Idag har jag varit hemma hos Emma och Erik och lagat pasta carbonara. Ja, och ätit och umgåtts och handlat inför morgondagen. Innan dess körde jag en galet svettig powerwalk i 27-gradig värme, utomhus alltså, och så har jag skrivit lite mer. Och vad som händer imorgon får ni såklart reda på imorgon! Godnatt alla fina.
Jessica väckte mig idag och frågade om jag ville hitta på något. Jag avskyr att bli väckt och som straff bjöd jag med henne på en powerwalk. Morgonträning när den är som bäst! En svettig timme senare kom jag hem och fortsatte min träning med styrka, har typ redan träningsvärk, haha. Men bättre än alla gym i världen är det i alla fall.
En timmes powerwalk och det dåliga humöret är som bortblåst. Istället är jag inspirerad och fylld av energi. Och skakig… Gjorde några dödliga övningar för armar och mage efter att jag även utnyttjat det faktum att jag bor fyra trappor upp utan hiss. Passade på att gå i lite för korta shorts och ett litet linne för att maximera solbrännan på powerwalken (förlåt till er som bländades av mina vita och dallriga lår). Nu måste jag slänga mig i duschen för att sedan utnyttja min energi innan jag ska på middag framåt kvällen.
Min promenad gick ju sådär. Om ni såg en tjej som haltade på båda fötterna och hade ena handen på rumpan i ett försök att powerwalka, så var det jag! Nämligen såhär att min högra fot är fylld av blåmärke och skor är en pina, min vänstra fot har ett otrevligt blödande skoskav och min högra skinka/lår har en muskelsträckning. Blåmärkena är från förra helgens fotboll och gör mer ont än någonsin. Skoskavet är från mina svarta pumps en skomakare förstört. Sträckningen är från en cykeltur. MEN det var ändå skönt att komma ut. Nu fattas bara en snygg massör som tar hand om min rumpa och mitt lår. Det borde vara emot lagen att vara typ skadad utan att egentligen ha gjort något alls.
Det blev inte alls någon powerwalk idag. Så går det när två förvirrade brudar försöker göra något. Så jag tog en lite lugnare promenad som avslutades på Willy’s med matinköp. Kan inte påstå att kylen är full, men den ekar inte längre i alla fall. Annars har dagen gått från deprimerad till glädjerus och verkar avslutas någonstans mittemellan med ett leende. Så har jag ställt försvarets hudsalva någonstans där jag inte hittar det. Det är just nu i denna minut mitt största problem (de andra har jag förträngt för tillfället)
Läste just att maten i Nordkorea kommer ta slut. Att folk tvingas äta gräs, bark och löv för att överleva. Jag har svårt att få grepp om detta, kan inte förstå. Född och uppväxt i ett i-land har jag svårt att greppa hur maten skulle kunna ta slut. Visst kan maten i kylen ta slut för att mina pengar är slut, men det finns ju alltid mer i affärerna. Skulle maten i affärerna ta slut skulle min instinkt INTE vara att gå ut i skogen och plocka bär eller skjuta en hare.
Om några timmar ska jag ut i stormen och powerwalka med Jessie. Tills dess söker jag jobb, dricker upp mitt sista kaffe och betalar räkningar. Antagligen funderar jag lite på Nordkorea och det faktum att maten tar slut. Bara sådär. Slut!
… kan jag göra allt! Efter att ha vaknat, druckit kaffe och firat att vågen visade ett kilo mindre (jepp, det är sant, vägde mig tre gånger för säkerhetsskull) tog jag på mig mina snabba byxor för att svettas lite. En timmes hård powerwalk i solen. Det blir liksom hårt när jag svettas så det rinner av mig och den envisa förkylningen gör det lite tyngre att andas. Väl hemma gjordes övningar för mage, rygg och armar och sedan avslutade jag med att stretcha hela kroppen. Visst är stretching typ det skönaste som finns?! Och vet ni vad jag sedan såg? Två magrutor! På riktigt! Jag är så glad och peppad. Kanske kan ha magtröja om en månad ändå. Visst de är små mina rutor, sitter högt upp på magen liksom ovanför den fläskiga biten, men de gör mig fan lycklig ändå. Och angående bilden: mitt skrev är inte självlysande, solen träffade knasigt när bilden togs och de där osexiga plåsterna som skymtas på magen får jag dras med ett bra tag till säger sjuksyrror och farbror doktor och det är väl bäst att lyda.
Mötte upp Jessica för att möta vårsolen under en promenad. Under nittio minuter promenerade och njöt vi av solen. När vi först möttes flinade Jessica åt mitt val av byxor. Träningsmjukisar som slutar under knäet, jag var alltså halvt barbent. Jessica valde däremot en dunväst hon senare tog av sig för att inte dö av värme. Det känns lite som en seger, klädvalets seger. I Malmö har temperaturen nästan nått 20 grader idag, hoppas ni haft lika varmt och skönt var ni än är.
Nu ska ni få höra vad duktig jag varit hittills idag. Vaknade halv nio och satte mig direkt med plugget. Efter två timmars läsande gav jag mig ut på en timmes powerwalk i det gråa vädret. Valde bort stranden och gick vägen förbi mitt barndomshus, som nu är någon annans. Tog vägen genom min barndomsskog och lyckades undvika den råa blåsten. Väl hemma svarade jag på lite mail innan jag värmde mig i duschen för att sedan återigen läsa en timme och nu är klockan ett. Kroppen har hunnit kallna igen så den värms med en kopp te och nu är det dags att ta tag i jobbsökandet till ljudet av regndroppar mot fönster. Så härligt det är när allt faller samman och energin är på topp.
