Ny dag, nya krämpor. Nejdå! Idag är det ju jobb som gäller. Mitt smör är slut, så mina mackor är torra. Vilken höjdarfrukost va?! Torra mackor med vatten, hahha. Nejdå, kaffet slinker ner som vanligt. Vad vore livet utan kaffe. I lördags vaknade jag av orden: vill du ha kaffe? Det vackraste jag hört på länge. Nästan. Helt fantastiskt var det att ha någon som gjorde kaffe och frukost när jag slöade kvar i sängen. Tänk om det vore så varje dag… Eller i alla fall varje helg. Nya krav sattes genast upp på drömkillen.
Månad: oktober 2010
Inte riktigt kry
Idag skulle jag varit på föreläsning i skolan, men så blev det inte. När klockan ringde krampade magen i takt med larmet, ungefär. Eftersom det inte verkade vilja ge sig så stannade jag hemma. Tänkte plugga och jobba, för trots ond mage var humöret på topp. Inspirationen var dock på bott. Drog upp till stan en sväng för att hitta inspiration. Kom på mig själv att gå lätt framåtböjd med en hand över magen och ansiktet halvt förvridet i grimaser. Inte ens lusten att leta kläder fanns, så jag åkte hem. Vilade, eller rättare sagt sov. Masade mig ner till Konsum, för någon mat måste jag ju få i mig. Trodde jag skulle svimma och spy och dö, men jag överlevde och stapplade hem. Funderade länge och väl på akuten, för så som jag mått idag har jag inte mått på evigheter. Stannade hemma istället. Får vila mig i form, för imorgon ska jag jobba. Så nu ska jag försöka somna. Inte så skojjigt inlägg, men sant.
Frukostsmoothie
Efter kaffe och recension kommer världens största frukostsmoothie. Både gott och nyttigt. Jag är inspirationsfattig och uttråkad. Har fixat med smågrejer. Hunnit prata med mamma två gånger innan klockan slagit halv elva. Vattnat blommor. Sörplat smoothie. Fyllt i en enkät. Läst alla nyheter som går att läsa. Egentligen ska jag skriva dikter, en krönika och en recension. Men jag har tappat orden. Sitter bara här och pillar. Det är lite dumt tycker jag. Får bege mig ut och leta efter inspirationen helt enkelt.
recension
Jason Castro
Vi börjar dagen med en kopp kaffe och en recension tycker jag. Läs om American Idoltrean Jason Castro HÄR. Kaffet får ni fixa själva, jag jobbar inte idag. Förutom hemma och då är jag bara barista till mig själv. Glöm inte läsa recensionen!
Jag hade i alla fall tur med vädret
Det regnade inte en enda droppe på mig när jag cyklade idag. Och det var en bra dag på jobbet också. Förutom att jag gjorde hål i min hand. Det är sant, jag har en liten grop nu, men den kommer läka finfint alldeles snart om ett par dagar. Så fick jag mat med mig hem. Jag har inte alls mycket att klaga på egentligen. Det ligger lite i min natur att klaga och jag kan klaga på massor idag, men jag låter bli. För idag är en bra dag, det har jag bestämt.
Illusionen av pigghet
Mina ögon är alldeles puffiga och svullna av trötthet. Med andra ord, påsarna är gigantiska. Äh, hela ögonen är svullna och då har jag ändå sovit mer än åtta timmar. En kanna kaffe är kokad, sminket är på håret är sprayat på plats. Allt för att ge illusionen av pigghet.
Så ösregnar det ute. Jag gillar regn. Förutom just när jag ska cykla. Har liksom inte fattat hur man gör för att cykla med paraply. Inte har jag någon regnjacka heller. Om det bara kunde vara uppehåll de 10-15 minutrarna (beroende på rödljusen) det tar att cykla till jobb.
Jag tänkte…
…imponera på mig själv idag och laga riktig mat. God mat. Potatisgratäng, bea och kyckling. Okej, potatisgratängen kom i en påse och bean i en burk, men jag stoppade potatisgratängen i ugnen och lade upp bean alldeles själv. Så stekte jag kycklingen själv också. Tänkte det här måste jag ta en bild på till bloggen. Visa att jag faktiskt kan fixa gott käk ibland. Så lägger jag upp det på tallriken och allt är…. beige, typ. Såg jättetråkigt ut. Jag tog ingen bild. Så det blev inget. Jag imponerade knappt på mig själv. Det var förargligt. Nästa gång kanske…
Jag är så himla gammal ibland
Jobbade tre timmar och promenerade en timme. Det är vad jag har gjort idag och jag är helt slut. Sviterna efter helgens tredagars kanske? Förstår ni att det betyder att jag är gammal?? Det gör visserligen kommentaren på nattklubben i lördags också ”Måste det vara så mörkt, jag ser ju inget”. Nu är jag gammal på riktigt. Och gudarna ska veta att jag ska ta det lugnt i helgen…
Förlängd helg
Jag kunde inte förstå hur jag skulle ta mig ur sängen när klockan ringde i morse. Så jag stannade kvar. Tog sovmorgon och hoppade föreläsningen. Vaknade och trodde jag snart skulle börja jobba. Dubbelkollade schemat – som tur var innan jag klev ur sängen – och mindes att mitt pass hade kortats ner. Jag börjar inte förrän två. Det känns lite onödigt att bara jobba tre timmar, men det är bättre än inget.
Jag ligger fortfarande kvar i sängen. Kommer liksom inte ur. Ligger med datorn och tar igen förlorad datortid. Jag tänker, klurar och funderar en del också. Det började jag redan med igår. Känner mig lite smådepp, men så är det ibland. Egentligen har jag massor att göra, men jag ligger bara här. Får göra allt en annan gång. Nu ska jag mysa med vemodet och snart ta mig till jobb.