Himmelsblått

Min favoritbror ringde i eftermiddags till mig och frågade om jag ville hänga med på matchen. Eller egentligen ringde han till min chef, de är ju lite polers och min telefon ligger i källaren när jag jobbar, så jag svarade ju inte. I alla fall så tackade jag självklart ja och fick först utstå en pinsam första halvlek innan det började hända saker. Resultatet 3-1 går absolut inte att klaga på och även fast det tog ett tag innan de kom igång så gillar jag att gå på match. Så denna måndag blev ju alldeles jättebra.

Måndagsmorgon

07.17 och den vidrigaste väckarsignalen någonsin ljuder. Måste komma ihåg att byta signal ikväll. Jag hade någon underlig fantasi om att kliva upp för en morgonpromenad/jogg. Istället låg jag kvar i sängen och lyssnade på den vidriga väckarsignalen var femte minut under fyrtio minuter. Tillslut klev jag upp, fixade kaffe och satte mig vid skrivbordet. Ringde på några jobb, fick en dålig nyhet och ett peppande samtal. Annars är det hemmapremiär ikväll. Alltså MFFs. Och vad jag vet ska jag inte gå. Däremot ska jag gå till jobbet nu. Jo, men måndagar är rätt härliga ändå, tycker ni inte det?!

Under vårsolens varma strålar

Mötte upp Jessica för att möta vårsolen under en promenad. Under nittio minuter promenerade och njöt vi av solen. När vi först möttes flinade Jessica åt mitt val av byxor. Träningsmjukisar som slutar under knäet, jag var alltså halvt barbent. Jessica valde däremot en dunväst hon senare tog av sig för att inte dö av värme. Det känns lite som en seger, klädvalets seger. I Malmö har temperaturen nästan nått 20 grader idag, hoppas ni haft lika varmt och skönt var ni än är.

”Idag behövs det mycket kaffe”

Var första meningen som kom ur min mun idag. Alla svordomar när klockan ringde, tänkte jag tyst för mig själv. Inte för att det var någon som hörde mig prata ändå, eftersom jag bor ensam och nästan aldrig har nattliga besökare. Ibland kan jag lika gärna tänka högt och prata med mig själv lite. Tycker jag kan vara trevligt. Och anledningen till att jag inte kunde somna igår var att jag läste ut min bok. Då börjar jag alltid tänka en massa, som sedan övergick till tankar om både kläder och vänskap och lite volleyboll. Annars har jag tänkt ett tag att jag nog kan tänka mig vara lyxhustru. Och som hobby skriva bästsäljande böcker (så jag har min ekonomi tryggad i fall att) eller starta en butik eller något annat som bringar sysselsättning och inkomst. Annars ska jag tillbaka till jobb nu, om ni undrade varför klockan ringde tidigt. Jag är taggad, får så mycket energi av att jobba. Det var nog allt jag ville denna trötta morgon. Synpunkter lämnas med fördel i kommentarsfältet.

James Dean

Idag får snyggingen James Dean pryda mitt bröst. Vi ska ha det så trevligt ihop när vi diskar, serverar mat och gör kaffe. Annars så vill ni säkert inte veta jag har ont i bihålorna och är snorig, vilket inte måste vara en förkylning utan även kan vara för att jag inte dammsugat på länge. Och idag är det fredagsshot på jobbet, mycket bra nystartad tradition i mina ögon.

Working time

Dag ett av tre på jobb denna vecka. Jag är inte alls så sorgsen som jag ser ut på bilden, utan rätt glad. Fortfarande ont i huvudet, men inte lika förlamande som de två tidigare dagarna. Måste dock komma ihåg att sätta om håret, den där slöa och sneda knuten skulle inte fungera så bra på jobb. Men först kaffe och huvudvärkstablett.

Mitt möte med döden och polisen

Vissa möten kan man inte ens fantisera. I fredags körde jag från Falsterbo till Trelleborg. I Höllviken dras gasledningar och ena körfältet är därmed avstängt. Jag kör i femtio, som hastigheten är och i mitt körfält, det enda som är öppet. Bakom mig har jag en monsterbil. Det är den största SUV/PickUp jag någonsin sett och ifrågasätter om det verkligen behövs en sådan bil i ett litet bostadssamhälle.

Plötsligt, möter jag en polisbil. Eftersom polisbilens körfält är avstängt kör han i mitt. Rakt framför mig stirrar polisbilens lyktor mig i ögonen. Jag håller alltså på att frontalkrocka med en polisbil! Jag ställer mig på bromsen och ber att få överleva. Hinner tänka att jag kommer förlora mitt körkort (trots att jag kör helt lagligt och precis som jag ska), att jag kommer hamna på sjukhus, att mammas bil kommer vara så förstörd att den måste skrotas, att jag kommer dö, att ingen kommer kunna hämta mamma på flygplatsen dagen därpå, att monsterbilen inte ska reagera och köra rätt in i mig och ge mig wiplash.

Polisbilen svänger snabbt in mellan de röda konerna i det avstängda området och faran är över. Jag trodde fortfarande de skulle vända och ta mitt körkort av någon konstig anledning. Mitt hjärta slår likt en kanins och med trevande lemmar kör jag försiktigt vidare till Trelleborg i chock. Att vara sekunder från en frontalkrock med en polisbil händer inte varje dag. Får fortfarande rysningar bara av tanken.

Det var sant

Mitt arma huvud bankar på som aldrig förr. Dagens första tanke när jag kände mitt pulserande huvud var Det är inte sant, men det var tyvärr sant. Hittills har huvudvärkstabletterna inte hjälpt det minsta. Det får bli att mörklägga lägenheten och undvika sitta vid datorskärmen kanske. Det sista lär bli svårt då jag har tre jobbansökningar jag tänkte skicka iväg idag. Får plåga mig en stund så jag kan vila med gott samvete sen. Ska jobba resten av veckan sen och då kan jag inte stå med galen huvudvärk. Så det så!