Vink vink!

Den där lustiga minen har jag inte alltid när jag vinkar, men visst skulle det göra livet lite roligare?! Igår såg jag Sverige förlora mot Ungern hos Emma och Erik. Deprimerande resultat men urbra sällskap. Och mat, fast att Emma klagade på pepparn hos själv hällde i. Hon är allt för söt ibland.

Nu ser jag solen kämpa för att nå fram genom den grå himlen och självklart hejjar jag på solen! Ska borsta tänderna och möta upp tjejerna på stan nu snart. Och mitt största bekymmer är ju kläder och skor. Jag må älska sensommaren som årstid, men kläder är svårlöst då antingen fryser man eller svettas och jag vill ju vara lagom. Beslutet är jeans, trekvartströja och poncho. Så kommer vi till fötterna; strumpor och converse eller barfota och ballerina? Herregud vilka problem jag har idag!

Lite bättre

Dagen vände, men känslan finns kvar. En god natts sömn kommer göra mig gott och imorgon vaknar jag med nya krafter. Tills dess äter jag chips med dipp till middag och är lite skör i soffan. Kanske ser jag en sorglig film och gråter lite, fast mest behöver jag nog en komedi och skratt. Äsch, nu släpper vi detta, imorgon är det ju helg (fast jag är ledig heeela helgen, så vill någon leka får ni hojta)

Frukostkaffe

Sitter här och vägrar frukost. Kaffe får det bli, enbart. Jag misslyckades rätt kraftigt med att vakna idag, tjugo i elva ringde mamma och väckte mig då är ju frukosttiden över sedan länge. Men hon ville inte prata med mig när jag var nyvaken, jag har tydligen en förmåga att vara otrevlig då. Desto trevligare var jag när ett samtal från Manpower kom fem minuter senare. Och nu en timme senare har jag även pratat med Joblink och skickat ansökan en ansökan. Jag är på hugget idag. Kanske för att ta igen de nästan fyra timmarna jag sov efter klockan ringde.

Så det här med bilden… Jag tror att jag är förlåten för att jag är osminkad i glasögon med sovfrisyr och sovkläder på bilden om jag lägger till en häftig funktion. Även den konstiga minen är därmed förlåten. Nästa gång jag har smink ska jag ta bilder så ni kan se att det finns en relativt normal tjej inom mig. Att hon bara döljs av pyjamas. Men det är faktiskt så att när jag sitter hemma vid datorn och letar jobb känner jag inget jättestort behov av mascara och snygga kläder. Nu ska jag fortsätta vara effektiv så jag kan ta lunch med gott samvete om en stund.

Är detta hösten jag blir vuxen på riktigt

Till åldern är jag 27. Och ett halvt. Till livssituationen, inte riktigt så. Men ambitionerna är höga. Ambitionerna att bli den bästa Sophia jag någonsin kan bli. Sluta vara bitchig mot mina vänner när jag har pms utan istället vara glad och bjuda på mig själv. Inte döma andra människor. Det har jag försökt i flera år och tycker oftast att det går bra, men man kan alltid bli bättre.

Jag tänker att mitt hem ska vara städat och undanplockat. Alla mina saker ska få en alldeles egen plats och där ska den spendera sin tid när de inte används. Det är ju ändå rätt äckligt med ett smutsigt och rörigt hem. Alla mina små projekt ska också avslutas, så att jag kan starta nya med gott samvete. Känslan av att färdigställa något är oslagbart. Så är även känslan av ett rent hem, som inte behöver panikstädas inför spontanbesök.

Ett heltidsjobb är viktigt för att vara vuxen på riktigt. Det har jag kämpat för i flera månader och kämpar fortfarande hårt för att det ska bli verklighet. Det finns ingen i världen som är mer taggad för att jobba heltid än jag. Helst lite mer än heltid, men man kan inte få allt man önskar.

Dessutom så ska jag ta hand om min kropp. Att vara noggrann med vad jag äter. Färdigköpta köttbullar är inte så gott och så innehåller de massa konstigheter. Egenrullade är mycket godare och dessutom vet jag exakt vad jag stoppar i mig. Halvfabrikaten ska ut, det är ju roligt att laga mat själv. Och gott. Sluta äta laktos, det får ju min mage att göra ont. Ändå fuskar jag ibland. Dessutom ska jag bli mindre fläskig, alltså bli duktig med att motionera regelbundet.

Om alla mina ambitioner blir uppnådda blir jag kanske vuxen på riktigt. Det är kanske inte jättetroligt att allt uppnås. Jag menar jag är rätt dålig på att dammsuga en gång i veckan och packar inte upp väskan så fort jag kommer innanför dörren. Soffan och chips är oftast skönare än motion, dock bara tillfälligt. Även om jag strävar efter en ouppnåelig perfektion, så är det något att jobba emot. Bättre att bli vuxen på riktigt än att hamna i ett förfall och en tro på att man är tio år yngre än man egentligen är. Tror förresten också att man mår bättre av det; att jobba mot något, att ta ansvar för sitt liv.

Från depp till pepp

Hög musik och lite städande plockar bort allt depp från detta sinne. Den svenska björnstammen hjälper massor. Dock inte mot huvudvärken, men den får jag väl leva med. Och så har jag fått ett infall och vill flytta till Köpenhamn, det vore väl sköj? Så kan jag ha brutit min tå nyss, med hjälp av ett läppglans. Faller de från tillräckligt hög höjd är även de onda och min tå röd och svullen. Nu ska jag hoppa in i en vindtät bubbla så håret inte rufsar till sig i stormen på väg till Emma och Erik. För jag har borstat håret idag, borde göra det oftare är även konstaterat. Har tänkt så i tio år, men inte tusan blir håret borstat oftare för det.

Det är tillbaka!

Efter flera månader av frånvaro har det slutligen återvänt; sofftäcket. Nu ligger det där och myser i soffhörnan redo att hålla mig varm. Försöka i alla fall, det är ingen lätt uppgift. Liksom i vintras funderar jag återigen på att skaffa mig ett extra element. Men vad är bäst, ett extra element eller en värmefläkt? Vad är skillnad i energiförbrukning? Eller är det kanske mest ekonomiskt och miljövänligt att elda?! Nej, eldningen verkar vara sämsta förslaget. Jag vill ju slippa tre lager med kläder, mössa och halsduk inomhus i vinter. Så värmefläkt eller element?

Tänkte jag skulle bli mästarinna på soppa

Soppa är ju gott och värmande, det är två saker jag gillar väldigt mycket. Tänkte att jag ska förfina mina kunskaper inom soppkokning och börja kalla mig mästarinna. Igår gjorde jag ju kycklingsoppa, den har jag just ätit till lunch också och det finns mer kvar till middag. Toppenbra. Till soppan äter jag alltid en knäckemacka eller annan form av bröd men oftast knäcke med ost. Mamma gjorde alltid så, jag undrade länge varför. Tänker att det är för att det inte ska skvalpa så mycket i magen. Om jag ligger på rygg och guppar med magen så kan jag höra hur det skvalpar. En gång skvalpade jag så mycket att jag kräktes, sedan dess är skvalpandet i magen inte lika skoj då känns det bra med en knäckemacka som minskar skvalpandet. För soppa är ju bara bra. Nej, nu får det vara färdigsvamlat för ett tag. I alla fall om soppor och skvalpande.