Imorgon blir jag av med oskulden

Ullaredoskulden det vill säga. Jag vet inte riktigt vad jag har att förvänta mig faktiskt. Min ena reskompanjon har en inköpslista lång som ett A4, den andra ska köpa tandpetare. Jag ser fram emot skooutleten utanför. Och blir man av med en oskuld så ska man kliva upp tidigt. Klockan fem blir jag hämtad. Innan dess ska jag göra mackorna, för inte ska de göras idag färskast är godast. Och eftersom frukostmackorna ingår i mack-vm (i mitt huvud) så är det viktigt att de är bäst. Hur ska detta sluta…? Avger rapport imorgon.

Jag förstår om ni saknat mig

Jag har ju nästan saknat mig själv. Och jag har ändå varit med mig själv hela dagen lång. Jobbat ett tio timmars pass och blev glad över att Åhléns hade öppet till åtta. Fick mig ett par strumpbyxor och ett linne med mig hem. Storshoppade smörgåstillbehör på Coop innan jag äntligen landade hemma. Jag har ansvaret för mackorna till frukosten imorgon. Jag ska på utflykt nämligen och tar mitt ansvar på fullaste allvar. Tjejerna kommer aldrig ångra att jag gjorde mackorna. Jag kommer göra de så bra att jag alltid kommer få göra mackorna. Har tränat på jobb idag. Nästan 60 mackor har jag gjort som uppvärmning.

Ikväll blir det jobb framför datorn. Är så trött att tändstickor behövs för att hålla ögonen öppna, men jag måste ju göra mitt styrelsejobb. Och på söndag har jag hela dagen på mig att plugga (om jag lyckas hålla mig vaken och jobba klart idag dvs…)

Kvällens syssla: Öppna post

Jag förstår inte vad som har hänt. Har över en veckas post i en hög framför mig. Är det verkligen möjligt att jag har så mycket att göra att jag inte hinner öppna min post? Helt galet. Så nu ska jag öppna post och se Idol. Runt 60 namnskyltar ska också bli klara idag. Men förflyttar mig kanske till sängen efter Idol, är helt dundertrött och imorgon väntar mastodontpass på jobb.

[ad#Nelly banner]

Som en puttrande gryta

Huvudet värker, något där inne ligger och pyr. Som glöden i kolen eller en puttrande gryta. Bihålorna pulserar lite lätt och trycket är onormalt högt. Såhär har det hållt på i flera veckor. Bihålor och huvud som i otakt smärtar. Orken sviker, men jag fortsätter ändå. Med hjälp av panodil försöker jag döva med dåliga resultat. Hur blir jag av med känslan av att huvudet håller på att falla sönder?

I’m back

Sitter i min soffa. I en tyst lägenhet, det enda som hörs är fingrarna på tangenterna. Inga människor i närheten, inga möten, ingen utbildning, inga ärenden. Bara jag och min dator. Snart ska jag sätta på tv:n först ska jag njuta av ensamheten och tystnaden och mitt hem. Okej, jag var inte borta så länge, men det var mycket under tiden jag var borta. Upp till Stockholm, tre möten en business middag. Hotell med tre andra. Vaknade visserligen ensam, men inte hemma. Till tåget mot Malmö, en timme på stan med ärenden sedan utbildning på jobb. Nu är jag äntligen hemma.

Utbildningen var förresten grym. Nu kan jag allt om ost. Nej, det kan jag inte, men lite mer än tidigare. Om ostfamiljer, vårt sortiment, bakterier, pastörisering, mognad, lagring och massa annat skoj. Och så smakade vi på all ost, såklart. Fick en liten bit med mig hem också. Så jag ska ha lite ostkalas med mig själv en dag. Nu ska jag se Skånefruar och låta bli att förbereda mig för seminariet imorgon. Det gör jag imorgon istället.

Med solen i ögonen

Såhär ser jag ut nästan hela tågresan. Eller… Jag har förberett mig inför morgondagens seminarium, men jag blir lite lätt illamående och sömnig av att läsa och tänka. Ska ta en filmpaus nu, vila och köra järnet lite senare istället.

På perrongen blev jag påkörd av en väska. En gubbe som först rammade mitt ben för att sedan mosa mina tår. Jag skrek (eller mer sa argt) AAAJ, vad fan gör du?! Så gick jag därifrån. Någon sådan vill man inte vara nära, jag gillar mina lemmar och föredrar att behålla dem hela. Gubben såg lite chockad, arg (för att det mitt fel att han kör på mig???) och ursäktande ut.

Väl på tåget ångrar jag kaviaren till mitt ägg på frukosten. Killen bredvid är ju en heting. Visserligen typ tio år äldre än mig och med ring på fingret. Men vad har det för betydelse, jag vill ändå inte lukta kaviar bredvid ett snyggo.

Vaknade upp ensam på ett hotellrum

Somnade dock med tre andra personer. De skulle med tidiga tåg så jag fick lite sovmorgon (07.30) och är alldeles nu redo att gå ner för frukost och sedan vidare till mitt tåg. För idag kommer jag tillbaka hem. Det var första natten ifrån min lägenhet, lite sorgset faktiskt. Som att lämna en bebis. Skriver från tåget sen igen, mellan allt plugg.

Fikapaus

Efter de två första mötena har jag haft en fikapaus. Gick till Waynes och köpte med förfriskningar slog mig ner i konferensrummet och såg sista avsnittet av True Blood säsong tre. Lite Sophiatajm helt enkelt. Nu inväntar vi möte nummer tre med efterföljande middag.

Imorse åkte jag med båttåget. Det fattades något sa hon som jobbade på tåget, det gjorde att det gungade som på en båt. Blev svårt att plugga då, men självklart löste jag det. SuperSophia som jag är…

Det var ingen dröm

Jag fattade noll och ingenting när klockan började ljuda klockan fyra. Nu har jag duschat, tvättat håret och är nästan samlad. Tre och en hav timmes sömn är för lite. Att stiga upp mitt i natten är sjukt. Och inte får jag sova på tåget heller, då ska jag ju plugga. Jävla mig. Jag knaprar magsårmedicin men hade behövt uppiggande. Tur att jag har gratis kaffe på tåget. Som om det skulle hjälpa…

Om jag uppdaterar dåligt idag är det för att jag först däckade på tåget. Därefter spenderar hela dagen med att försöka hålla mig vaken på de tre mötena och den avslutande middagen. Och för att jag till sist inte lyckas hålla ögonen öppna efter jag klivit in på hotellet. Det kan ni väl ha överseende med?