Etikett: Galla

Grattis på ettårsdagen…

Postat av sophialonnergard

…till min mage! Idag är det ett år sedan jag opererades och det känns nästan som ett nytt liv. En vardag utan ständigt illamående, magont, trötthet och feber nästan en gång i veckan är ju helt fantastisk! Visst får jag en släng av magkramp efter ett surt äpple, eller mår lite illa av magkatarr som uppstått av stress, men det är ingenting i jämförelse med hur åren innan operationen såg ut. Såhär såg jag ut operationsdagen:

Lite nervös och suddig tjej tidigt på morgonen

Outfit dagen till ära: sjukhusstrumpor, sjukhustrosor och sjukhusskjorta

Efteråt var stackars magen svullen, öm och lite blodig under plåsterna. De hade ju skurit fyra hål och plockat bort ett organ. Och jag? Ja, jag var alldeles morfindrogad de nästkommande dagarna.

Ni vill kanske veta

Postat av sophialonnergard

Iklädd sexig sjukhusoutfit…

Ni kanske undrar hur det gått, om inte behöver ni inte fortsätta läsa. Mitt klagande på magont har inte varit obefogat. Kronisk inflammation sa den mikroskopiska undersökningen av min galla efter den plockats ut. Tur att den är borta kan man tycka. Dessutom så var polypen som växte i gallan och ställde till besvär helt godartad. Så jag är glad över det beskedet. Jag är även glad över att det går bra utan smärtstillande (fuskade lite på jobb idag dock) och att min energi är tillbaka efter operationen. Och på måndag kan jag börja träna dvs powerwalks och situps. Nu ska bara såren läka och ärren bli snygga, men vad skulle fula ärr egentligen ha för betydelse om jag mår bättre?!

Mitt liv som patient

Postat av sophialonnergard

Tidigt i måndags morse lämnade pappa av mig vid Landskrona lasarett. Där fick jag nya fina kläder. En mjuk skjorta med matchande trosor och knästrumpor. Jag var så nervös att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Världens bästa narkossköterska lovade mig extra mycket anti-illamående-medicin och sedan råkade hon spräcka byxorna. På riktigt, det var rätt skönt att få skratta två minuter innan jag sövdes.

Nästa sak jag minns är en massa röster som säger mitt namn. Jag har ingen aning vad de ville och det tog ett tag innan jag återfick mitt medvetande. Då låg jag på uppvaket och kunde inte riktigt öppna ögonen och inte heller prata. Sköterskorna uppmärksammade att jag vaknade och efter att jag lyckats få fram ont och kall, fick jag smärtstillande och filt. Nästa gång jag vaknade fick jag mer smärtstillande och vatten. För oj vad torr jag var i halsen efter att jag haft slang i halsen under tiden jag var sövd.

Slangar hade jag överallt också. Syre i näsan, klämma på finger, två dropp genom mitt armveck, elektroder som hade koll på hjärtat, blodtryckskollare på armen och säkert något annat jag glömt bort. Så hade jag två syrror som tog av mig mina kläder och tittade på mina plåster flera gånger. Och tjuvlyssnade jag när de pratade så hade jag tydligen varit lite dålig under tiden jag var sövd men repat mig snabbt igen. När jag kom hem såg magen ut såhär:

Svullen och med fyra blodiga plåster. Och så har jag ont och är rätt gnällig. Som en gammal pensionär är jag. Det är ett helvete att ta på mig strumpor, gå i trappor och sitta upp. Mest ligger jag i soffan framför tv:n eller sitter i en bakåtfälld fåtölj med en bok. När jag går staplar jag sned och kutryggig fram likt Quasimodo och inget orkar jag bära eller lyfta. Jag är yr och svimfärdig, mår illa och är rätt obekväm.

Mest sover jag. Återhämtningen tar längre tid än jag trodde, men jag har mina smärtstillande som heter Retard och det tycker jag är jätteskoj för det betyder ju efterbliven. Och tack för att ni håller ut för dåligt bloggande. Orken är inte på topp just nu.

Lite sådär bara

Postat av sophialonnergard

Måndagen började lite skevt. Hade glömt bort min tvättid och sov genom halva, sen lät jag bli att utnyttja resten av tiden. Nu får jag gå ner och boka om. Idag har jag fått min operationstid, blandade känslor av glädje och nervositet. Förväntan och hoppet om att kanske sluta ha såå ont i magen hela tiden. En hel dag utan att en enda gång må illa eller ha ont i magen känns nästan för bra för att vara sant.

Igår blev jag attackförkyld. Kunde inte sluta hosta, nysa och snora i en timme. Sen somnade jag. Idag är jag nästan inte alls förkyld, mycket lustigt. Jag saknar Stephans lägenhet, den är varm som en bastu och den enda lägenheten jag kunnat gå runt i nästan utan kläder utan att frysa. Nu har jag tre lager mjukisar på mig och har lemmar av is. Saknar VERKLIGEN hans lägenhet just nu. Ska väl ta mig en varm dusch och klä mig i långkallingar för att överleva kylan här inne. För idag är det en fixardag. Och tv-förbudet har börjat.

Det blev en glad dag

Postat av sophialonnergard

Jag var hos kirurgen idag. Var helt redo att än en gång behöva övertyga en läkare om att jag mår dåligt. Att jag har ont, mår illa. Att det påverkar min vardag. Det behövdes inte. Det var solklart att jag skulle opereras. Klart som korvspad. Det gick nästan lite för lätt. Det var i oktober förra året jag fick veta att jag hade en växande polyp i min galla. Det har tagit över ett år innan ett beslut om operation. Helt galet. Men jag är så glad så. Och väntetiden på 2-3 månader innan operation, känns som ingenting. Jag behöver bara stå ut ett tag till med smärtor. Gött!

Det finns ju inga garantier att smärtorna försvinner. Så har jag ju en annan tarmsjukdom också, men jag hoppas. Hoppas att smärtorna är gallans fel och när den försvinner försvinner även smärtorna.

Diagnos?

Postat av sophialonnergard

Var hos läkaren idag (igen). Inte för att jag berättar så mycket om det för er, mest att jag klagar över smärtor här… I alla fall så blev resultatet en remiss till ultraljud och en remiss till kirurgen. Ultraljud för att se om min lilla sak i gallan växt eller inte, kirurg för att min läkare vill operera bort gallan. Han säger även att trots att alla mina prover ser bra ut så ska han hjälpa mig med min mage och dess besvär. Äntligen en läkare som verkar vettig. Har ju vetat om det med gallan i över ett år och operation har diskuterats men ingen som vågat ta ett beslut. Jag vill ju operera bort den, den påverkar inte så mycket i kroppen ändå.

Jag har köpt hem massa laktosfritt för att vara snäll mot min mage. Någonstans måste jag ju börja. Kanske ska sluta köpa hem fettig mat också, som pizza och hamburgare. Kan ju göra underverk för figuren det här. En smalare nyttigare Sophia, utan allt för mycket magbesvär? Ja, tack!!