Författare: sophialonnergard
In the moonlight
Rapport från en luftmadrass
Jag har intagit min nya säng, som mest sprider en doft av plast. Den doften försvinner säkert inom kort och har jag riktigt med tur så går det inte hål på madrassen heller. Jag har alltså flyttat hem till min supersnälla bror och hans sambo idag. Har fått ett eget litet rum som mest rymmer luftmadrassen och min gigantiska väska. Jag har tagit med allt av värde i min lägenhet och den passas av ett gäng byggubbar de närmsta veckorna. Första natten i det lilla rummet på den knakande (?!) luftmadrassen blir spännande och förhoppningsvis odramatisk. Godnatt!
Dagen efter
Igår var det möhippa hela dagen lång. Idag är det lite ömt mest överallt. Både Utmaningarnas Hus och bowling har satt sina spår med träningsvärk och små skador. Dessutom vaknade jag med en ond hals. Det hindrar dock inte mig att göra allt som måste göras idag och framåt kvällen flyttar jag till andra sidan stan. Idag är det alltså hard work and no play som gäller.
Underbara morgonsol
Är jag den enda som har träningspaus?!
Igår efter jobb gick jag inte hem. Istället promenerade jag till en annan del av Malmö där jag åt linssoppa, såg Avatar (nästan hela filmen i alla fall) och låg nära nära en varm kropp och mös. På vägen dit var jag på ett eller annat sätt tvungen att passera Pildammsparken. Inget konstigt med det, men jag kände mig som den enda där som inte var på en joggingrunda. Vilken träningsångest det gav och även den slöaste i världen hade snörat på sig springskorna efter den passagen.
Imorse när jag återigen passerade Pildammsparken smög sig ångesten på. Jag vill också springa på morgonen innan jobb (om jag inte hade behövt kliva upp klockan fem då). Det finns så många hurtiga människor i denna stad om man spenderar några minuter vid stans bästa springställe. Nu vågar jag inte riktigt träna med min rygg ännu, men till veckan då jävlar måste jag ge mig ut i spåren. Tills dess fortsätter jag ignorera bussen och promenerar dit jag ska.
Vad hände i tisdags egentligen?
Jo, jag och Jessica möttes upp över en bit kött och ett par glas rödvin på T-bone. Så gott och alltid ett nöje att få hänga med Jessica några timmar. På hemvägen hörde vi märkliga ljud, det lät som… en konsert? Vi följde ljuden som studsade fritt mellan husväggarna och hamnade i Folkets Park. Där var det fullt med folk och på Moriskans baksida fann vi bandet som spelade. Det visade sig att det var eldfesten som firades. Vi stannade ett par minuter innan vi fortsatte vår promenad hemåt.
Sjukt dålig bild, men bättre än inget?
Såhär skriver Moriskan om kvällens firande:
Natten mot sista onsdagen före nouruz (nyårsdagen) firar man eldfesten Chaharshanbe suri (”röd onsdag”). Det är sed att äta torkade nötter och bär (s.k. âjil-e moshkelgoshâ) och en varm soppa (ash reshte). Man tänder brasor och hoppar över små eldar samtidigt som man sjunger följande ramsa:
Zardi-ye man az to
Sorkhi-ye to az man!!
I fri tolkning:
Min gula nyans [dvs. min blekhet] ger jag till dig!
Din röda rodnad [dvs. din glöd och värme] får jag tillbaka av dig!
Ramsans mytologiska innebörd är att elden botar sjukdomar. Vördnaden av ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen. Av den anledningen hoppar inte iranska zoroastrier över elden, utan de sjunger och dansar kring den. Den religiösa bakgrunden till eldfesten är man skall välkomna de avlidnas själar (fravashier) med värme och renhet (jfr Valborg).
En spännande kväll som firas av många malmöbor med musik från Mellanöstern.
Varmt välkomna!
Arrangeras i samarbete med Iransk-Svenska föreningen
www.isfmalmo.se
Grattis på ettårsdagen…
…till min mage! Idag är det ett år sedan jag opererades och det känns nästan som ett nytt liv. En vardag utan ständigt illamående, magont, trötthet och feber nästan en gång i veckan är ju helt fantastisk! Visst får jag en släng av magkramp efter ett surt äpple, eller mår lite illa av magkatarr som uppstått av stress, men det är ingenting i jämförelse med hur åren innan operationen såg ut. Såhär såg jag ut operationsdagen:
Lite nervös och suddig tjej tidigt på morgonen
Outfit dagen till ära: sjukhusstrumpor, sjukhustrosor och sjukhusskjorta
Efteråt var stackars magen svullen, öm och lite blodig under plåsterna. De hade ju skurit fyra hål och plockat bort ett organ. Och jag? Ja, jag var alldeles morfindrogad de nästkommande dagarna.
En tur på kyrkogården
På söndagspromenaden tog jag och mamma turen runt kyrkan. Hälsade på mormor, pratade om gamla yrkestitlar på gravarna och avslutade med att hälsa på morfar (mormor och morfar var skilda och morfar ligger med sin fru och mormor minglar med hela gänget i minneslunden, dock finns de båda i Falsterbo). Både jag och mamsen gillar att strosa runt och läsa på gravar, knäpp vana men sådan mor sådan dotter…
Ibland borde jag läsa mer noggrant
Min dag har varit så himla perfekt på jobb. De som sjukanmälde sig berättade inga äckliga detaljer om sina sjukdomar, jag fick komplimanger angående mitt arbete, höll intervjuer med trevliga och intressanta arbetssökande, köpte min favoritsallad till lunch (med dinkel, granatäpple, mango och rökt lax, dör av godhet, kommer från Ett Litet Kök på Centralstationen), hade telefonmöte, fick gjort ärenden på banken, skrev en annons och fick fler komplimanger för mitt arbete. Det var så jag skuttade fram av ren glädje och bättre blev det när jag klev ut i solen och vårvärmen.
Men sen… På hallgolvet låg en lapp att jag MÅSTE tömma mitt källarförråd innan tisdag (problem ett: var ska de grejerna få plats? Problem två: Tre av kartongerna kan jag inte ens lyfta när ryggen är hel hur ska det gå nu?) Så loggade jag in för att kolla resultatet på sista tentan. Underkänd. Tydligen har jag missat att det var tvunget att använda sig av en artikel från en vetenskaplig tidskrift så det måste jag komplettera. Det är ju störigt och väldigt olämpligt i tid. Däremot så blir det inte bättre av att gräma sig, bara att göra det. I fortsättningen läser jag instruktioner och kriterier noggrant för det var tydligen ett minimikrav för godkänt. Var hittar jag relevanta vetenskapliga tidskrifter?