Plan B

Gårdagens planer var att efter jobb åka till Vellinge på 20-års kalas. Influensan slog till och mina planer ändrades. Stackars kusin som ligger sjuk istället för att firas, men presenten ligger här och väntar. Istället gick jag hem till Emma och Erik där Jessica och Christian var för middag, melodifestivalen (efter mycket tjat) och en omgång Munchkin. Maten var god, sällskapet trevligt och jag vann spelet. Det var roligare att spela denna gång, vilket inte beror på att jag vann utan på att jag faktiskt förstår spelet.

Idag är jag lite ur balans. Trött, lite illamående och allmänt hängig. Redan igår eftermiddag på jobb började jag få ont i halsen och kände mig konstigt trött. Hoppas att det INTE är influensa utan en helgbugg. Planen att städa och plugga idag kommer inte följas fullt ut. Lite läsning ska allt orkas med, men dammsugaren får stå och slutsatser och diskussioner med intelligent innehåll till hemtentan får nog vänta till imorgon. Det är ju trots allt söndag, visst!?

Det var nog lika bra

Hade tv:n igång ett tag igår när jag pluggade. Just när jag bläddrade förbi tv4 såg jag att Björn Ranelid skulle dansa. Jag som har utsett Ranelid till min drömgranne och därmed hejjar lite extra på honom var ju bara tvungen att titta. Han bjöd på sig själv och på många skratt. Taktkänslan är inte hans starka sida. Såg nyss på Aftonbladet att han åkte ur programmet senare under kvällen. Det var nog lika bra så. Någon dansstjärna är han inte. Jag föredrar att lyssna på honom när han han pratar och fantisera om att bo i ett litet hus bredvid hans.

Tänk er själva att ha Björn Ranelid som granne. Gå ut för att hämta posten, möta Ranelid och få höra några ljuva meningar. Eller kanske ha en grillkväll med grannen. Sitta halva natten och dricka vin och filosofera på dikt. Det är vad jag drömmer om ibland.

Några tankar om Hans Erik Dyvik Husby

Åh, som jag ville se Cornelis, filmen alltså. Nu har jag missat den på bio men kan ju alltid hyra den om jag skulle bli sugen. Problemet är att jag liksom tappat suget.

Spotify har gjort reklam för Hans Erik Dyvik Husbys skiva där han tolkar Cornelis. Jag gillar Cornelis musik och tänkte att detta kan vara värt att lyssna på. Att Jack Vreeswijk har ett finger med i spelet kunde ju inte göra det sämre. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Stängde av rätt kvickt. Det var själlöst.

Hans Erik Dyvik Husby har BLIVIT Cornelis. Jag undrar lite stillsamt om han missat att det bara är film, inte verklighet och inte förevigt. Han är på turné landet runt där han sjunger Vreeswijk. Ja, och ser ut som honom. Kroppshyddan, skägget, håret… Han har blivit Cornelis.

Förstår Hans Erik Dyvik Husby att det inte är bra? Han verkar uttråkad. Ser ut att längta efter att få raka av sig skägget. Han verkar inte vilja vara där han är eller göra det han gör.

Cornelis förtjänar bättre. Hans Erik Dyvik Husby förtjänar bättre.

Om ni undrar vad jag gör en fredagskväll

Sitter och läser Communication Theory & Research. Den må innehålla mycket intressant, men fredagskvällar är ämnade för annat än plugg. Förutom för mig idag. Jag kommer dock vakna med gott samvete, må bra och förhoppningsvis vara glad. Bara det gör det hela värt, plus att hemtentan kommer vara lite mer klar än förut.

Ge mig energi

Ge mig lust och glädje. Är i en sån dålig period nu där allt känns tråkigt. Jag gnäller och klagar och det värsta av allt; jag tycker synd om mig själv. Jag avskyr sådana människor och nu har jag blivit en själv. Ett heltidsjobb, något jag har pluggat till vore en säker humörhöjare. Nya utmaningar, nya människor och ny energi. Jag är inte ilsk egentligen, jag är rätt glad och energifylld. Nu är jag liksom less. Som att kämpa i motvind. Snart är det min tur, det är jag helt övertygad om. Snart överöses jag av positiva händelser och då är det jag som skuttar gatorna fram med ett leende på läpparna.

Paus mest hela tiden

Jag erkänner att disciplin inte stavas som mitt namn. Först pausade jag med en tur till Ica Maxi med Jessie, tog väl två timmar. Sen pausade jag med tur på stan med Mari, även där förlorade jag två timmar. Helt ineffektiv har jag inte varit idag. För jag pluggade innan Ica Maxi och även innan stan och nu… Jag försöker i alla fall. Är sömnig och då är det svårt att förstå det som under ett motiverat-kaffestinnt-pluggrus är svårt att förstå. Det är tre dagar kvar innan mitt delmål ska vara nått och det kommer jag hinna med. Finns det något roligare en fredagskväll, eller varför inte en söndagseftermiddag, än att plugga?!

Jag klurar över lite förändringar här på bloggen. Den ser lite dyster ut och såhär strax efter ettårsdagen bör den få en ny outfit. En ny header kanske? Lite gladare färg kanske? Först måste jag skaffa mig åtkoms till mitt egna Photoshop och Illustrator, skivan är nämligen på vift. Tills dess klurar jag vidare, kom gärna med förslag!

Happy Hippie

Tröttnade på håret som hela tiden föll ner framför ansiktet när jag pluggade. Då kom fixarSophia fram och knöt en sjal i håret. Inte en enda hårtest hamnar i vägen nu och den matchar både mitt läppstift och min klänning. Hur bra som helst tycker jag. Sen att jag kanske känner mig lite obekväm med att testa på hårsjal och läppstift på samma dag, är en helt annan sak. Det kanske är tur att jag bara är hemma än sålänge. Nu slänger jag mig över böckerna igen och gör allt i min makt för att bli lite klokare.

Summer goes winter

Idag tog jag på mig en sommarklänning i ljus denim från MQ. Slängde på svarta strumpbyxor och en tjock stickad tröja från H&M för att göra det lite vintrigare. Passade även på att testa ett läppstift (är inte direkt en läppstifts-tjej, men någon gång måste man testa) färgen heter Just Peachy från Wet n Wild och känns även den lite somrig, lagom till sommaren har jag kanske vant mig vid läppstiftet, hahha.

Det är kanske inte sommaren i sig jag längtar efter, trivs bra i alla årstiderna. Jag längtar mer efter kläderna, inspirationen och friheten. För  visst känns man mer fri under sommaren?

Vilket jävla system vi har

Arbetsförmedlingen är en synnerligen deprimerande plats. Eftersom jag vet sedan tidigare vad som sker och vilka människor som är där valde jag att inte sticka ut. Jag tog på mig jeans, gympadojjor, var osminkad och hade en mössa på huvudet. Mössan var för att det är kallt ute och det behövdes extra värme till min vårjacka, men ändå.

Kände ändå att jag inte riktigt platsade, men var ju tvungen att vara där. Att vara arbetssökande är inte alltid uppiggande. Fick, efter tjugo minuters väntan, träffa en handledare. Han var väldigt trevlig och eftersom mina uppgifter redan finns hos arbetsförmedlingen skulle han bara klicka lite och återinskriva mig. Så efter ett par minuter med lite småpratande tittar han på mig och säger: Du behöver egentligen ingen handledare va?!

Jag hann säga ett par meningar om min taktik för att söka jobb, hur jag tänker och vad jag gjort så kliar han sig i huvudet och säger att han måste ju sätta en handledare på mig, men att jag verkar självgående. Visst har han rätt, arbetsförmedlingen kan nog inte göra så mycket för mig. Däremot måste jag ju vara inskriven för att få möjlighet till a-kassa. Då säger han skrattandes: Vilket jävla system det är i Sverige.