Bara lite halvdöd

Ligger gömd bakom mitt randiga täcke i soffan och kikar lite på tv:n. Dagen var liksom längre än väntat och det är mitt eget fel. Ska berätta för er om hur fantastiskt korkad och envis jag kan vara.

Jag klev upp och åt frukost vid sju idag. Så gjorde jag mig i ordning satt vid datorn med kaffet och vandrade sedan till sjukhuset. Där fick jag vänta länge och sedan tog de MASSA blod från mig. Fem rör för att vara mer exakt. Därefter gick jag direkt till jobb och förberedde lunchen och lunchrusningen. Vid tvåtiden började jag känna mig väldigt matt, yr och illamående. Envisa och korkade jag kämpade vidare. Jag tänkte inte ens så långt att en läsk hade tillfälligt hjälpt mig, nej nej korkad var det här. Strax efter tre var det äntligen min tur att äta efter åtta timmar utan mat och med en massiv blodförlust. (Okej, inte massiv, men är mer dramatiskt så.) Kroppen blev lätt chockad av mat och återhämtade sig inte riktigt, så nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag heter. Med det sagt: Godnatt och sov gott, för det tänker jag göra nu. Och var lite klokare än mig, hahha.

Eeeh… mycket att göra var det ja

Men inte tusan har jag gjort något. Jag har INTE skrivit ett ord på skoluppgiften. Jag har INTE packat någon väska. Jag har inte ens letat reda på väskan eller funderat på vad som ska vara i den. Jag ska gå upp klockan fyra imorgon. Det är fem timmar tills dess. Herre-min-milde vad korkad jag är.

Jag borde ligga i sängen. Skoluppgiften borde vara skriven (i alla fall ett utkast). Väskan borde vara packad. Jag borde vara redo och förberedd. Jag har klippt, filat och målat naglarna framför tv:n. Har fått se min fina vän Martin i Lite Sällskap. Suttit här som en liten groupie och klappat med händerna och skrattat. Lite snedvridna prioriteringar och alldeles för mycket gör sen mentalitet i detta hushåll.