…imponera på mig själv idag och laga riktig mat. God mat. Potatisgratäng, bea och kyckling. Okej, potatisgratängen kom i en påse och bean i en burk, men jag stoppade potatisgratängen i ugnen och lade upp bean alldeles själv. Så stekte jag kycklingen själv också. Tänkte det här måste jag ta en bild på till bloggen. Visa att jag faktiskt kan fixa gott käk ibland. Så lägger jag upp det på tallriken och allt är…. beige, typ. Såg jättetråkigt ut. Jag tog ingen bild. Så det blev inget. Jag imponerade knappt på mig själv. Det var förargligt. Nästa gång kanske…
Kategori: Blogg
Jag är så himla gammal ibland
Jobbade tre timmar och promenerade en timme. Det är vad jag har gjort idag och jag är helt slut. Sviterna efter helgens tredagars kanske? Förstår ni att det betyder att jag är gammal?? Det gör visserligen kommentaren på nattklubben i lördags också ”Måste det vara så mörkt, jag ser ju inget”. Nu är jag gammal på riktigt. Och gudarna ska veta att jag ska ta det lugnt i helgen…
Förlängd helg
Jag kunde inte förstå hur jag skulle ta mig ur sängen när klockan ringde i morse. Så jag stannade kvar. Tog sovmorgon och hoppade föreläsningen. Vaknade och trodde jag snart skulle börja jobba. Dubbelkollade schemat – som tur var innan jag klev ur sängen – och mindes att mitt pass hade kortats ner. Jag börjar inte förrän två. Det känns lite onödigt att bara jobba tre timmar, men det är bättre än inget.
Jag ligger fortfarande kvar i sängen. Kommer liksom inte ur. Ligger med datorn och tar igen förlorad datortid. Jag tänker, klurar och funderar en del också. Det började jag redan med igår. Känner mig lite smådepp, men så är det ibland. Egentligen har jag massor att göra, men jag ligger bara här. Får göra allt en annan gång. Nu ska jag mysa med vemodet och snart ta mig till jobb.
En bitter eftersmak
Det har varit en bra helg. Kul att återvända, träffa gamla goingar, dra på sig studentoverallen, sjunga studentsånger och annat skoj. Men på något sätt med en bitter eftersmak. Jag minns varför jag lämnade och jag minns vad jag saknar. Och just nu, vill jag bara hem. Till min lägenhet i Malmö. Det kan vara för att jag har sju timmars resa framför mig, det kan vara för att det är söndag. Det kan också vara för att jag kanske hade för höga förväntningar om vissa saker. Det kan vara för gamla minnen jag inte vill minnas. Det har varit en toppenhelg, på alla sätt och vis, men med en bitter eftersmak.
Hallsberg
Sitter lite fast i Hallsberg just nu. Tåget var ersatt med buss, men jag pratade, klagade och såg väl allmänt trött ut så jag ska åka x2000 istället. Nu tror ni att det är jättebra och det är det. Förutom att jag nu suttit här i två timmar och det är ytterligare en halvtimme tills tåget går. Min rumpa är platt och öm av träbänkarna i Hallsberg. Finns det något att göra i Hallsberg? Någon som vet annat än att byta tåg? Inte för att jag tänker göra något, men känner liksom bara till Hallsberg som tågbytarort. Och här på station hänger ett gäng tonåringar. Så om detta är tonåringarnas val är kanske stationen det bästa Hallsberg har att erbjuda? Fram kommer jag i alla fall. I nästan tid. Nu önskar jag bara en heting som masserar min rumpa till sin ursprungliga form.
På väg
Dödstrött på tåget. Men så blir det när jag går på konsert dagen innan. Tror förresten jag kan ha pajat mitt öra igår, men det var det nog värt. Träffade min gamle biologilärare, tillika legendaren Jan-Åke Hillarp på perrongen. Han kan vara den häftigaste människan någonsin. I alla kategorier. Nu ska jag sova har en hel Karlstad-helg att orka med…
Idag börjar det
Först ett seminarium, sedan konsert, imorgon: Karlstad. Jodå, fullt upp av roligheter som jag just nu stressar ihjäl mig för. Om tre timmar ska jag vara på skolan tills dess ska jag ha läst på det sista inför seminariet, börjat packa och göra iordning lägenheten för avfärd och göra en annons. För efter seminariet, då blir det raka vägen (nästan) hem till Jessie för idag är det Danko Jones. Och tåget imorgon går tidigt. Det blir bra det här, jag ska sluta svamla och sätta igång. Är så glad att det spritter i hela mig, eller är det stressen?! Äh, vem vet? Vem bryr sig? Nu kör jag!!
[ad#Nelly banner]
Sötaste pillan
Igår hos farbror doktorn fick jag medicin. Idag hämtade jag ut den och dra mig baklänges men är det inte det gulligaste någonsin? En rosa och vit kapsel. Sådär fint gammelrosa är den. Så skramlar den, så jag hör den nästan hela vägen ner till magen. Tur att jag är lättunderhållen, för det är himlans skoj att äta medicin nu.
10.15-12.00
Det var då jag hade föreläsning idag. En timme och 45 minuter enligt schema. Det var en gästföreläsare vi hade, någon författare. Efter lite information från vår vanliga lärare började killen prata vid 10.30. Efter två minuter slutade jag lyssna. Killen bredvid mig smaskade på ett tuggummi, tre tjejer snett framför satt och fotade sig själva och fnissade hysteriskt högt. Jag satt och skrev. Lyssnade lite sporadiskt. Ibland sa han intressanta saker, däremot inget som jag kommer ha nytta av. Jag vill inte skriva en bok utan bokstaven e. Jag vill inte skriva om Strindbergs böcker genom att sätta alla ord i bokstavsordning. Det är inte min grej. Så jag skrev om min bok. Den jag vill skriva. Min idé finns nu i punktform i ett anteckningsblock.
11.00 fick vi paus. Tio minuter. De fnittrande tjejerna gick hem. Killen spottade ut sitt tuggummi. Min bok i punktform var klar. Bestämde mig för att lyssna när lektionen återupptogs 11.10. Det var som att tiden gick baklänges. Det han sa var ganska intressant, eller kunde varit. Han pratade med samma tonläge i nästan två timmar. Ingen kan finna det intressant. Ingen kan finna den orken att lyssna på ett och samma tonfall i två timmar. Jag tittade på studenterna runt omkring mig istället.
11.45 frågar författaren om vi har några frågor. En dold glädje sprids inom mig, vi kommer få sluta tidigare. Men det fanns frågor. Typ två, sen fortsatte han prata ändå. 12.00 börjar alla skruva lite på sig, packa ihop sina saker, ta på sig jackor, några lämnar salen. 12.05 blir han tyst, en snabb applåd och jag lämnar salen tillsammans med mina klasskamrater. Undrar om han verkligen var klar då, eller tolkade vi en konstpaus som slut?
Svar på kommentar
Fick en kommentar av None förut:
”Tycker du verkar sjuk ofta, kanske ska kolla upp det? Och var lite mer positiv i bloggen så blir den roligare att läsa.”
Du har rätt i att jag är sjuk ofta. Lite febrig, krasslig, trött, magont osv. Jättegulligt att du bryr dig, men jag går redan hos läkare. Idag besökte jag min nya läkare i Malmö för första gången. Att bara dålig ofta tär lite på min ork och därför har det tagit ett tag innan jag orkat ta tag i det igen. Jag har nämligen i flera år varit på dussintals undersökningar och får olika svar varje gång. Men jag försöker se positivt på det hela och det är väldigt sällan jag låter det påverka jobb och skola. Trots att det kanske inte alltid går igenom i skrift.
Just nu är jag inne i en jobbig period med mycket ont och framförallt mycket stress och har lite svårt att vara positiv när det mesta jag har inom mig inte är positivt. Sen så kan jag tycka att det finns en del glädje i bloggen också, men det är ju en smaksak. Däremot får du gärna ge mig tips på vad du vill läsa om. Skriv en kommentar och säg vad jag ska skriva om.
Det gäller er alla. Vill ni läsa om något speciellt är det bara att skriva en kommentar så ska jag göra mitt bästa.