Grå, gråare gråast

Kvart i sju ringde klockan. Då var täcket upp och ner. Fotändan i ansiktet men helt perfekt platt. Undrar lite vad jag hittat på inatt egentligen. Visste ni att jag både går och pratar i sömnen ibland? Oftare när jag var yngre dock. Inatt verkar jag har bäddat om sängen i sömnen, hahha.

Så körde jag och lämnade in bilen. Fick gå en halvtimme för att komma till en busshållplats. För inte tänkte jag gå längre än så i det gråa, råa, regniga och kalla vädret. Det hade varit skönt med sol, så hade jag fått mig en rejäl promenad idag. Bilen ska ju hämtas sen också…

Put your lights out

I lördags var det dags igen för Earth Hour. En manifestation som sedan 2007 återkommer årligen för att skapa tanke som ska leda till handling. Om jag släckte? Eftersom jag var på 25-årsfest var min lägenhet nedsläckt, på festen behöll vi ljuset på. Jag försöker att alltid spara på energin. Släcker och stänger alla apparater när jag går hemifrån eller går och lägger mig. Standby finns inte i mitt hem eftersom jag stänger fördelningsdosan. Och tack vare föreningens avancerade soprum blir källsorteringen ett nöje. Släckte ni i lördags? Eller ni kanske gör som jag och gör lite varje dag istället?

Trött men glad

Det gick bra på jobb idag. Det gjorde rätt ont många stunder, men ett leende löser det mesta. Och så hjälper det när man har arbetskamrater som stöttar och hjälper och förstår att jag inte riktigt är tillbaka hundra procent fysiskt ännu. Nu är jag dödstrött, men ska ändå skriva lite på en grej som kanske blir bra och jag berättar för er eller blir dålig och får stanna gömd i hemlighet. Annars då? Onsdagen behandlat er väl?

Hör och häpna

Idag ska jag jobba. När telefonens sms-signal väckte mig före halv åtta med en förfrågan om jag kunde hoppa in och jobba idag skrek varenda liten cell i min kropp nej. När jag vaknat till liv fem minuter senare insåg jag att det enda beslutet var att skjuta upp dagens planer och jobba istället. Vill ju inget hellre än att jobba, hatar att bli väckt bara. Jag har inte jobbat på tre veckor och har fortfarande rätt ont så lite osäkert känns det, men det gäller fyra timmar. Sen ska jag hem och försöka hinna med lite av dagens ursprungliga plan. Synd att jag missade promenadminglet med DoldaJobb bara, den extra inspirationen och energin hade jag behövt. Hoppas det kommer fler chanser.

En liksom onödig dag

Idag vaknade jag inte av någon klocka. Den hade jag glömt ställa igår. Istället vaknade av ett ryck och sprang ner för att flytta bilen. Var lite osäker på om jag fick parkera där eller inte (hur nära korsningen står jag egentligen?) och de är sjukt bra på att ge böter här. När bilen väl var flyttad kom jag liksom aldrig igång. Jag har pillat med papper, skickat några mail, skrivit några rader, letat lite jobb men inget känns ordentligt.

Har försökt minska på smärtstillande idag också. Det har resulterat i att jag varit grinig hela eftermiddagen (kan också vara den pms jag hårt förnekar att jag har varje månad). Blev däremot glad när jag bytte klisterremsor på ena såret på magen. För oj! vad snyggt såret är, syns knappt alls att någon varit där och sytt. I alla fall känns denna dag lite onödig och jag kommer spendera kvällen i soffan med mina tycka-synd-om-mig-chips. Imorgon däremot, då jävlar ska det göras saker…

Mormorsblommor

Igår var jag inom Plantagen när jag körde och hämtat posten i Falsterbo. Där hittade jag mig en st Paulia som var så fin att den fick bli min. Jag strosade runt och dels begrundade deras förvånansvärt dåliga utbud och dels blev kär i de röda pelargonerna. Jag önskar mitt köksfönster kunde fyllas med pelargoner. Denna gånge fick det räcka med st Paulian, den piggar upp tillräckligt där den står i mitt vardagsrum.

Men visst är de där mormorsblommorna så fina att man bara blir förälskad? Önskar jag hade en liten uteplats däe jag kunde plantera blommor och läsa en bok i solen. När jag jobbade i blomsterbutik på gymnasiet tyckte jag de tantiga blommorna var gräsliga och jobbiga. Nu är jag så förälskad i allt som andas tant att jag önskar ha det mesta hos mig själv. Tant = kärlek.

Med svullen hjärna

Igår på radion sa de att morgontrötthet var hjärnan som var svullen. Alltså att den svullnade under natten och när man sedan piggnat till på morgonen hade hjärnan återgått till sitt normala. Jag vet inte, antingen är jag lättlurad eller så är det sant. Tycker i alla fall att det låter rimligt. Undrar däremot om hjärnan börjar svullna framåt kvällen när man blir trött igen? Och vad händer med hjärnan om man sover en timme mitt på dagen?

Jag är före

Idag vaknade jag kvart över fem. Det är äckligt tidigt, speciellt när klockan inte skulle ringa förrän efter sju. Jag kunde inte somna om utan låg och grubblade rätt länge. Det är en kommentar från lördagens alla deep talk som fastnat i mitt huvud. Det är lätt att säga vissa saker på fyllan, men eftersom jag var nykter minns allt så tydligt. Nu har den kommentaren fastnat i mitt huvud och ligger där och gnisslar så jag inte kan sova.

Den hiskeligt tidiga morgonen har gjort att jag ligger före i schemat. Jag planerar nämligen mina dagar. Vad jag ska göra och när. Nu är jag 90 minuter före i schemat. Och det är nog lika bra för i eftermiddag kommer jag vara så trött att jag inte ens vet vad jag heter. Då är det bra att vara före så jag kan vila utan dåligt samvete.

Härliga lördag

Solen skiner in genom fönstren och värmer upp hela mig. Kaffet som slinker ner värmer det också. Så jäkla skön start på vad som kommer bli en bra dag. Snart ska jag fixa värsta frukosten och mysa vidare innan sysslor ska utföras och jag ska ladda för 25-årsfest.

Igår skulle jag och Jessica på bio. Det blev inte så. Först var jag besviken, hade sett fram emot det hela dagen. Kollat på sf.se vilka filmer som gick och liksom laddat så hela kroppen var beredd på vad som skulle ske. Det slutade med att jag skakade av mig besvikelsen och gick ner och tog en kaffe med henne istället. Satt och snackade lite skit ett par timmar. Himla mysigt det med.