Nu drar jag ner till Falsterbo och myser med min mamma. Sådär såg det ut i somras när jag var och promenerade där nere. Idag ser det nog lite gråare ut.
Etikett: Familj
Jag har tupplurat framför tv:n hela dagen
Fortfarande alldeles gäspig och trött, så det får bli tidigt i säng idag. Har nog lite sömn och vila att ta igen. Men inte kan jag hålla mig lugn för länge, sitter och skriver en lista på allt som ska göras imorgon. Min pappa kom förbi förut med lite post och påpekade hur blek jag var. Det är sådant man blir glad av att höra, haha.
Spillde soppa över min telefon förut. Den blev helt dränkt. Splash! Så nu har jag en telefon som doftar soppa. Den verkar funka, men fuktskador kan ju vara luriga. Ibland är jag allt klantig. En av mina gamla telefoner blev dränkt i kaffe, det där med värma vätskor och telefoner verkar inte vara min grej. Och inte lär jag mig av mina misstag heller. Nej, nej…
Hotellfrukost
Ligger på hotellrummet och myser. Det vill säga, jag har inte riktigt orkat klä mig och göra mig iordning efter duschen… Men snart. Magen börjar kurra och hotellfrukosten hägrar. Och sen så ska jag bege mig mot Solna för några timmars mys med min lilla Gudis tillika systerdotter. Kort och mycket informativt fick det bli nu. Inte riktigt vaken än…
[ad#La Redoute banner]
Loppisfynd
Efter att ätit så mycket brunch att jag var både yr och hög gick jag på loppis. Självklart skvallrade jag och min bror om helgen, släkten och annat skoj under tiden vi tryckte brunch. Café Ceder var vi på, de har stans bästa brunch. Det står så på en skylt i alla fall.
På loppisen på Drottningtorget finns mycket fint och minst lika mycket skit. Såg en gubbe som köpte en gammal fjärrkontroll. Och jag blev sugen på militärens (eller säger man arméns?) underställ. Fingrade länge på en snygg retrolampa som jag inte hade kontanter nog till. Letade udda kaffekoppar i mormorsstil och höll på att komma hem med fler ljusstakar. Till slut blev det en kofta. Den på bilden. Det fattas en knapp, men den låg i fickan. Annars finns en knappaffär i Malmö jag var sugen på att besöka. Koftan är lite för stor, jättetjock och döhäftig (bilden gör den inte riktigt rättvisa). Med den koftan kommer jag inte behöva en vinterjacka, bara mössa och vantar. Och mycket billigare än en jacka var den också. 40 riksdaler spenderade jag på den. Lätt värt.
Världens vidrigaste dröm
Inatt drömde jag att min mamma var döende. Hon hade tre dagar kvar att leva. Jag var den enda som tog hand om henne, men var rädd för henne. Vågade knappt vara nära henne. Jag var mest arg. Så till slut kom min bror och någon annan (tror det var min mormor som varit död i flera år). Då bröt jag ihop och störtbölade. Vaknade av att jag låg och snyftade i sängen.
Ville ringa mamma och kolla så hon var okej, men det är kanske inte så populärt klockan tre på natten. Ville ha någon bredvid mig i sängen att gosa in mig i, men inte heller det fanns. Förutom min kramkudde. Och anledningen till att jag drömmer så här hemskt är med största sannolikhet för att jag började skriva på en grej om mammas cancer (hon blev friskförklarad för massor med år sedan). Men ändå en vidrig dröm.
En tisdag med Sophia
När grannens flyttgubbar väckt mig genom att slå sönder en lampa i trappen var det lika bra att stiga upp. Ja, klockan var nästan tio så samvetet lät mig inte ligga kvar i sängen längre. En lång dusch senare klädde jag på mig och cyklade bort till Entré. Hade en del tråkiga måsten att inhandla och passade på att kika på lite kläder samtidigt. Kom bland annat hem med underkläder från Monki. Vilka gör de absolut skönaste (och snyggaste) underkläderna jag någonsin använt.
Eftersom jag glömde äta frukost så köpte jag med en falafel hem till brunch. Så kom Johan och vi skruvade och borrade. Eller Johan borrade och jag tittade på. Det blev nästan jättesnyggt. Med väggar byggda 1942 bör det bli lite tokigt. Lite sten, tegel, luftfickor och annat skumt finns i väggarna. Så det får bli att fylla igen 4 hål och borra och fixa en gång till. 10 bra av 14 hål tycker jag är ett bra betyg. Blev till att dammsuga lite efter borrningen. Förstår inte de som låter borrdamm ligga kvar flera dagar efter. Känns rätt äckligt. Aja, nu ska jag förbereda för imorgon sen lägga mig i sängen med boken och kela.
Min eftermiddag
Mamma kom och hämtade upp mig. Vi skulle på klänningsjakt. Närmre bestämt frackklänningsjakt. Första stället bjöd inte på så många fina klänningar. Andra stället fick vi jackpot nästan direkt. En fantastisk klänning som passade mamma perfekt. Och mamma såg så lång och slank och alldeles jättefin ut. Både modell, material och färg var verkligen som gjorda för mamma. En lätt stolt dotter är jag faktiskt, det är inte alla som har en så fin mamma.
Eftersom klänningshoppingen gick så snabbt hade vi massor med tid över. Vi fortsatte på Clas Ohlson med skruv och pluggshopping. Jag fick världens bästa hjälp av en kille som hette Jörgen (om jag inte minns fel). Skruv, krokar och plugg till fyra olika saker i olika typer av väggar och en förvirrad tjej som försöker förklara, stackare säger jag bara. Vidare var det mattor, en till mamma och en till mig (tack mamma, den blev sjukt bra på plats). Avslutningsvis blev det en fika. Med en sockershock som hette duga kom jag hem efter en alldeles mysig dag med min fina mamma.
Gunnar
Dunderförkylningen Gunnar är och hälsar på mig. Fyy, var längesedan jag var så här dålig. Men jag har inte tid att vara sjuk så jag kör på som vanligt. Ska dock tokdäcka i min säng nu, klockan nio…
Det var inte det jag egentligen tänkte berätta. Min morfar ligger på sjukhus, ingen som vet vad det är riktigt men han ska tydligen ligga kvar. Mamma ska resa bort imorgon. Det var precis samma som när mormor dog, jag var sjuk, mormor låg på sjukhuset och mamma var utomlands. Det är en obehaglig känsla jag har, men hoppas att jag har fel. Det är svårt att beskriva känslan av igenkännande, rädsla och lugn, men en sak är säker, jag gillar det inte. Väntar på ett positivt besked, ska nog vänta sovandes så Gunnar försvinner…
Min mommo
Min mormor var en helt underbar kvinna. Visst, även hon hade sina dåliga sidor hon ringde varje morgon när jag var liten till oss, en stressad småbarnsfamilj med två trötta och sega ungar som aldrig gjorde som mamma sa, eller min bror gjorde som mamma sa jag var den busiga. Mommo ville alltid att man skulle äta mycket helst dubbelt så mycket som man fick plats med i magen. Och för att inte tala om vett och etikett där var hon likt Gestapo. Men även dessa lite sämre sidor av henne är idag bra minnen. Min mommo ställde alltid upp för mig, min familj och för alla andra som behövde hennes hjälp. I flera år tog hon hand om mig efter skolan, fixade mat, hjälpte med läxor, lekte, hon gjorde mer än vad man kunde förvänta sig. Det finns vissa saker jag aldrig kommer glömma. Mommo lät oss, mig och min bror, alltid äta pannkakorna med fingrarna och efter pannkaks ätningen spelade vi svälta räv. Mommo, min bror och jag. Vi satt i hennes kök och spelade svälta räv.
Mommo var duktig i köket, trots att hon alltid missade att rensa fiskben. Men det var tre saker hon gjorde bättre än någon annan. Kåldolmar, som hon bjöd hela släkten på en gång om året, vad jag kan minnas var det alltid bra stämning de kvällarna. Mommolad, det var hennes hemmagjorda apelsinmarmelad som hon fick massproducera varje vinter. Dessa två gjorde hon för hela släkten, den sista var för mig. Finska pinnar! En torr liten kaka som var det bästa som fanns. Mommo gjorde finska pinnar ett par gånger i veckan till mig när jag kom från skolan. Åhh, vad jag kunde äta finska pinnar.
Så småningom blev hon sjuk, hon som var den sociala och aktiva pensionären orkade inte lämna sin lägenhet. Hon satt i sin fåtölj och såg på tv hela dagarna. Då blev det lite ombytta roller, jag hjälpte henne handla mat, fixa med hennes syrgas, städa till henne osv. Försökte komma så ofta jag kunde, men det blev svårt med skola och jobb speciellt nr jag flyttade från Skanör. Men en gång i veckan försökte jag hälsa på henne. Bara sitta där och prata med henne, se på tv när hon var trött, bara vara sällskap. Hon pratade med mig. Jag var den som lyssnade. Det är inte lätt som 18-åring att höra sin mormor ifrågasätta varför hon fortfarande levde. Det är inte lätt som 18-åring att förklara hur mycket sin mormor betyder. Hon sa till mig att detta kommer bli den sista julen hon skulle få uppleva. Det blev det inte. Mommo spenderade många år bara sittandes och vänta på att få dö. När mommos syster plötsligt gick bort, satt mommo i kyrkan på hennes begravning och önskade att det var hon som låg där. Hon hade redan planerat sin egen för många år sedan.
Det sista minnet av mommo när hon var riktigt glad var hennes sista jul. Vi var hemma hos oss på julafton och vid maten blev hon trött, så vi la henne i soffan så hon kunde se och höra oss, så hon kunde vara med. När vi sedan sjöng en snapsvisa, ligger mormor där i soffan och sjunger högre än oss alla andra och skriker skål, som om det vore hennes sista skål. Tre och en halv månad senare ringer min mamma och väcker mig halv sex på morgonen, jag visste precis vad det handlade om. Mommo blev 79 år.
Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, min mommo. Det är med glädje jag tänker på henne, samtidigt som kniven i hjärtat vrids ett varv. Saknaden blir större för varje dag. Jag har bara varit på kyrkogården en gång på över tre år. Det är inte för att det är jobbigt att gå dit utan för att jag minns henne inte där. Jag minns henne varje dag hela tiden. Varje gång jag ser en gul tulpan, varje gång jag ser en torr kaka, varje gång jag tar på min axel eller ser mig i spegeln.
Jag vet att hon har det bra, att det var detta hon velat länge, men tänk om jag kunde få tio minuter med henne. Bara tio minuter….