Igår efter jobb mötte jag upp min väninna och hennes hund. Det var dags för en hederlig aw. Vi gick till Pickwick Pub där hunden Kerstin fick en skål med vatten och korv och vi människor fick vin och hamburgare. Det var stundtals lite stimmigt då det var många som ville fira fredagen, men Kerstin låg lugnt i soffan och spanade på folk.
Bordet bredvid oss började fyllas på med ett par yngre män och Kerstin raggade och njöt av uppmärksamheten. Lute senare kom de unga männens äldre kollegor, en efter en klämde de sig i soffan bredvid Kerstin och kelade med den sötaste hunden på stället. So far so good. Det var väldigt trevligt, tyckte vi alla tre men beslutade oss ändå att det var dags för en promenad med Kerstin.
Just som vi klädde på oss säger en av männen: Ska ni redan gå? Vi har ju bara hunnit kela med hunden.
Jag reagerar som jag tror de flesta tjejer skulle göra när en 25 år äldre man säger en sån kommentar. Jag ler artigt och säger att vi ska gå nu. Och jag blir så arg för att jag reagerar så. Genom att inte ifrågasätta så uppmuntrar jag och det är det sista jag vill. Det skulle varit mycket bättre att bara fråga ursäkta vad sa du? eller tycker du att det där var lämpligt? Det finns ingen anledning att skälla och gorma, men att ifrågasätta är det minsta jag kan göra. Klockan var inte mer än 19 och han hade kunnat vara min far.
