Mina små fossingar vill ha sådana här tofflor. Det är det enda de tjatat om de senaste veckorna. På morgonen när jag kliver ur sängen eller på kvällen efter jobb säger de ”snälla skaffa tofflor”. Under helgen har de inte sagt något annat. Precis sådana här vill de ha. Slip-in så det inte blir krångel vid påtagning och luddiga på insidan för värmens skull. Dessa hittade jag på ellos.se och de står överst på fossingarnas önskelista.
I lördags fick jag äntligen låna Stephan några timmar. Jag förde honom till Malmö Brygghus där han imponerades av deras veteöl, men viktigast av allt så fick vi sitta ner och prata ett par timmar. Från att ha hängt flera dagar i veckan till några gånger per år är verkligen ingen förbättring. Nu fick vi pratat om våra liv, kärlekar, vänner, jobb, drömmar och annat viktigt och oviktigt. Så skönt att få hänga lite igen och jag längtar redan till nästa gång.
Idag har mitt huvud fyllts av små små beslut jag inte lyckats ta. Jag har tittat en snabb vända på kappor på stan, som jag ändå inte kommer kunna köpa förrän om flera veckor och definitivt inte kunna bestämma mig, dessvärre hade jag behövt den nu börjar bli alldeles för kallt. Så har jag funderat på vilken färg mina naglar ska målas i, har inte lyckats bestämma mig så naglarna får vara omålade ett dygn till. Minst. Tänkte lite på köttfri måndag, jag lagade köttfärssåsen igår så då borde det varit okej att jag ätit den idag trots allt. Självklart har jag tänkt på nya kläder, men mest på vad jag ska ha på mig imorgon jag har i alla fall bestämt vilka strumpbyxor som gäller.
Vaknade med sjuk huvudvärk idag. Usch och fy vad jag tycker synd om mitt lilla huvud som värkt sedan igår eftermiddags. Magen kurrar efter frukost och kanske lite syre behövs till hjärnan. Annars blir det som de flesta söndagarna; disk, städ och fix inför arbetsveckan i kombination med slappande i soffan framför veckans repriser.
Har varit på IKEA två gånger idag. Mötte upp Mari och Dennis där i förmiddags och följde sedan med ut till Gislöv och skruvade bokhyllor och snackade skit. När Mari skulle köra mig hem tog vi ytterligare en sväng på IKEA för att köpa mer bokhyllor. Mari köpte en finfin i zink för en hundralapp som jag blev lite kär i. Var sjukt nära på att skaffa en till mig själv, men lät bli i sista stund. Tänkte att jag ville använda pengarna till typ mat istället, nu ångrar jag mig lite och drömmer om Hyllis.
Mina ögon går i kors av trötthet. Och jag längtar efter sängen och sovmorgon. Det enda som hindrar mig är väl egentligen mig själv, men det måste ju bli bättre desto längre jag väntar. Så jag berättar om min eftermiddag för er.
Efter jobb var planen att gå på stan (det vill säga köpa mascara, rouge och p-ringar som allt är slut i mitt hushåll). Strax innan jag gick runt fyra öppnade himlen sig, jag struntade i stan och tog mig hem. Blöt och kall skuttade jag in i en varm dusch, klädde mig i mjuka kläder och åt chips i soffan. Sen blev jag trött och såg idol. Nej, kanske det mest intressanta att läsa, men jag höll mig vaken en stund till så nu kan jag se vem som åker ut ur idol innan jag tar mig till sängen och stan får jag ta mig till imorgon.
Dagen började uselt. Men följdes av en high five, ett leende och några skratt. Mest min chef som skrattar åt mig, tydligen ser det ut som om jag är arg på datorn när jag är koncentrerad, men det är kul att underhålla andra. Dåligt idag har också varit en smygande feber jag dödar med paracetamol. Fast det ignorerar jag och skuttar mot centralen för årets största kramkalas. Stephan kommer till stan och han är en utmärkt kramare! Tyvärr kommer han inte för min skull utan för några japaners skull, men jag ska allt se till att sno många kramar och dela både kaffe och öl med grabben de dagar han är här (om jag får för japanerna…)
Igår kom min bror och bytte lampa i hallen till mig. Efter flera månader i mörker kan jag äntligen se. Alltså, jag kan ju byta glödlampa själv men denna sitter så högt upp att jag inte når den ens om jag står på en stol. Jag firade ljuset med en fiskgratäng och kanelbulle. Eller.. kanelbullen var ju för kanelbulledagen. Och ikväll ska jag få krama på Stephan i tio minuter, eller femton om vi går långsamt och det ska jag se till att vi gör! Skojskoj!
Jag saknar min mamma. Det är ju inte så att hon är borta, hon bor tre ynka mil härifrån och vi pratar minst en gång i veckan oftast mer. Problemet är att vi aldrig ses. Ingen söndagsmiddag, eftermiddagsfika eller gemensamma pedikyrer. Det måste självklart bli en ändring på. Det är dags att skapa nya traditioner! Jag tänker korta shoppingturer följt av långluncher och massa skvaller. Eller möbelhusturné i jakt på den perfekta inredningen. Eller en enkel middag en kväll i veckan. Det finns många bra saker att göra till vår nya mor- och dottertradition. Först ska jag berätta för mamma.
Morgonen är inte ens slut och jag längtar till kvällen och sängen. Igår mötte jag upp Magnus efter jobb för ett par glas vin på Volym. Mycket trevligt, så trevligt att jag inte kom i säng förrän strax efter elva. Att jag igår dessutom bad min chef ändra mina arbetstider så att jag börjar tidigare gjorde inte morgonen lättare. Att kylskåpet skriker efter frukostmat (och annan mat med för den delen) gör denna morgon än mer tragisk, en halv skål med filmjölk och lite sylt var allt jag lyckades få ihop till ett glas vatten. Men jag ska inte klaga, istället ska jag åka till jobb, köpa en macka på vägen och dricka mängder av kaffe och tänka att det nog är en rätt bra tisdag ändå!