Detox

I lördags tog jag mina sista smärtstillande. Eller inte sista, har ju ett mindre lager här hemma. Tyckte bara att det var dags att sluta ta alla tabletter jag gjort efter operationen. Gick från nästan tio tabletter om dagen till noll. Det har väl gått okej. Visst gör det fortfarande lite ont, speciellt när jag rör mig mycket som promenad, diskning, dammsugning osv. Men annars går det bra tills nu då. Har fått dödsont i huvudet, så nu tar jag en tablett. På torsdag när jag ska jobba tar jag tabletter för magen. Men sålänge jag mest sitter hemma och jobbar vid datorn låter jag bli. Lite smärta kan ju bara härda, eller?!

Äntligen går det åt rätt håll

Precis som alla andra fick jag smärtstillande efter min operation. Den starkaste tog jag inför nätterna för att kunna sova. Och visst sov jag. Som en stock. Problemet var att den även gjorde att jag svimmade, var groggy och sov hela dagarna. Jag orkade ju inte ens blogga. När jag efter nästan en vecka insåg att det var medicinen som gjorde mig dålig och inte efter-operation-trötthet-yrsel så slutade jag ta den medicinen. Då fick jag istället så ont att jag inte kunde sova.

I tisdags tröttnade jag på att ha ont. Då hade jag inte sovit på tre nätter på grund av smärta, trodde ju att det skulle bli bättre hela tiden. Det blev det inte. Jag ringde kirurgmottagningen med gråten i halsen, man är inte kaxig efter tre sömnlösa nätter och en fruktansvärd smärta. Det tog inte många minuter innan de skrivit ut andra smärtstillande. Och nu! Nu är det på rätt väg.

Jag har äntligen kunnat börja typ rehabiliteras, en vecka senare än jag borde. Jag ska inte ljuga, det har varit ett litet helvete och varje liten sak har varit en kamp. Men nu är jag liksom människa igen. Nästan smärtfri tack vare massor av piller, kan röra mig hyffsat och kan tänka klara tankar. Det är en bit kvar innan jag är helt hel igen, men jag kan se att det blir bättre nu. Jag kan sova nu.

För att ni inte ska bli arga för medicinen så poängterar jag att jag äter efter läkarens instruktioner. Absolut inte mer och ibland även mindre. Jag tar medicin när jag har ont, inte för att bli hög.

Mitt liv som patient

Tidigt i måndags morse lämnade pappa av mig vid Landskrona lasarett. Där fick jag nya fina kläder. En mjuk skjorta med matchande trosor och knästrumpor. Jag var så nervös att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen. Världens bästa narkossköterska lovade mig extra mycket anti-illamående-medicin och sedan råkade hon spräcka byxorna. På riktigt, det var rätt skönt att få skratta två minuter innan jag sövdes.

Nästa sak jag minns är en massa röster som säger mitt namn. Jag har ingen aning vad de ville och det tog ett tag innan jag återfick mitt medvetande. Då låg jag på uppvaket och kunde inte riktigt öppna ögonen och inte heller prata. Sköterskorna uppmärksammade att jag vaknade och efter att jag lyckats få fram ont och kall, fick jag smärtstillande och filt. Nästa gång jag vaknade fick jag mer smärtstillande och vatten. För oj vad torr jag var i halsen efter att jag haft slang i halsen under tiden jag var sövd.

Slangar hade jag överallt också. Syre i näsan, klämma på finger, två dropp genom mitt armveck, elektroder som hade koll på hjärtat, blodtryckskollare på armen och säkert något annat jag glömt bort. Så hade jag två syrror som tog av mig mina kläder och tittade på mina plåster flera gånger. Och tjuvlyssnade jag när de pratade så hade jag tydligen varit lite dålig under tiden jag var sövd men repat mig snabbt igen. När jag kom hem såg magen ut såhär:

Svullen och med fyra blodiga plåster. Och så har jag ont och är rätt gnällig. Som en gammal pensionär är jag. Det är ett helvete att ta på mig strumpor, gå i trappor och sitta upp. Mest ligger jag i soffan framför tv:n eller sitter i en bakåtfälld fåtölj med en bok. När jag går staplar jag sned och kutryggig fram likt Quasimodo och inget orkar jag bära eller lyfta. Jag är yr och svimfärdig, mår illa och är rätt obekväm.

Mest sover jag. Återhämtningen tar längre tid än jag trodde, men jag har mina smärtstillande som heter Retard och det tycker jag är jätteskoj för det betyder ju efterbliven. Och tack för att ni håller ut för dåligt bloggande. Orken är inte på topp just nu.