Vi ska på Kent ★

123 Blekinge

Nästan lika stolta som vi är över fisken på bilden är vi över våra nyinköpta biljetter till Kent. Jag fick ansvaret att skaffa oss biljetter till deras avslutningskonsert i Malmö. 30 minuter innan biljettsläpp börjar hjärtat bulta och handsvetten rinna. Det är ett stort ansvar jag fått av min storebror. Jag loggade in på Ticnet och hamnade i kö. Typ världens längsta kö. 39 minuter senare kom jag in och biljetterna var slut.

Besvikelsen. Ilskan över att andrahandsförsäljningen redan blomstrade på Blocket. Och en oväntad ilska mot Ticnet. Jag som alltid tyckt det varit dumt att bli arg på Ticnet, det är ju inte deras fel att jag slumpades långt bak i kön. Ett djupt andetag senare (och ungefär 50 försök till biljettköp senare) ansåg jag mig besegrad. En sista chans fick ändå Ticnet, jag tänkte att det kanske fanns en konsert nära Malmö med biljetter kvar. Men då fanns det plötsligt något bättre. En extrakonsert i Malmö!

Snabbt fixade jag två biljetter och syskonens lycka är oändlig (typ). Det har varit en nervös lördagsförmiddag med känslorna på utsidan, men jag gjorde det. Vi ska se Kent på deras avslutningsturné i november!

PS. Jag lovar att lämna nappen hemma. Kent är ju inte i närheten av lika läskig som en liten firre.

Grattis Johan!

När jag föddes var min bror 2,5 år. Sedan den dagen har han alltid varit där för mig. Han såg till att jag inte slog mig på lekplatsen och lät mig leka med hans bilar när jag var liten. Ibland fick jag vara med han och hans kompisar om de fick mitt godis, men det var det värt. När våra föräldrar skiljdes sa han att allt kommer bli bra och jag visste att Johan skulle vara där bredvid mig. Han har lagt en arm på min axel när jag varit ledsen och liksom haft koll på mig utan att jag vetat om det.

Så har han tyckt att jag varit världens störigaste lillasyster. Gaddat ihop sig med mina kompisar. Ätit de sista chipsen och slängt ut mig när han skulle ha fest. Ibland fick jag vara med på festen och numera verkar han till och med tycka det är kul. Vi är rätt olika jag och min bror, men det kanske är därför vi alltid varit sams. Kanske inte nära vänner, men aldrig ovänner. Och idag fyller han 30. På lördag ska det firas hela natten lång.

Bästa strumporna i världshistorien

Idag tog jag på mig strumporna jag inte använt sedan… ja, flera månader sen, minst! Detta är min brors gamla fotbollsstrumpor jag lånade av honom för kanske tio år sedan. Jag älskar de knallröda, noppriga och för stora fotbollsstrumporna. Jag ska ha de varje dag för att ta igen de missade månaderna av kärlek. (Och förlåt Johan för att du inte fått tillbaka dina strumpor, du kan inte förvänta att få dem inom den närmsta tiden heller…)

Nya hål i väggen

Här står han. En intet ont anande storebror och borrar hål i lillasysters väggar, medan hon smygfotar. Trots en busig lillasyster är han himla snäll mot henne. Hål är borrade, krokar uppsatta i kök, hall och vardagsrum och lampan i köket är utbytt mot en mycket finare. Det enda som står på väntelistan nu är att jag ska fixa till lampan i vardagsrummet så den kan hängas upp. Men innan den ska lysa upp min vardag måste material inhandlas; lampsladd i tyg, sprayfärg och tyg. Älskar när det kliar i mina projekt/pysselfingrar. Hela jag fylls av energi och inspiration.

Jag väntar, men inte idag

Har en massa fina saker som ska upp på väggarna. Min duktiga bror ska komma och borra en dag när han har tid i veckan. Så jag väntar och väntar… Fick ju experthjälp i tisdags när jag köpte plugg och skruv, nu är det bara arbetet kvar. Idag väntar jag inte. Idag ska jag däcka. Jag är en ynklig och sjuk lillasyster som absolut inte vill höra ljudet av en borrmaskin. Jag vill bara känna det varma teet rinna ner i min mage, nässprayen öppna mina luftvägar och det varma täcket kring min kalla kropp. Imorgon väntar jag igen.