i bakgrunden bara. Kläderna ser ut som att han kom in direkt från gatan, det är helt enkelt tråkigt. Ett rätt dåligt försök till en sommarplåga.
Le Kid – Det här gillar jag. Kanske inte den bästa låten, men låten håller mig intresserad fram till slutet. En härlig popdänga med en underbart färgglad show. I mitt tycke borde de ha gått till andra chansen.
Rasmus Viberg – Det låter okej (alltså inte falskt), men det är ingen bra låt. Och det är definitivt inget att se på. Karlsson på taket möter Bonde söker fru och håret är inspirerat av Einstein eller? Och vad betyder Jag hoppades att det skulle vara bättre, han är ju härifrån och väldigt ung, men det är mest katastrof, tyvärr.
Pernilla Andersson – Hon är inte unik i det hon gör. Idde Schultz, Melissa Horn det finns många kvinnliga singer/songwriters som låter lika. Kanske att Lars Winnerbäck kommer göra en duett även med Pernilla. Inget som får mig att hoppa högt, men hon är söt och duktig på det hon gör. Hennes chanser att komma till Globen är nog små.
Danny – Dansgolvsdänga. Det vore skandal om han inte kom direkt till Globen, inte för att låten är så sensationellt bra utan för att han är Danny. Nu var det en bra låt som kommer spelas hela sommaren på varenda dansgolv i vårt avlånga land, men kommer han vinna schlagern med den? Mycket tveksamt.
Några tankar om Hans Erik Dyvik Husby
Åh, som jag ville se Cornelis, filmen alltså. Nu har jag missat den på bio men kan ju alltid hyra den om jag skulle bli sugen. Problemet är att jag liksom tappat suget.
Spotify har gjort reklam för Hans Erik Dyvik Husbys skiva där han tolkar Cornelis. Jag gillar Cornelis musik och tänkte att detta kan vara värt att lyssna på. Att Jack Vreeswijk har ett finger med i spelet kunde ju inte göra det sämre. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Stängde av rätt kvickt. Det var själlöst.
Hans Erik Dyvik Husby har BLIVIT Cornelis. Jag undrar lite stillsamt om han missat att det bara är film, inte verklighet och inte förevigt. Han är på turné landet runt där han sjunger Vreeswijk. Ja, och ser ut som honom. Kroppshyddan, skägget, håret… Han har blivit Cornelis.
Förstår Hans Erik Dyvik Husby att det inte är bra? Han verkar uttråkad. Ser ut att längta efter att få raka av sig skägget. Han verkar inte vilja vara där han är eller göra det han gör.
Cornelis förtjänar bättre. Hans Erik Dyvik Husby förtjänar bättre.