Tar på mig pumps och kavaj och drar till stan för ett möte. Sen håller jag fredag. Förresten så är vädret helt schizofrent först regn och storm och nu tio minuter senare sol. Vilket innebär både paraply och solglasögon i den stora väskan.
Kategori: Blogg
Ostron?!
Jag läser väldigt många bloggar. Ohälsosamt många bloggar faktiskt. En sak jag har lagt märke till är ostron. Det verkar som att många unga Stockholmstjejer plötsligt älskar ostron och beställer in det så fort de får chansen. Jag känner mig dock tveksam. Är det verkligen gott?! Det ser ju så…. slajmigt ut. Ändå kan jag inte sluta vara nyfiken på de där slajmiga små sakerna. Kanske så att jag måste prova ostron snart.
Nyskållad
Idag har jag inte vaknat av klockan. Sett gårdagens Big Brother, druckit kaffe, ätit frukost, kollat vad som hänt på internet sen igår och duschat så varmt att jag svettas. Nu ska jag ta på mig kläder, torka håret och cykla iväg och handla mat. På Ica Maxi eller Willys, beslutsångest… Och så ska jag försöka sluta lyssna och dansa till denna:
Fina flickor
Igår hängde jag med Jessie, Fanny och Ella. Medan tjejerna shoppade loss i grönsaksstånden körde jag runt på en sovandes Ella i vagnen och fick smaka vattenmelon av de snälla handlarna.
Så satte vi oss för en kaffe och Jessica såg mest tokig ut hela tiden. Kan vara för att en ursöt ettåring satt mittemot henne. De pekade ikapp och var båda väldigt glada. Ett finfint sätt att spendera en tisdagsförmiddag på.
Jag hade fel, men det hade han också
Jag skrev ju Stephen Hawking, men han heter ju Harold Camping. Stephen Hawking är en annan tokig gubbe. Och det blev aldrig någon domedag i lördags, den kommer tydligen först i oktober. Ja, men det var ju tur att han väntade till efter den första domedagen för att avslöja hans fel. Är inte det en sån sak man trippelkollar sjuttio gånger innan man går ut med vilket datum domedagen är? Aja, alla kan vi ha fel ibland.
Bloggen är hel igen
Åh, som jag har saknat er och förhoppningsvis ni mig. I lördags skulle jag uppdatera bloggen och det gick sisådär. Allt var vitt (det märkte ni kanske när ni försökte titta in). Jag kunde inte riktigt lösa problemet själv, men idag kom Calle till min räddning. HjälteCalle som jag kallar honom idag. Och jag är så glad att vara tillbaka att jag bjuder er på en frenetiskt vinkande Sophia med rufsigt morgonhår och gårdagens smink (jo, ibland fuskar jag och sover med smink). Nu ska jag minska min rufsighet och möta upp Jessie för idag blir det häng med Fanny och söta Ella.
Imorgon är det dags
Imorgon går världen under. Är det någon som vet vilken tid? Jag ska nämligen på bio och vore synd att missa slutet. Hur kommer det gå till? Sprängs vi eller blir vi alla till sten? Stephen Hawking har visserligen räknat fel en gång tidigare, för det var någon gång under 80-talet vi först skulle gå under, men man vet aldrig. Jag tror det bara är hittepå, men om det inte är så bör jag dricka skumpa i min finaste klänning med min bästa imorgon. Vad tror ni kommer hända? Eller inte hända…
Borde satsa på hemmafru istället
Oj oj, vilken lunch jag fixade idag. Kylen ekar tom, jag är pank och var himla hungrig. Hittade två spättafiléer i frysen och när de tinat fick de en enkel panering. Blandade mjöl med lite ströbröd och kryddor, något ägg och dubbelpanering blev det inte eftersom jag inte har några. Hittade tre ensamma potatisar i kylen och där fanns även lite remouladsås. Ser ni hur perfekt fisken är? Och efter de senaste dagarnas städande, rensande, matlagande, diskande och tvättande borde jag kanske satsa på att bli hemmafru istället för kommunikatör.
Idag får jag pris i kärring
Jag trodde aldrig detta om mig, men nu har jag skrivit en lapp. Imorse när jag klev in i tvättstugan möttes jag av hårtussar, utspillt tvättmedel, ludd från torktumlaren över hela golvet, godispapper och ett ANVÄNT PLÅSTER!! Lite ludd, några hårstrån eller tvättmedel är väl okej, men plåster?! Hade jag vetat vem eller vilken lägenhet som hade tvättiden innan mig hade jag gått dit och ringt på eller lagt en lapp i människans brevlåda, men nu har deras bokningskolv flyttats. Därför har jag nu skrivit en lapp jag ska sätta upp utanför tvättstugan, där har jag förklarat hur vidrigt äckligt det är att städa upp främmande människors använda plåster. Och modig som jag är har jag skrivit under med mitt namn och lägenhetsnummer. Så nu är jag livrädd för att bli attackerad av gamla plåster och kommer inte våga öppna dörren om det ringer på, så modig var jag… Tycker ni jag överreagerar?
Jag tror jag börjar bli vuxen
Kommer på mig själv att drömma om att bo i hus. Jag tycker inte längre barn är läskiga, tittar på klänningar i knälängd, tycker numer om att ha städat och bäddad säng, jag använder tygpåse när jag går och handlar, tycker det är gott med några glas vin men undviker karatefyllor, är noga med att tvätta av sminket innan jag somnar, älskar pelargoner, vill åka på semester till vingårdar och idag ångrade jag att jag fortfarande hade mina mjukisbyxor på när jag gick till Ica för att köpa leverpastej. Jo, lite vuxen har jag nog blivit… Kanske dags att hitta på ett ungdomsbus för att väga upp slösurfandet på Hemnet.