Var en sväng på torget

Kom hem med en löpsedel. Inte för att jag vet vad jag ska ha den till. Visst håller jag på Malmö och är otroligt glad för segern, men löpsedeln kommer nog ligga i en låda några år innan den slängs. Om inte nån av er vill ha den? Säg till så fixar jag den till er.

Det var i alla fall kallt på Stortorget. Och mäktigt. Gonza, Timbuktu och han som sjunger hymnen (jag vet jag borde i alla fall orka ta reda på hans namn…). Han sjöng hymnen live när spelarna kom upp på scen. Gåshud? JA Tappad känsel i tårna? JA Kanske lite vattniga ögon för att det var så fint? Erkänner motvilligt… Ja, jag är lite blödig när det gäller sport ibland, men alla är så glada tillsammans och målen visades och tifona visades och alla sjöng och hoppade.

När jag var en ispinne cyklade jag hemåt. Min klädsel var inte riktigt planerad då jag bara skulle förbi snabbt efter jobb och blev stående en timme. Nu har jag spenderat ett par timmar under täcket i soffan och har fortfarande inte tinat. Nu dricker jag te, sen ska jag sova och någon gång innan tolv imorgon ska ytterligare 3000 tecken ha skrivits på min essä. Otroligt tråkig info, men så är det just nu.

Sophia 5 år

Sitter här och tjurar lite, tänker: Jag vill inte. Ungefär som om jag vore fem år. Om jag verkligen gjorde så när jag var fem får mina föräldrar berätta för mig. Jag vill hävda att jag var världens bästa/snällaste/gladaste unge (sanningen ligger nog närmare ett busigt litet vilddjur).

I alla fall så sitter jag här nu och vill inte skriva. Jag var liksom lite taggad (med betoning på lite, just essäuppgiften motiverar mig inte just jättemycket just nu). Har en gammal text jag omarbetar och utökar, ser de skrivna orden och tänker: Här borde jag namedroppa en forskare, eller slänga in ett tjusigt citat, eller kanske beskriva en svår teori. Tror ni jag gör något av det? Inte då! Jag läser vidare och tänker samma sak igen och igen och igen. Jag måste skriva klart denna essä, därför vill jag inte. Precis som en femåring. Alla måsten är tråkiga (trots att de var roliga innan de blev måsten).

Måndagsmorgon

Så är det nya vecka igen. Jag ligger i sängen och myser medan doften av kaffe sprider sig i lägenheten. Jodå, för när jag var uppe och kissade nyss så passade jag på, alldeles trött och förvirrad, att sätta på kaffe. Har jag förresten berättat för er att jag ofta vinglar när jag är trött? Det är sant, jag vinglar som om jag vore full, men är bara trött.

Nu får jag nog sätta mig och jobb på den där deadlinen jag har tills imorgon. Har egentligen föreläsning på skolan nu på förmiddagen, men uppgiften känns viktigare. Dessutom så handlar föreläsningen om research och det läste jag på journalistiukkursen och hade tenta på till och med. Så det är nog ingen större fara om jag missar. Ska ju jobba i eftermiddag så då blir det inget skrivet.

Denna vecka väntar jag på tre(!!!!) paket från posten. Hoppas alla kommer jättesnart, typ idag eller imorgon. Ett är jag tveksam till om det kommer denna vecka alls, men det vore trevligt för innehållet är en jacka och idag är det frostigt på bilarna, alltså kallt. Nu ska jag bespara er från mitt svammel och lägga orden och energin på min essä istället.

Mardrömmar

Vaknade en hel timme innan klockan skulle ringa. Kanske för att det var mardrömmar som fyllde min sömn och för att jag lade mig tidigt igår. Inatt föddes bebisar från citroner (helt absurt, jag vet), min mamma brydde sig inte om något, min bror mobbade mig tills jag grät (och vaknade). För två nätter sedan drömde jag att någon jagade mig och skulle döda mig. Då vaknade jag mitt i natten helt paranoid och vågade knappt somna om.

Nu är jag i alla fall vaken. Ska göra kaffe och dra mig mot jobbet om ett tag. Ska jobba med en ny kille, som knappt kan svenska. Kommer bli  en spännande (läs: galen) dag på jobb. Men man vet aldrig, det är ju röd dag och regnar. Affärerna har bara öppet som en söndag, så folk kanske är hemma som på en söndag. Återstår att se.

Gissa vad jag gör?

Självklart sitter jag i soffan, under täcket och dricker te. Litta trött efter en lång dag på jobb. Lyckades även skära bröd så jag fick en blåsa i handen. Inte en normal arbetsskada när man jobbar på café, men så är jag inte så normal heller. För en timme sedan var jag nära att gå till sängs, då såg jag att klockan knappt var slagen åtta så jag satte på Idol och håller mig vaken istället. Klockan bör i alla fall slå nio innan jag lägger mig. Hur trött får man vara liksom…

Suck och stön

Min granne renoverar. Det innebär en dag fylld av bank, borr, dunk och andra ljud som fullständigt går mig på nerverna när jag försöker läsa och skriva. Jag såg i alla fall fram emot en blinddate framåt kvällen. Det var de tråkigaste 45 minutrarna av mitt liv. Jag mer eller mindre flydde därifrån. Nu lägger jag mig under ett täcke och glömmer denna dagen…

Kanske en nationell nyhet?

En stor nyhet på Sydsvenskan idag, placerad där skottlossningar och olyckor hamnar. Jag undrar mest varför Aftonbladet inte snappat upp denna världsomvälvande nyhet?

Märks i alla fall att stan kokar av nervositet inför söndagens match. Jag blir irriterad när Molins går ut och säger att han ska avgöra, eller när sydsvenskan skriver om hur Malmö stad tänker fira guldet. De jinxar ju vinsten. Ingen vågar tala om rädslan över att förlora, möjligheten att vi vinner eller det övertaget vi kan förlora. Man försöker förtränga tankarna, nervositeten och sysselsätter sig med andra saker i väntan på den stora matchen.