…jag var på caféet och jobbade. Två veckor sedan för att vara exakt. Idag är det dags igen. Just nu känns det inte som att det är med pigga ben jag kommer traska dit. En dålig natt och en mage i kaos är inga bra förutsättningar. Min mage krampar så mycket att man skulle kunna tro att den försöker vinna ett pris i kramp. Jag vill helst ligga i fosterställning och klappa ömt på magen några timmar, men det får jag inga pengar för. Det är dryga två veckor kvar till operationen, sen slipper jag nog detta.
Mamma tycker inte att jag har klagat och gnällt så mycket. Jag tycker jag har klagat hål på mina egna öron. Är liksom trött på att klaga över magont och illamående. Istället säger jag oftast att allt är bra.. Har ju blivit en expert på att ignorera och dölja smärta. När ingen ser tar jag mig åt magen och grimaserar, annars håller jag god min. Men det är kanske typiskt svenskt, vad vet jag. Nu tar jag mig i kragen och går bort med ett leende på läpparna i hopp om en lugn lördag på jobb. Lugnt kommer det nog inte vara, det är både sol och lönehelg, men tiden kommer nog gå snabbt.
Måndagen började lite skevt. Hade glömt bort min tvättid och sov genom halva, sen lät jag bli att utnyttja resten av tiden. Nu får jag gå ner och boka om. Idag har jag fått min operationstid, blandade känslor av glädje och nervositet. Förväntan och hoppet om att kanske sluta ha såå ont i magen hela tiden. En hel dag utan att en enda gång må illa eller ha ont i magen känns nästan för bra för att vara sant.
Igår blev jag attackförkyld. Kunde inte sluta hosta, nysa och snora i en timme. Sen somnade jag. Idag är jag nästan inte alls förkyld, mycket lustigt. Jag saknar Stephans lägenhet, den är varm som en bastu och den enda lägenheten jag kunnat gå runt i nästan utan kläder utan att frysa. Nu har jag tre lager mjukisar på mig och har lemmar av is. Saknar VERKLIGEN hans lägenhet just nu. Ska väl ta mig en varm dusch och klä mig i långkallingar för att överleva kylan här inne. För idag är det en fixardag. Och tv-förbudet har börjat.
Imorse vaknade jag med ett konstigt obehag magen. Jag som dagligen har någon form av magont/obehag (på grund av IBS och gallan som väntar på operation) kände inte igen just denna känsla men tänkte att det var kanske förkylningen eller att jag sovit konstigt (tror att det mesta går att skylla på förkylningar och konstig sömn). Problemet är att det inte avtagit utan blivit värre. Nu ser jag lite Top Model och dricker en kopp te. Men det gör ont i magen att dricka te, då ska vi inte tala om att äta. En dålig magdag helt enkelt, imorgon hoppas jag på en bra magdag. Och en dag utan storm. Mina fönster har skallrat i två dygn och det vore ju trevligt om de fick vila lite.
Jag var hos kirurgen idag. Var helt redo att än en gång behöva övertyga en läkare om att jag mår dåligt. Att jag har ont, mår illa. Att det påverkar min vardag. Det behövdes inte. Det var solklart att jag skulle opereras. Klart som korvspad. Det gick nästan lite för lätt. Det var i oktober förra året jag fick veta att jag hade en växande polyp i min galla. Det har tagit över ett år innan ett beslut om operation. Helt galet. Men jag är så glad så. Och väntetiden på 2-3 månader innan operation, känns som ingenting. Jag behöver bara stå ut ett tag till med smärtor. Gött!
Det finns ju inga garantier att smärtorna försvinner. Så har jag ju en annan tarmsjukdom också, men jag hoppas. Hoppas att smärtorna är gallans fel och när den försvinner försvinner även smärtorna.
Var hos läkaren idag (igen). Inte för att jag berättar så mycket om det för er, mest att jag klagar över smärtor här… I alla fall så blev resultatet en remiss till ultraljud och en remiss till kirurgen. Ultraljud för att se om min lilla sak i gallan växt eller inte, kirurg för att min läkare vill operera bort gallan. Han säger även att trots att alla mina prover ser bra ut så ska han hjälpa mig med min mage och dess besvär. Äntligen en läkare som verkar vettig. Har ju vetat om det med gallan i över ett år och operation har diskuterats men ingen som vågat ta ett beslut. Jag vill ju operera bort den, den påverkar inte så mycket i kroppen ändå.
Jag har köpt hem massa laktosfritt för att vara snäll mot min mage. Någonstans måste jag ju börja. Kanske ska sluta köpa hem fettig mat också, som pizza och hamburgare. Kan ju göra underverk för figuren det här. En smalare nyttigare Sophia, utan allt för mycket magbesvär? Ja, tack!!
