Jag måste klippa lugg igen!
Kategori: I huvudet på
Den som söker skall finna
De senaste dagarna har jag varit vad man kan kalla för lite nere. Vi kan kalla det höstdeppig, det som jag tidigare tyckt varit det löjligaste någonsin. Varför blir folk deppiga för att en av årets bästa årstider kommer? Nu är visserligen inte jag den typiska svensken, för jag älskar alla årstider. Och antagligen är min höstdepp helt oberoende årstid. Oavsett anledning så har jag varit nere.
Helst vill jag ha mjuka kläder på kroppen, mysa under täcket och vara ledig. Men så kan det inte vara. Således har jag sysslat med det jag gör bäst, letat fel. Vad är fel i mitt liv som gör mig deppig? Otålig som jag är kan jag inte låta mig vara deppig några dagar utan en ordentlig rannsakan.
Är det för att jag inte dejtar någon speciell? Har under sommaren dejtat en på alla vis härlig kille, men för dryga två veckor sedan bröt vi dejtande och beslutade att vänner kanske är mer rätt väg. Det är ju visserligen tråkigt, speciellt då jag är kramnarkoman och han en utomordentlig kramare, men det borde inte göra mig deppig. Lite öm i hjärtat men inte mer.
Sen var det slut på konkreta ledtrådar. Då får jag söka vidare i arbetslivet, där jag nyss fått en befordran och utvecklas för varje dag som går och har himla roliga kollegor. Märkligt om det skulle göra mig depp. Söker vidare i min fritid som är fylld av fantastiska vänner, härligt socialt umgänge och … Kreativiteten! Var är den?!
Det jag tidigare brann för och som gjorde att tiden omkring mig försvann. Borta! Kreativiteten och inspirationen är puts väck. Jag minns knappt när den drev mig framåt sist. Visst sprudlade det lite på min semester, men inte ska det krävas total ledighet för att det som liksom är jag ska komma till ytan.
Jag har alltså funnit svaret till mitt depp, nu ska det göras handlingsplaner och listor för att finna det som saknas. Ta mig ur vardagen, stänga tv:n, använda båda hjärnhalvorna och göra det som får mig att må bra och vara en gladare person. Helt enkelt starta nya projekt!
Var är orden?
Satte mig ner för att skriva en text till er. En text med mening, innehåll och djup. Inte en text om dansande kossor, förkylningar eller träning. En riktig text. Som berör, får läsaren att tänka efter och liksom lämnar ett litet spår hos läsaren inför framtiden. Det gick… sådär.
När skrev jag sist en text som berörde? När arbetade jag på min bok sist? Vad hände med mina ord? Numer skriver jag rapporter, businessmail och jobbannonser. Nu är det dags att finna orden. Höstkvällar och skrivarstuga. Kanske några recensioner, krönikor och något kapitel på boken. Nu jäklar ska skrivarglöden tillbaka!
Vad vill ni att jag ska skriva om? Livshistoria? Fiktivt? Krönikeformat?
Sån är jag
Dagens tecken på att jag är icke-frisk:
– avsaknad av hunger och matlust
– total trötthet sedan tre dagar
– feber (som dock dövats med Panodil)
Dagens tecken på att jag är jag:
– tvingar i mig mat
– gör i skrivande stund mig redo för ett glas vin på lokal tittandes på fin grabb som spelar fin musik
– har gett mig fan på att helgens planer INTE ska störas av lite krasslighet (förutom möjligen dammsugningen…)
Ska vi förresten dra igång det här med bloggen på allvar igen? Vad vill ni veta? Vilka inlägg är favoriter? Ska jag spendera teknisk energi på att koppla samman bloggen med Instagram?
Ensamhelg?
Tänkte jag skulle träna idag också men duschar nog istället. Efter gårdagens träning i alla dess slag är jag rätt mör i kroppen. Om man säger så. Idag är starten på helgen utan kvällsplaner. Folk är upptagna med utbildningar, bröllop och andra fester jag inte är bjuden till. Om jag är bitter? Nja, efter nattens fyra timmars sömn är det rätt skönt att vara planlös en fredag. Imorgon spritter det däremot i vindrickartarmen och dansbenen. Vinka om ni vill dela berusning med mig imorgon!
Jag lever och frodas
Lusten för bloggen är det sisådär med, istället gör jag annat. Som jobbar, åker på bröllopsweekends på Tjörn, dricker vin om tisdagar, ser OS och försöker nyttja sommarens sista dagar. Eller, jag är rätt nöjd med höstvindarna som dragit in, är ju en sucker för årstidsförändringar. Har insett hur rörigt livet är, hur snabbt tiden går och hur mycket lust och humör avgör ens tillfälliga intressen. Jag har tappat något och vunnit annat, men ska ge mig ut på jakt efter tappade ting. Kryptiskt som sig bör. På återseende när lusten slår till eller från igen!
Med tårar i öronen
Var extra trött ikväll och skulle somna tidigt. Lade mig i sängen med sista avsnittet av Californication, men det var så sorgligt att det omöjligt skulle gå att somna efter och någon fortsättning finns ju inte. Slog på ett sommarprat av Elsa Billgren. Det var också sorgligt om än lyckligt samtidigt.
Då kom krampen. Flera gånger i veckan har jag kramp i ena eller andra foten, ibland i vaden. Idag var det värsta någonsin. Kramp under foten och ovanpå foten och knäveck upp i baksida lår. Samtidigt. Efter tio minuters fruktlöst krampbekämpande grät jag av smärta. Vilket i sig känns dumt då krampen antagligen orsakas av vätskebrist (som jag försökt råda bot på genom två liter vatten både igår och idag, jag har mest blivit kissnödig, torr på tungan och illamående. Imorgon går jag till apoteket och tar reda på vilken brist jag har).
Där sitter jag i min säng och gråter för lite obotlig kramp. Tänker att ambulans nog är lite väl dramatiskt. När jag ändå var igång grät jag allt jag kunde för saker som kanske inte är gråtvärdiga egentligen, men man får passa på. Nu ligger jag här paralyserad av rädsla för mer kramp, med mascarastreck över ansiktet och salta tårar som runnit in i vänstra örat, fortfarande med torr tunga och kvällen börjar sakta närma sig natten.
Tvivel
En blandad helg efter en rörig vecka. Jobbet går för bra och jag jobbar mycket får mer ansvar och finare uppgifter. Kärleken är som sig bör för den eviga singeln trevande, tveksam och förvirrad. Det är sommarvärme och jag tränar för milen. Och tvivlar. Mest på mig själv, mina förmågor, kunskaper och attribut. Får pepptalk av viktiga personer, tränar bort tillfällig frustration och grubblar. Träffar fina personer, äter god mat (kanske inte så ofta som man bör äta, men ändå…), skrattar med vänner medan hjärnspöken retar mitt inre. Borde träna, städa och jobba lite men behöver nog mest av allt vila, ta hand om mig själv och bli pillad i håret av betydelsefulla personer. I alla fall för en dag.
