Oj, vad jag kräkte ut min grinighet/frustration på er igår. Men sånt behövs också, nu är jag så sjukt lösningsorienterad i mitt tänk och redo att kalkylera (stackars projektledare, jag är en jobbigt kund). Aja, nu är det mer business som gäller. Alltså jobb. Mer förhandlingar, önskemål och agerande av jobbig kund. Tur jag gör jobbig kund så bra.
Och nej, jag tycker inte det är härligt med mer storm. Jag har en ironisk rubrik idag. Lite torsdagscrazy.
Nyss varit på möte med bostadsrättsföreningen. Ångrar att jag inte engagerat mig i styrelsen just nu. De hade jag fått vara med och bestämma. Okej, vi tar det från början.
Vi ska göra stambyte och få nya badrum. Det är en bra grej. Att jag nyss varit på informationsmöte och att allt är i uppstart är också en bra grej. Nu kommer det dåliga. Inredningen. Får föreningen (styrelsen) bestämma ska allt vara skitfult. Lysrör. Toapappershållare och handdukskrokar samma som på lågstadieskolan och andra offentliga inrättningar. Handfat större än badrummet. Duschdraperi. Visst får jag göra egna val och byta ut och lägga till, men det kostar.
Jag vill inte ha fula standardgrejer. Som är dyra! Jag har googlat nämligen och funderar på om det inte vore billigare att låta de göra fult badrum och fixar duschdörrar, badrumsskåp och krokar själv i efterhand. Har de någonsin besökt IKEA eller Bauhaus?! Jag plockar fram miniräknaren, papper och penna och räknar ikväll. Sedan skickar jag ett mail med så många frågor att projektledarkillen blir tokig.
Jag tvivlar inte på deras kunskaper, däremot tänker jag vara nöjd med mitt nya badrum utan att gå i personlig konkurs. Kalla mig kontrollfreak eller bitch, men så är det! Hade jag suttit i styrelsen hade jag kunnat övertala de andra att gå på min linje.
Halvvägs genom den drygt sexhundra sidor tjocka boken. Dem har redan börjat dö. Antar att ni hört talas om förbannelsen. I alla fall. I helgen har jag kramat boken mer än någonsin. Så mycket att jag drömmer om dem på natten. Familjen Kennedy har arbetat sig in i mitt undermedvetna. Och mer än halva boken är kvar. Sen har jag en bok till om Bobby och Jackie. Kanske slutar med att jag tror jag är en Kennedy. Tills dess ses vi i drömmarna. Och i boken.
Drog ut och sprang så fort jag kom hem från jobb. Och oj, vad spring i benen jag hade. Inte alls lika jobbigt idag som tidigare dagar att springa, så jag sprang en kilometer extra! Nu sitter jag nyduschad och insmord i alla slags lotions. Nu är jag både len och med en god doft.
Framför mig på bordet står kvällsmys. Te och mackor. Mackor så grova att det mest är en hög med frö. Nyttigt och gott som nedsköljes med varmt te. Åh, så mysigt jag ska ha! Och så ska jag måla naglar. Om jag kan bestämma mig för en färg.
Jag har inte glömt er, jag har bara gjort annat. Alltså jobbat. Tokig morgon imorse, hade inte förberett kaffet (brukar ladda kokaren kvällen innan, morgonen är inte min bästa tid…) och någon frukostyoghurt fanns inte hemma. Så möttes jag av utvecklingssamtal på jobb följt av möte och projektjobb. Utvecklingssamtal heter mus på danska. Haha, mus!
Jag avslutade dagen på Sorl med Jessica. Ja, en tur på Åhléns klämde vi också in såklart och jag köpte en jätterolig galge till mina scarfar. Nu är jag så trött att jag helst vill somna på studs. Det ska jag icke, jag ska istället försöka kladda skokräm på nya skor så de ska vara fina länge. Önska mig lycka till!
Såhär ser Stadshuset i Malmö ut. Vid första åsynen tyckte jag det var alldeles förfärligt osmakligt att smälla upp massa julfigurer över hela byggnaden. Så kom jag närmare och förstod. Varje figur är ritad av ett barn vars namn står skrivet under. Då var det plötsligt så fint att jag nästan ville gråta. Fast det gjorde jag inte. Inte alls faktiskt. Det var fortfarande osmakligt men urgulligt samtidigt!
