Vem bestämde tiden

Klockan sju ringde klockan idag igen. SJU! Två dagar på rad! Jag kom knappt upp. Det är fan tortyr att kliva upp så tidigt. Tar bussen till skolan idag. Det snöar på isklädda gator och jag vill inte dö i en cykelolycka vid 26 på väg till en redovisning. Buss känns mer okej, det är liksom kollektiv döende. Klockan sju… jag dör… eller somnar i alla fall.

Så oteknisk ibland

Jag försökte visa er bilder på snön, men jag misslyckades. Tydligen kan jag bara blogga ord och inte bild från telefonen. Alltså man kan blogga bild, det är bara jag som är kass.

Jag har fått en brutal huvudvärk under dagen också. Den botar jag med att plugga. Det går inte bra med botandet, men vad gör man?! Måste få förberett mitt kulturreportage. Och min redovisning imorgon. Ser i alla fram emot en fika med Marcus som är i stan några timmar. Det är mycket roligare än att plugga.

Har ställt in min cykel i källaren idag. Tog tio minuter att få upp låset förut, så tänkte att den skulle bli glad av att tinas. Det blir alltså en promenad till stan sen, men det är ju bara mysigt i snön (eller i det smutsiga slasket som ligger på gatorna…)

Nästan som ett vinterlandskap

Vakna till snö. Somnade visserligen till att det snöade så jag är inte så förvånad. Verkar vara snö som ligger på marken mer än två minuter. Och så blåser det massor. Det var dagens väderleksrapport. Nu blir det snart cykel till skolan. Lär ta en evighet bland alla ovana vid snö cyklare och bilförare. Tror jag skippar mascara idag, ser ut som det snöar lite fortfarande. Och mascara i hela ansiktet är inte så sexigt.

Och vet ni vad? Jag är alldeles jättetrött. Sent i säng, kunde inte sova och en natt fylld av drömmar. Ska förresten ta en bild på snön med min fina iPhone och se om jag lyckas publicera den. Då är jag sysselsatt på lektion idag. Visst är pressetik spännande, men redovisningar håller sällan hög nivå. Även min imorgon kommer vara askass. Så är det.

Både full och tom och upptagen

Igår var mitt stadie likt apatiskt, idag mer disträ. Det går alltså åt rätt håll. Jag är tom på insidan, full i hjärnan och almanackan är överfull. Tankar och känslor göms undan till tiden finns och då hoppas jag de flesta är borta och glädjen kommit åter.

Idag var vi en kort på jobb, men eftersom vi hade lugnt så gjorde det inget. Efter en mycket snabb dusch var det dags för möte med bostadsrättsföreningen om stambyte, lite sisådär skoj. En del användbar information och mycket babbel som var helt onödigt. Och nu är det dags för plugg, förberedelser inför kommande två dagars redovisningar i skolan.

Till toner av grått

Inget ja, inget nej. Inget bra eller dåligt. Inget svart eller vitt. Där befinner jag mig nu, mitt i det gråa.

I en värld fylld av kan vara, kan bli och kanske. En värld där tankar inte alltid är bra, de tenderar att bli svarta istället för vita. Jag finner mig i världen där jag inte vet annat än att vänta. Skapa sysslor för att väntan ska kännas kortare. Och hoppas att oron och rädslan försvinner medan klockan går framåt.

Jag sitter på en föreläsning och antecknar. Deltar i gruppdiskussionen. Tar på mig uppgifter till redovisningen. Men egentligen ligger själen och hjärtat i fosterställning, stirrar ut i tomma intet och ältar.

Kan vara, kan bli och kanske är mina största fiender idag.

Morgonkaffe

Imorse vaknade jag tidigt, gick på toa, gjorde O’boy och satte på kaffe innan jag återvände till sängen. När jag på mitt otroligt gubbiga sätt vaknade tänkte jag direkt (nästan) på mitt kaffe. Gick ut i köket för att finna inget kaffe. Jag har drömt eller inbillat mig att jag gjort kaffe. Jag blev så besviken att jag vägrat kaffe hela dagen.

Och nu dricker jag te och ser Debatt på SvtPlay.

Finner gubben i mig

Attacksomnade en stund till och attackvaknade som en gubbe. Sov på rygg med datorn på magen. Vaknade som i chock med en slemmig hostning som aldrig ville sluta. Fick flytta datorn, halvt resa mig upp (jag till och med rörde mig gubbigt!!) och hostade klart. Nästan. Halsen kliar fortfarande, men jag har funnit gubben i mig och det är inte illa för en 26-årig tjej.

Idag har jag:

Vaknat alldeles för tidigt. Sett en kattvåldnad (eller en konstig skugga i ögonvrån som jag trodde var en katt, kan även varit lite hår). Druckit O’boy. Funderat på att klä mig i en sommarklänning idag. Legat på mage och tänkt. Fixat lite appar till telefonen. Och klockan är inte ens tio. Bara hoppas produktiviteten håller i sig, jag måste plugga. Men inte så här tidigt.

Förresten så blev det vernissage igår ändå. Planer ändras hela tiden. Det var trevligt. Bion var trevlig, men himlans lång. Vin och tjejkväll var mycket trevligt. Nu ska jag vila. Om ni vill veta alltså. Men det vill ni, för jag är så jäkla häftig.

Förvänta sig det värsta och få det bästa

Vissa dagar är bara så himla bra. Ny tjej på jobb så vi var fulltaliga och hon var grym. Okej, man är alltid lite kass sin första dag, men för en första dag var hon toppenbra. Vi har haft mycket på jobb, men inte  kaos. Precis som jag vill ha det. Fullt ös utan medvetslös. Nu äter jag nudlar och dricker vin. Hoppar över vernissagen och drar snart på tjejkväll med Harry Potter. Har bara sett två filmer, men vad kan ha hänt på fyra filmer som jag har missat?! Och vernissagen är på jobb, vore kul att dra dit och ragga på konstnärerna bara, men finns nog fler chanser, haha… Nu får jag nog knäppa byxorna och gå.