Min granne renoverar. Det innebär en dag fylld av bank, borr, dunk och andra ljud som fullständigt går mig på nerverna när jag försöker läsa och skriva. Jag såg i alla fall fram emot en blinddate framåt kvällen. Det var de tråkigaste 45 minutrarna av mitt liv. Jag mer eller mindre flydde därifrån. Nu lägger jag mig under ett täcke och glömmer denna dagen…
En stor nyhet på Sydsvenskan idag, placerad där skottlossningar och olyckor hamnar. Jag undrar mest varför Aftonbladet inte snappat upp denna världsomvälvande nyhet?
Märks i alla fall att stan kokar av nervositet inför söndagens match. Jag blir irriterad när Molins går ut och säger att han ska avgöra, eller när sydsvenskan skriver om hur Malmö stad tänker fira guldet. De jinxar ju vinsten. Ingen vågar tala om rädslan över att förlora, möjligheten att vi vinner eller det övertaget vi kan förlora. Man försöker förtränga tankarna, nervositeten och sysselsätter sig med andra saker i väntan på den stora matchen.
Jag har världens största fågelbajs på mitt fönster. Har haft min persienn nerdragen ett par veckor för att slippa se den. Jag har hoppats att regnet skulle ta hand om den. Idag drog jag upp persiennen för att kolla; fågelbajsen satt kvar! Jag drar ner persiennen igen och tar mig ett snack med regnet.
Ställde klockan för att gå ut och powerwalka med Jessie. Eftersom det regnade sköt vi fram promenaden en dryg halvtimme och jag fick jobbat lite. En timme och 20 minuter var vi ute och svettades och snackade massa skit. Sen hem, äta frukost vid lunchtid och färdigställde recensionen + bilder. Och nu är jag helt slut. Vill liksom bara vila lite innan jag börjar jobba med nästa recension (eller krönikan, essän och allt vad det nu är jag ska göra). Då blir jag glad att jag jobbar hemma, för jag kan liksom vila en timme på eftermiddagen.
I söndags låg jag vi och snackade lite i väntan på frukostpizzan. Så säger Mari att jag är knasig (eller var det lusig kanske…). Och genast får hon medhåll från en halvsovandes Roni: Haha, jaa… En riktig lustigkurre. Är jag så lustig att det är värt att ta sig ur en halvsovandes sinnesro för att hålla med om hur himla lustig jag är?! Fast hellre lustig än tråkig, så jag klagar inte, ville bara säga.
Jag har inget annat att göra än att skriva. Alltså två recensioner, en krönika, en essä, en hemtenta och massor med jobbansökningar (och självklart min bok). Tv tråkar ut mig idag. Jag saknar sommaren. Inte så mycket sommaren i sig (gillar ju höst och vinter), men sättet att umgås med människor. Att hänga med vänner var och varannan dag, få bli lite tisdagsfull utan konstiga blickar, vara fylld av inspiration men slut på tid. Nu är jag slut på inspiration, inte ett enda ord skriver jag ner utan sitter och stirrar på de få tecken som redan är skrivna och förstår inte hur jag ska fortsätta. Förstå mig rätt nu; Jag älskar att skriva och vill syssla med det varje dag, men ibland tappar man orden. Imorgon är det jag som köper hem en flaska vin och skriver tills fingrarna blöder. Sålänge letar jag efter orden i en bok och i drömmarnas värld.
Vilken Sophia-dag jag haft idag då. Först massage vid lunch. Så himla avslappnande och framförallt välbehövligt. Därefter satt jag i en frisörstol i två timmar. Klippte drygt en decimeter och fick äntligen lite färg i håret. Ville kanske ha lite mer röda/lila pigment, men tror hon var lite feg hon som gjorde det. Nästa gång får hon ösa i mer, nu ser det ut precis som det ska men utan några överraskningar. Mitt slitna, utväxta, färglösa hår har äntligen fått liv igen.
Hemma igen fixade jag naglarna. Stoppade in en vända med blekning i munnen och nu ska jag fixa mina ögonbryn. Eller först gör jag nog guacemole. Hemmagjord guacemole, finns det något bättre? Ska självklart fixa lite tacos-liknande till guacemolen. För ja, jag får göra god mat även fast jag bor ensam. Jag har ingen att fredagsmysa med så då tisdagsmyser jag med mig själv.
Vaknade kvart i åtta av ett sms. Inser att jag ligger på soffan iklädd mjukisbyxor, tjocktröja och halsduk. Under natten har glasögon och raggsockar åkt av. Jag fattar ingenting. Lamporna i lägenheten är fortfarande tända. Jag missade slutet på filmen jag såg. Tur jag har ett sofftäcke så jag inte frös inatt. Rätt stel i ryggen av en natt med soffkuddar istället för huvudkuddar. Nu ser jag nyhetsmorgon och kokar kaffe. Fortfarande i soffan.
[ad#Nelly banner]
Minns så himla tydligt en grej jag skrev när jag gick i första klass. Vi hade ett glosprov/läxförhör där både aldrig och alltid var med. För att visa hur duktig jag var skulle jag stila lite och skrev:
”Alldrig stavas alldrig med två l, altid stavas altid med två l”
Jag kan inte få det ur mitt huvud. Hur tänkte jag när jag skrev det? Jag skäms lite…
…vaknade pigg och glad före klockan nio idag. Inte mer att göra än att kliva upp och sätta sig att jobba. Kaffekoppen står självklart bredvid, redo att surplas ur. Det jag skrev igår om träningsvärk är tio miljarder gånger värre idag. Varenda muskel i rygg/nacke/armar är öm. Om någon vet hur jag lyckats med detta, snälla berätta. Jag hade ju himla skoj så får jag gratisträning tänker jag fortsätta.
Idag hoppas jag på överraskningar och ett anträngningslöst jobbande. Skriva ska ju inte vara så svårt som jag oftast gör det till. Eller?! Kanske ångesten som gör mig till en bra skribent. Kommer göra mig till en bra skribent kanske jag ska skriva.
