Lite lätt panik

Håller på att flytta mitt privata från ena datorn till andra. Det gick jättebra sålänge det bara var textfiler och liknande som skulle flyttas. Sen gick det dåligt. Jag vill inte kasta bort massa filmer, tv-serier, musik och foton. Nu sitter jag här med hälften av mina  filer på en dator, de små filerna då. Och på andra datorn andra hälften. Mitt usb-minne är så litet att det inte funkar att flytta en liten film. Jag tänker inte sitta hela natten med detta heller.

Det största problemet är mitt office-paket. Jag har ett office-paket utan skiva. Jag som licensägare och det är alltså mitt som jag hade innan denna datorn. Det går inte att flytta. Jag försöker flytta det med bluetooth, men det kommer ta fyra timmar. Det innebär att jag inte kan skriva på mina noveller ikväll. Jag har deadline på tisdag och mycket att göra tills dess. Antingen sitter jag hela natten och halva dagen imorgon med att försöka flytta över allt i tid tills datorn blir hämtad eller så… Jag vet inte. Jag panikar. Kan inte sitta här och stirra och vänta i fyra timmar på att få skriva. Jag måste finna en lösning och tänker så det knakar.

Sista måndagen innan julafton

Sitter här och ska skriva novell. Istället sitter jag och tänker på allt som ska göras innan jul. Vad som ska packas, hur jag jobbar, vad jag ska hinna skriva och läsa och allt annat som ska hinnas med. Det hjälper inte ett dugg att sitta och klura, blir bara stressad av det. Om jag däremot hade gjort allt jag tänker på, skulle jag nog inte vara alls stressad. Det är kanske dags att börja packa ner kläder och annat som ska få följa med på julfirandet. Skriva lite listor att bocka av och städa mitt kök. Och framförallt, skriva ett utkast till mina noveller. Min lärare säger att man inte kan sitta och vänta på inspiration, då skulle ingen skriva något någonsin. Det stämmer nog rätt väl, han arbetar ju trots allt som skribent och manusförfattare.

Jag panikar lite lugnt

Exakt såhär ser jag ut nu. Försöker skriva ett reportage med deadline imorgon och jag är så slut i både kropp och knopp att jag måste hålla uppe mitt huvud med handen. Inte en enda vettig mening blir nedskriven och jag börjar så smått panika. Ser ni apatin i min blick? Inte ens de mest uppiggande drogerna skulle ha någon effekt på mig just nu.

I övrigt så tvättar jag. Har världens största tvätthög, orkade inte ens bära ner allt på en gång. Alla lakan, handdukar och kläder MÅSTE tydligen tvättas samtidigt. Eller det måste de ju inte, men lika bra att ta allt. Förresten så köpte jag vinterskor idag, så nu kanske jag slipper frysa om fötterna. Impregnerade de också med spray i mitt kök. Sen fick jag vädra hela lägenheten för det luktade så starkt, men jag mådde redan illa så lite extra gör väl inget? Jaha, nu får jag väl panika ihop ett reportage. Kanske spara paniken tills imorgon, kliva upp tidigt och fylld av inspiration.

Som ett eko i huvudet

Jag har inget annat att göra än att skriva. Alltså två recensioner, en krönika, en essä, en hemtenta och massor med jobbansökningar (och självklart min bok). Tv tråkar ut mig idag. Jag saknar sommaren. Inte så mycket sommaren i sig (gillar ju höst och vinter), men sättet att umgås med människor. Att hänga med vänner var och varannan dag, få bli lite tisdagsfull utan konstiga blickar, vara fylld av inspiration men slut på tid. Nu är jag slut på inspiration, inte ett enda ord skriver jag ner utan sitter och stirrar på de få tecken som redan är skrivna och förstår inte hur jag ska fortsätta. Förstå mig rätt nu; Jag älskar att skriva och vill syssla med det varje dag, men ibland tappar man orden. Imorgon är det jag som köper hem en flaska vin och skriver tills fingrarna blöder. Sålänge letar jag efter orden i en bok och i drömmarnas värld.

Jag som skulle ha sovmorgon…

…vaknade pigg och glad före klockan nio idag. Inte mer att göra än att kliva upp och sätta sig att jobba. Kaffekoppen står självklart bredvid, redo att surplas ur. Det jag skrev igår om träningsvärk är tio miljarder gånger värre idag. Varenda muskel i rygg/nacke/armar är öm. Om någon vet hur jag lyckats med detta, snälla berätta. Jag hade ju himla skoj så får jag gratisträning tänker jag fortsätta.

Idag hoppas jag på överraskningar och ett anträngningslöst jobbande. Skriva ska ju inte vara så svårt som jag oftast gör det till. Eller?! Kanske ångesten som gör mig till en bra skribent. Kommer göra mig till en bra skribent kanske jag ska skriva.

Tar natt…

Lördagkväll, hemmakväll, Sophiakväll. Kalla det vad du vill, men jag var så slut ikväll att både Dansfeber och Notting Hill kändes underhållande. Försökte skriva, men lovar er att det kommer suddas ut och skrivas om imorgon. Imorgon är söndagen då jag ska skriva hela dagen lång och lite till, sen ska jag läsa halva natten. Först ska jag sova så jag orkar jobba hemma hela dagen imorgon. Tror jag låter bli att ställa klockan, är ju trots allt söndag imorgon. Nu tar vi natten!

Rannsakan

Jag rannsakar mig själv, söker svar och finner tvivel i mina motiv. Igår på lektion fick vi vår första inlämningsuppgift. En uppgift med titeln Varför skriva?. Sedan dess har jag funderat och klurat och tänkt. Vänt upp och ner, in och ut på frågan om varför jag skriver. Till en början var det ett enkelt svar, jag mår bra av att skriva. Jag blev inte tillräckligt nöjd med svaret och desto djupare jag gräver desto fler frågor dyker upp. Nästan så jag tvivlar på min egen vilja att skriva. Är den riktig eller bara påhittad? Blir inte riktigt klok på mig själv, men innan tisdag 12.00 bör frågan ha svar och texten vara inlämnad. Tills dess tar jag mig ett glas vin och ger er mitt hjärta av godis.