Igår efter jobb gick jag inte hem. Istället promenerade jag till en annan del av Malmö där jag åt linssoppa, såg Avatar (nästan hela filmen i alla fall) och låg nära nära en varm kropp och mös. På vägen dit var jag på ett eller annat sätt tvungen att passera Pildammsparken. Inget konstigt med det, men jag kände mig som den enda där som inte var på en joggingrunda. Vilken träningsångest det gav och även den slöaste i världen hade snörat på sig springskorna efter den passagen.

Imorse när jag återigen passerade Pildammsparken smög sig ångesten på. Jag vill också springa på morgonen innan jobb (om jag inte hade behövt kliva upp klockan fem då). Det finns så många hurtiga människor i denna stad om man spenderar några minuter vid stans bästa springställe. Nu vågar jag inte riktigt träna med min rygg ännu, men till veckan då jävlar måste jag ge mig ut i spåren. Tills dess fortsätter jag ignorera bussen och promenerar dit jag ska.