Min tvättstugeförbannelse

Jag hade en tvättid bokad den 21 februari. Då jag kom hem från en Karlstadtrip dagen innan försvann tvättbehovet helt ur mitt huvud. Jag tog sovmorgon och när jag vaknat, fixat frukost och plötsligt mindes tvätten insåg jag att lägenheten skulle fyllas av blöt tvätt för torkning skulle inte hinnas med. Jag lät bli och tvätta och bokade om tiden till den 1 mars. Men mina chefer messade i söndags och undrade om jag kunde jobba genom hela min tvättid.

Självklart vill jag jobba! Så jag bokade om tiden till den 7 mars. Då får jag mail från mamma om att jag ska lämna in bilen den 7 mars och då missar min tvättid. Vår tvättstuga är rätt svår att få tid i. Har man tur är det en tid ledig om sju dagar, annars är det tio dagar som är fullbokade i taget så spontantvätt är omöjligt.

Nu skiter jag i tvätten och går smutsig. Eller inte direkt smutsig, jag duschar ju och använder de rena kläderna i garderoben. Men tvättberget växer. Så fort mamma lämnat sitt hus och bil i mitt våld en månad då jäklar ska jag utnyttja hennes tvättmaskin. Kanske även hennes tvättmedel. Muahaha. Det kommer nog inte vara en hemlighet eftersom hon läser bloggen och jag måste fråga henne hur hennes tvättmaskin fungerar. Men lite smyg-elakt-fnissigt-busigt känns det i alla fall.

Hur fin är inte tvättmaskinen från SMEG? Bubbelgumsrosa med handfat och grejer…

Bara lite halvdöd

Ligger gömd bakom mitt randiga täcke i soffan och kikar lite på tv:n. Dagen var liksom längre än väntat och det är mitt eget fel. Ska berätta för er om hur fantastiskt korkad och envis jag kan vara.

Jag klev upp och åt frukost vid sju idag. Så gjorde jag mig i ordning satt vid datorn med kaffet och vandrade sedan till sjukhuset. Där fick jag vänta länge och sedan tog de MASSA blod från mig. Fem rör för att vara mer exakt. Därefter gick jag direkt till jobb och förberedde lunchen och lunchrusningen. Vid tvåtiden började jag känna mig väldigt matt, yr och illamående. Envisa och korkade jag kämpade vidare. Jag tänkte inte ens så långt att en läsk hade tillfälligt hjälpt mig, nej nej korkad var det här. Strax efter tre var det äntligen min tur att äta efter åtta timmar utan mat och med en massiv blodförlust. (Okej, inte massiv, men är mer dramatiskt så.) Kroppen blev lätt chockad av mat och återhämtade sig inte riktigt, så nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag heter. Med det sagt: Godnatt och sov gott, för det tänker jag göra nu. Och var lite klokare än mig, hahha.

En motiverad måndag

Det var skönt att kliva upp idag och gå till jobb. Dagarna känns mer motiverade och jag får massor gjort, dock har jag varit dödstrött efter Oscarsnatten. Sedan jag kom hem har jag både diskat och sökt jobb och fixat med lite småsaker trots en heldag på jobb och brutal huvudvärk (jag måste lära mig dricka vatten under arbetsdagen!). Jag önskar jag fick gå till ett jobb varje dag.

Idag har jag lärt mig att jag väldigt sällan sträcker ut armen på jobb. Igår började det nämligen skjuta ut smärta ur min armbåge när jag sträckte den rak (legat konstigt?) och idag på jobb gjorde det bara två gånger. Jag jobbar med krokiga armar tydligen. En lärdom jag kanske inte kommer ha så mycket nytta av, men som passande nog kom på internationella musarmsdagen. Inte för att jag har musarm, har inte ens en mus. Jodå, det finns en sådan dag också, kanske även det kunskap jag inte kommer ha någon nytta av. Nu ska jag nyttja den sista gnutta energi i min kropp för kvällen innan sömnen fyller på förråden.

Idag drivs jag av koffein

Jag hade en bra natt med Oscar. Såg nästan hela röda mattan innan jag ofrivilligt tog en tupplur. Sedan såg jag rätt mycket av prisutdelningen innan jag återigen somnade. Natten spenderades självklart i soffan i världens ljusaste vardagsrum, mitt alltså. Så tidigt i morse vaknade jag igen. Tror ni jag var smart och flyttade in min sömn till det mörka sovrummet? Icke! Så idag är det med en fejkad pigghet jag går till jobb. Inatt ska jag sova i min säng och det ska bli härligt.

Söndagen som heter Grå

Efter en första plågsam timme på jobb igår kom jag igång och magen var förträngd. När vi städat klart framåt kvällen, gick jag hem för en snabb dusch med mat (alltså jag åt inte samtidigt som jag duschade) sen gick jag hem till fina Emma och Erik. Med mig hade jag onyttigheter i form av läsk och chips. Vi såg Melodifestivalen och spelade piratspel. Jag och Emma blev utklassade av Erik. Trots det hade jag världens mysigaste lördagskväll.

Idag är allt grått. Jag hade hoppats på lite sol och en långpromenad. Istället är allt grått, jag är uttråkad, rastlös och inte alls sugen på något. Har lite ångest över diskberget och dammtussar jag inte är sugen på att ta tag i. Däremot så klarar jag inte av att ha stökigt och smutsigt längre. Tvärtom var jag som ung, då kunde jag inte bry mig mindre om smuts och stök.

Idag saknar jag lite sällskap kanske. Någon att strosa med, samtala lite då och då med och titta på i smyg. I brist på denne någon får jag bestiga diskberget själv och dansa med dammsugaren och kanske gå ut med hörlurar som sällskap. Men det är inte fy skam det heller; en söndagskväll med Sophia i ett nystädat hem och kanske även med nylagad mat.

Mina tankar om Melodifestivalen del 4

Melody Club – Jag hade rätt höga förväntningar på Meody Club. De infriades inte. MEN jag blev ändå förundrad över att de kom näst sist. Jag ogillar inte låten, men tror inte den kommer till sin rätt i Melodifestivalen. Det är rätt dåligt ljud, av någon anledning, och det känns som låtarna försvinner, speciellt denna. Jag inväntar radio-versionen.

Julia Alvgard – En trevlig låt, men man vinner inte med trevlig. Egentligen en ganska bra låt, men detta är en P4 hit inte en melodifestival hit

Lasse Stefanz – Nej, nej, nej. Dansband kanske säljer skivor (mest för att deras målgrupp inte fattar att man kan lyssna utan skivor) men ett dansband kan inte representera Sverige i Eurovision. Hellre Babsan. Sök till Dansbandskampen istället och låt oss andra vara!

Linda Pritchard – Äntligen den balladen jag har väntat på dessa veckor. Den är mäktig och funkar på en stor arena. Sen är den fylld av klyschor; vindmaskinen, desperat liggandes på knä och sjunga, de dramatiska handgesterna, men de kan jag ha överseende med.

Anders Fernette – Snark, vad tråkig kille. Tar man in cirkuskonstnärer på scenen är det för att dölja något, som en tråkig låt.

Linda Bengtzing – Äntligen schlager! Däremot är en kycklingklänning med vadarstövlar aldrig okej. Byt kläder och det kommer gå bra för henne i globen. Om det kommer gå hem i Tyskland? Aldrig, men det är svensk schlager i alla fall.

Nicke Borg – Återigen höga förväntningar och visst var den bra. Mest imponerande att han lyckas med sina gnällande ljud hela låten igenom. Hans byxor var från 1920-talet och när han tar av sin kavaj ser han oproportionerlig ut. Tanig överkropp, stort huvud och för stora byxor. Men på något underligt sätt funkar låten.

Love Generation – Fyra snygga tjejer, med olika hårfärger/frisyrer är ett välbeprövat koncept som alltid funkar. Och så med ett gäng bra låtskrivare och du har en hit. Det krävs inte mer än så för att skapa en en ny danshit. Och deras scenkläder var klockrena!

Fredagsfin

Eftersom det är fredag tänkte jag vara lite extra fin idag. Jag har absolut inga planer, men osminkad och mjukisar blir lite deprimerande i längden. Så jag slängde på lite smink, borstade håret och tog på mig en rutig kjol och en tröja med en rosett. Kjolen har jag inte använt på nåt år och den har blivit för alldeles stor, men desto bekvämare. Bara en sån sak gör en lycklig, även tröjan känns ovanligt stor. I alla fall så sitter jag här med mitt kaffe och tänker jaha, nu då? Kanske att någon vill leka med mig idag? Men alla verkar sjuka och ovilliga att umgås. Så jag tar en promenad istället. Kjol och gympadojjor borde bli modernt snart…