Det här med vikt och träning

Jag är kanske inte smalast i världen. Det vill jag inte vara heller, men jag vill heller inte vara som nu. Jag har gått upp under våren och sommaren, inte så mycket, några kilon bara. Men det skiljer bara några kilon från att tröjan sitter snyggt och smiter åt över magen på ett sätt som får mig obekväm. Tro inte att jag tycker jag är tjock eller att jag kommer svälta mig själv eller bli träningsnarkoman, jag tycker mat är för gott och soffan för skön för att det ska hända.

Vill tro att jag har sunda tankar blandade med en och annan ytlig. Men det viktigaste är ändå hälsan och hälsan är bättre om man tränar och äter sunt. Dessutom blir ytan snyggare om insidan mår bra (det handlar inte bara om smalhet utan om hår, naglar, hy och liknande). Jag vet också om att jag väldigt enkelt pendlar i vikt. Så nu måste jag sätta upp mål. Mål som faktiskt är hållbara. Ett mål att träna fem dagar i veckan och äta enligt någon modern diet är inte hållbart för mig. Ett mål att träna två till tre gånger i veckan och undvika socker, chips och bakelser ÄR uppnåeligt. Det är de små detaljerna i livet som gör skillnad.

Degklump no more

Min degklumpsmage ska vara borta till sommaren. Då är det en tajt mage som gäller. Och till motivation har jag satt upp en tjockistabell på väggen. Varje måndag väger jag mig och blir fylld av motivation. Varje dag ser jag den där den sitter på väggen och hånar mig. Nu ger jag mig ut på powerwalk och sedan ska jag göra en miljon sit-ups, typ…

Jag har blivit fet

Jag trodde (hoppades) på att jag kanske eventuellt hade gått ner ett gram eller två på senaste. Tänk så fel jag hade. Jag har blivit tjock. Vilken kamp jag just hade med jeansen! Nu sitter de på i alla fall. Lär spricka i när jag sätter mig på cykeln. Men det bjuder jag på. Ska ner till ElGiganten så kör ni förbi en tjej på cykel där rumpan hänger ut genom ett hål i jeansen, så är det jag. Ni kan väl vinka lite glatt till mig då?! Önska mig lycka till.