Heja Sverige!

Va!? Sitter hon och bloggar mitt i Sveriges match, tänker säker ni nu. Men jag ser på matchen, inget att oroa er för. Matchen är på och datorn i knäet. Det mest patriotiska jag äger är ett par gul och blå trosor med texten SVERIGE på rumpan, men de har jag inte på mig idag, mest för att jag nyss duschat och faktiskt inte hunnit ta på några trosor än. Jag hejar jättemycket ändå, håller tummarna så cirkulationen stannar av och vågar knappt blinka med risken att missa något. Kan Sverige vinna EM i att sjunga kan vi väl vinna EM i att sparka boll.

En finfin lördag med tjejer och eurovision

Igår vankades det tjejkväll i Gislövs Läge.

Tre fina tjejer som jobbar hårt i köket med tillbehören till maten. Det vankades grillning i hällregnet med garagedörren som regnskydd.

Fina värdinnan, vars födelsedag firades under kvällen.

Här ser ni mina topp tio i Eurovision och beviset på att jag inte kan stava till Azerbajdzjan. Inte många rätt där inte. Det blev glada rop, arga anklagelser, höga suckar och spontanapplåder under tittandet och en hel del taktiksnack såklart. Sen satte sig tre trötta tjejer på bussen tillbaka till Malmö efter en alldeles förträfflig kväll. Tack för igår alla fina tjejer!

Mina tankar om Melodifestivalen del 4

Melody Club – Jag hade rätt höga förväntningar på Meody Club. De infriades inte. MEN jag blev ändå förundrad över att de kom näst sist. Jag ogillar inte låten, men tror inte den kommer till sin rätt i Melodifestivalen. Det är rätt dåligt ljud, av någon anledning, och det känns som låtarna försvinner, speciellt denna. Jag inväntar radio-versionen.

Julia Alvgard – En trevlig låt, men man vinner inte med trevlig. Egentligen en ganska bra låt, men detta är en P4 hit inte en melodifestival hit

Lasse Stefanz – Nej, nej, nej. Dansband kanske säljer skivor (mest för att deras målgrupp inte fattar att man kan lyssna utan skivor) men ett dansband kan inte representera Sverige i Eurovision. Hellre Babsan. Sök till Dansbandskampen istället och låt oss andra vara!

Linda Pritchard – Äntligen den balladen jag har väntat på dessa veckor. Den är mäktig och funkar på en stor arena. Sen är den fylld av klyschor; vindmaskinen, desperat liggandes på knä och sjunga, de dramatiska handgesterna, men de kan jag ha överseende med.

Anders Fernette – Snark, vad tråkig kille. Tar man in cirkuskonstnärer på scenen är det för att dölja något, som en tråkig låt.

Linda Bengtzing – Äntligen schlager! Däremot är en kycklingklänning med vadarstövlar aldrig okej. Byt kläder och det kommer gå bra för henne i globen. Om det kommer gå hem i Tyskland? Aldrig, men det är svensk schlager i alla fall.

Nicke Borg – Återigen höga förväntningar och visst var den bra. Mest imponerande att han lyckas med sina gnällande ljud hela låten igenom. Hans byxor var från 1920-talet och när han tar av sin kavaj ser han oproportionerlig ut. Tanig överkropp, stort huvud och för stora byxor. Men på något underligt sätt funkar låten.

Love Generation – Fyra snygga tjejer, med olika hårfärger/frisyrer är ett välbeprövat koncept som alltid funkar. Och så med ett gäng bra låtskrivare och du har en hit. Det krävs inte mer än så för att skapa en en ny danshit. Och deras scenkläder var klockrena!

Vilket jävla system vi har

Arbetsförmedlingen är en synnerligen deprimerande plats. Eftersom jag vet sedan tidigare vad som sker och vilka människor som är där valde jag att inte sticka ut. Jag tog på mig jeans, gympadojjor, var osminkad och hade en mössa på huvudet. Mössan var för att det är kallt ute och det behövdes extra värme till min vårjacka, men ändå.

Kände ändå att jag inte riktigt platsade, men var ju tvungen att vara där. Att vara arbetssökande är inte alltid uppiggande. Fick, efter tjugo minuters väntan, träffa en handledare. Han var väldigt trevlig och eftersom mina uppgifter redan finns hos arbetsförmedlingen skulle han bara klicka lite och återinskriva mig. Så efter ett par minuter med lite småpratande tittar han på mig och säger: Du behöver egentligen ingen handledare va?!

Jag hann säga ett par meningar om min taktik för att söka jobb, hur jag tänker och vad jag gjort så kliar han sig i huvudet och säger att han måste ju sätta en handledare på mig, men att jag verkar självgående. Visst har han rätt, arbetsförmedlingen kan nog inte göra så mycket för mig. Däremot måste jag ju vara inskriven för att få möjlighet till a-kassa. Då säger han skrattandes: Vilket jävla system det är i Sverige.

Har ni glömt Sveriges grundlagar?

Sverigedemokraterna i Riksdagen. Vad kan man säga om det? Jag ser många på facebook som skriver på sin status att de som röstat på SD ska ta bort de från sin vännerlista. Det tycker jag är dagisnivå. Som att jag skulle be alla som röstat på rödgröna sluta vara mina vänner. Vi har yttrandefrihet som en grundlag i Sverige. Vi har åsiktsfrihet. Vi har rätt att tycka vad vi vill. Det är en av sakerna som gör Sverige så himla bra. Kränk inte den rätten genom att be människor med andra åsikter dra åt helvete.

Nej, jag sympatiserar inte med Sverigedemokraterna. Men jag sympatiserar inte heller med Vänsterpartiet eller deras rödgröna vänner. Jag accepterar andras åsikter. Kan till och med njuta av diskutera med någon av annan åsikt. För hur kul är det om alla håller med? Jag kan till och med tycka att Sverigedemokraternas inträde i Riksdagen kan vara bra för Sverige. Av den anledning att det kan få samtliga partier att kanske skärpa till sig, välja sina frågor och lyssna mer på folket. Bevisligen finns det ett missnöje bland folket som gynnat Sverigedemokraterna.

Jag är ingen expert (mer än på att tycka och tänka). Däremot tycker jag det är viktigt att alla får ha en åsikt och också uttrycka den. Kasta inte skit på de som faktiskt tar sitt ansvar och röstar. Kasta skit på de som sitter hemma och struntar i att rösta istället. Passa även på att vara stolt över att vi bor i ett land där alla faktiskt får säga sin mening. Gillar ni inte andras åsikter så får ni väl försöka få de att ändra sig, men tyck inte illa om någon för att den utnyttjar sin rätt att tycka och rösta.