I stormens öga

Okej, ännu stormar det inte så galet jag trott det skulle. Jag har i alla fall stormsäkrat lägenheten dvs dragit ner persiennerna. Läste någonstans att det skulle vara bra. Jessica tyckte det lät klokt och Max vek sig dubbel av skratt. Jag tycker det känns tryggt, om det än må vara en falsk trygghet så är det bra för mitt paranoida hjärta och sinne.

För övrigt känner jag mig lite nere. Kanske pms. Så har jag träningsvärk och imorgon tänker jag springa igen förutsatt att regnet upphört. Nu är det dags för sängen för min del, kanske blir det bok kanske serie på datorn. Känner mig liksom likgiltig såhär på kvällskvisten. Tur att det antagligen försvinner med sömnen inatt.

Var det Emil du hette sa du?

Mina fina ryskor står på led

Välkommen stormen Emil. Du är inte alls populär hos mig just i denna stund. Om exakt tjugo minuter ska jag gå ut. Du stormar och regnar. Jag vill tro att mitt hår är allergiskt mot regn så jag kan inte går ut. Egentligen är det bara nytvättat. Idag är en inomhusdag som bör ägnas åt bokläsning, tedrickande och filmseende inte långpromenad med Emil.